Gå ned för räkning, eller nedräkning?

Kära dagbok!

Min Air Asia historia har inget slut.
I går hördes de av och frågade varför jag inte hörs av och talar om för dem i fall jag ville ha tillbaka pengarna (skulle ta två månader) eller om jag ville ha pengarna tillgodo.
Hallå, jag bor i Sverige! Jag behöver inte ha 600 pix tillgodo hos ett asiatiskt flygbolag!

Gissa vad jag svarade?!

Sen pointerade jag att de INTE skulle mickla med min andra biljett. Thomas fick korrekturläsa. Han har lärt sig engelska på bio. Mailen blir mustigare så. (Tur att jag inte ska till ett tysktalande land, med tanke på att den tyska som han har lärt sig på sina videokassetter inte alls låter som den jag lärde mej i skolan. Den är jättekonstig!)
I vilket fall så ledde ju mitt välformulerade mail till att i natt fanns det överhuvudtaget inga biljetter!!!

Kollade i morse igen… Borta!

Kände hur paniken steg i kroppen och skrev ett nytt mail och beklagade min situation. Valde enkel engelska, i stort sett skrev jag bara ”please” och ”do not” i olika kombinationer.

Kollade i eftermiddags igen! DÅ fanns den där!
Nu har jag dragit ut en ny kopia på bokningsbekräftelsen och den ska jag vifta med en hel del.

SIBA har ju, som jag nämnde i tidigare avsnitt, hittat sin VD och passade på att skicka tillbaka t o m några tior mer än vad jag tyckte var fel. Så vi är kompisar igen.

Guideboken som jag beställde för en vecka sedan och som skulle ta 3 arbetsdagar, skickades från Bokus kl 04:00 eller nått i natt. Ja, ja, det blir väl fler turer ditåt.
Om jag överlever den här resan. Just nu känns det tveksamt.

Hélène ligger däckad med dryga trettionio graders feber. Riktigt riktigt förkyld! Hon som aldrig blir sjuk. Hon lär få en jobbig flygresa med sina öron… Jag lär få en jobbig flygresa med henne.
Hon har spänt tandställningen idag. Så det blir Citodon och whiskey som gäller i kväll. Citdon till henne. Whiskey till mej.

Just när jag skriver det här passerar Hélène i hallen på väg ut till en kompis!!!

Varför tror ni att jag behöver semester?!?