Envis som en åsna!

Vaknade och stirrade skräckslaget på väckarklockan: 09.30! Natten hade bara försvunnit!
På nio minuter kan man faktiskt bli så klar att det funkar att kasta sig ner till frukost.
Sista dagen.

Packade och ställde ner det jag kunde i bagagerummet. rummen skulle vara tömda till elva.

Traskade ner till busshållplatsen.
Jag vet inte om mitt busskort varit ekonomiskt lönsamt: men det har onekligen varit bekvämt.

Maltas bussförare är ett släkte för sig.
Många är jättegulliga.
Andra inte.
Dagens gillade INTE sitt yrke.
Tänkte först inte ens stanna vid hållplatsen.
Och av fick jag hoppa i farten.
Eller så var det oss passagerare han inte gillade.
Han kan ju söka jobb på 119 sen – passar in i stilen.

Av hoppade jag i St Julian’s.
Ville gå längs strandpromenaden.
Så det gjorde jag.
Vidare in i Sliema.
Lyxlirarstan.
Tog en runda på ett shoppingcenter också.
Blev inte ett dugg impad över priserna på varken Lacoste eller Benetton. Så det fick vara. Elektronik var dyrare än hemma.

Trots 37 gradig värme så fotsatte jag knata.
Rundade hela Sliema.
Utom udden som är avstängd för lyxhotellsbygge.
Det ska bli Maltas största med egna Jaccuzis på balkongerna.

Mitt mål var ”Fortizza Manoel” och korsriddarnas epedemisjukhus pa Manoel Island.
Så dit gick jag ut.
I värmen.
För att mötas av förbudsskyltar.
Eftersom jag fattade att det var på riktigt var det bara att gå tillbaka in igen.

Fick fota i alla fall från udden i Ta’Xbiex som hade utsikt över hela ”Lazaretto” – gamla karantänshamnen – och över Valetta.
Tog en stor kall lokal öl på båtklubben där.
Vilka båtar förresten.
Puerto Banus, släng er i väggen!

Sen började jag bli less på att gå.
Försökte gena över udden i Msida.
Upp för en lååång trappa.
Som ledde till en vägg.
Gick tillbaka igen!

Precis när jag kommer ner igen kommer en bil som har lite brådis: plockar mittpinnarna och lägger sig på rygg. Bara 5 meter framför mina fötter.

Jag har alltid undrat hur just jag skulle reagera i en så’n situation.
Helt lugnt sa jag åt bilnasaren bredvid mig att ringa efter en ambulans.
Just då kryper föraren med fru ut oskadda.
Helt otroligt.
Ska lägga ut en bild på bilen sen.
Och aldrig fuska med bältet.
Klappade föraren på armen och sa lite väl valda ord och gick vidare.

Nu var jag ju aptrött på att gå i värmen.
Kopplade på åsnesinnet och gick vidare.
Köpte en kyckling/svamppirog och en vatten på en ”Sfinx” för 80 c och gick och åt.
Fan så varmt 37 grader är när man går i solen!

Väl framme vid busstationen blev det en 25 c vatten till och raskt upp på bussen.
Det var en promenix på 4 timmar.
Men man tar ju inte ut stegen i den värmen precis.

Bussen var en billig 23 c buss som åkte innervägen hem.
Så fick jag se den också.
De dyra bussarna kostar 50 c och folk, även turisterna, står hellre och väntar för att få en lågprisbuss.

Väl hemma nästan sprang jag upp på hotelltaket för att sänka mig i poolen.
Låg och läste där i ett par timmar.

Duschade.
Fixade mig för hemresan.
Tog en tur på stan och till min lugna krog ”Splash” för att få äta matesiskt: Lumpaki – stekt Guldbrax.
Och vin.

Strax före nio gick bussen till flygplatsen.
Malta måste ha nått rekord i incheckning.
Supersnabba.
Satte oss i Hard Rock Bar för att bli av med sista pengarna.
Plötsligt ropar de ut oss.
Och strax efter ”Final Call”.
Upp i luften en halv timme innan beräknat.
Medvind.
Sov på planet hela vägen.
Landade 1 timme 20 minuter före utsatt tid.
Taxi hem.
Försöker varva ner nu.

Sammanfattar senare och lägger ut bilderna.
Lite småtrött.

Kram.