Inte lätt att vara vänsteraktivist

Det var ett litet äventyr att hämta ut bilen på Durbans flygplats.
Inte sjutton hade mina fax dykt upp i deras fax – men jag hade kvittot och Ullis bokning hade fungerat, så det löste sig.

Sen började det stora äventyret: vänstertrafikkörning i beckmörker.
Dåliga halvljus på bilen och obefintliga belysningar längs vägen. Motorväg i 120 och jag sitter längst till vänster.
Vägbeskrivningen fungerade klockrent och mitt i natten (typ strax efter åtta, fast det kändes dom två på natten) kunde jag plinga på klockan så att grindarna öppnade sig på det charmigaste B&B jag någonsin bott på.

Fast här är det bara gulligt när putsen på väggen rasar när man river av en bit toapapper – hemma hade man ringt felanmälan och styrt.

Fin frukost på verandan och sen traskade vi ner till stranden för en promenad. Idag har vi bara såsat och slöat och sovit.

Förutom när vi tog bilen till affären.

Precis när man skulle svänga in på dess parkering blev vi dirigerade av vägarbetets flaggkille rätt fram? Och på den vägen var det.

Vi körde länge innan vi hittade en annan affär. En som det fungerar att svänga in till här man ännu inte är van västeraktivist.
Här i KwaZulu-Natal är 70% svarta, 20% indienättlingar och 10% vita. På affären utgjorde vi en promille på sin höjd.
De stirrar på oss och vi stirrar nyfiket på dem. Vi känner ju inte varandra.

Det var troligen när vi svängde ut som det hände. Eller sanningen att säga så vet vi inte: det gick lite fel.
Så nu har vi sett lite mer afrikansk landsbygd. Det blir så om man drar iväg utan GPS, mobil eller karta (eller plånbok!).

Efter halvannan mil hittade vi motorvägen och vi styrde lyckligt till baka mot Ballito/Salt Rock.

Efter så fick jag veta att vi både kört mot rött ljus och kanske blivit fotade av polisens kamera.

Sen blev de fika och lååååång Power Nap.

Middag på Barracuda för min del.

Snart läggning: i morgon styr vi ner till Durban för ett besök på världens största akvarium: uShaka marine world. Jag var där förra gången, men jag vill ju så gärna visa Sören hajtankarna!

Tar kanske med mig plånboken och bjuder på lunch…