Vi startade efter frukost och körde de runt tre timmarna upp till Santa Lucia som ligger i början av iSimangaliso Wetland Park, det träskområde som blev som Sydafrikas första på Världsarvslistan.
Området är berömt för sina 1300 flodhästar som strövar fritt inom, och utom, reservatet.
Att vi såg gissningsvis runt hundra flodhästar som låg och betade här och var i sjön var kanske inte så förvånande med den stora populationen.
Vi blev lyckligt förvånade över att se så många och att komma så nära inpå dem.
De är ju så läckra dessa flodens kolosser.
Fast inte så snälla som de ser ut. De kan döda en människa.
”Gå aldrig mellan en flodhäst och vattnet!”, lärde jag mig idag.
Det stod också varningsskyltar om att inte vistas ute nattetid p g av flodhästar.
Det finns även några hundra krokodiler i vattnen där vi åkte omkring med vår båttur.
Kanske inte så lite förvånande att de helt lyste med sin frånvaro. Det är ju det normala när man är på safari.
Att iSimangaliso Wetland Park är ett berömt fågelskådarområde gick oss förbi: en citrongul vävare av något slag och en liten vit minitärna var allt som ville visa sig.
Aporna rumlade runt i träden när vi väntade på båten: så där som apor pläga göra.
Hem tog det lite längre tid: den fantastiska kartläsarinnan låter hälsa att med ortsnamn på Zulu och bara en guideboks kartor i handen så är det jättelätt att man styr kosorna åt fel håll.
Och att både Swaziland och Mosambiqe (vars gränser plötsligt var nåbara) hade varit intressant om inte bilens förare svor så förgrymmat!
I kväll packar vi för uppstigning i ottan och vidare färd mot Port Elizabeth.
Och här kommer svar på fågelgåtorna:
1) Yellow Weaver Ploceus subaureus, hur svårt kunde det vara.
2) Det andra var en Småtärna. Turistvariant: bor i Skåne och vintersemester i Afrika.
Ahh ännu fler härliga bilder!