Hypokondriker-hybris!

Jaha.
I tisdags var det time att trycka i sig den första stora malariaprofylaxtabletten.
Läskiga grejer.

Laddar med att stort glas mineralvatten med hallonsmak.
Årets favorit.

Först vecklar jag upp och läser bipacksedeln:
”Om tecken på oförklarlig oro, depression, rastlöshet eller förvirring kan iakttas under profylax måste preparatet utsättas. Resenären ska informeras om detta. Dessa symtom kan vara förstadier till mera allvarliga tillstånd.
Sällsynta fall av självmordstankar har rapporterats, men inget samband har påvisats till läkemedelsanvändningen.”

Men hur vet jag det?
Hur skiljer sig allt detta från en alldeles vanlig arbetsdag i Stockholm i november?
Hur vet folk omkring mig att jag plötsligt blivit förvirrad?
Jag är ju alltid totalt förvirrad.

Jag fortsätter att läsa på lappen:
”Vanliga biverkningar är: yrsel, huvudvärk, sömnighet, sömnstörningar, balansrubbningar, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor.

Mindre vanliga: kraftlöshet, aptitförlust, olustkänsla, trötthet, feber, frossa, svettningar, andnöd, förändrade blodvärden, lågt eller högt blodtryck, rodnad, svimningar, bröstsmärta, störd hjärtrytm, besvär från mag-tarmkanalen, hudutslag, hudrodnad, klåda, håravfall, hudsvullnad (ödem), muskelsvaghet, muskelkramper, muskelsmärtor (myalgi), ledvärk, myrkrypningar, darrningar, rubbning i samordningen av muskelrörelser, kramper, oro, depression, skakningar, rastlöshet, glömska, förvirring, hallucinationer, psykotiska och paranoida reaktioner, humörförändringar, panikattacker, aggressivitet, synrubbningar och öronsusningar.”

Då inser jag att jag är förlorad.
Jag har ju redan en lång rad av biverkningarna redan innan jag svalt den första tabletten!

Överväger en stund att strunta i profylaxet.
Googlar förstrött på Malaria.

Får syn på en animerad beskrivning på malariaparasitens livscykel!
Vidrigt!
Gillar inte främmande varelser som bor i min kropp – barn är det enda undantaget! Har sett trailern till Alien: det räckte för mig!
Trycker i mig tabletten och spolar ner den med hallonvatten.
Tar risken att få öronsusningar och om jag har tur aptitförlusten.
Resten kändes mera som normaltillstånd.

Två dygn senare så sitter jag och känner efter.
Ta mig sjutton om jag inte mår lite bättre än i måndags.
Och inte ens en hallucination bjöd de på.
Besviken.

Läser på kartongen: l a r i a m. Inte kan de stava heller.

Funderar på vad jag ger mig in på.
Funderar på om man märker att man har blivit glömsk. Minns man det?