Det gick som på räls!

Kara dagbok!

Idag har vi förflyttat oss från BKK ner till Hua Hin med hjälp av dieseltåg. Tredje klass. Två biljetter i tjugo mil kostade oss hela 44 baht var. M a o 8 spänn drygt per biljett.
Det var som att åka de där tyska vagnarna de har på stockholms pendeltåg ibland. Med öppna fönster och 50 km i timmen. Vi, ett gäng backpackers och en massa urinvånare. Som det ska vara med andra ord.
Fick ju se en hel det thailändsk landsbygd.
Men man blev rejäl smutsig, skiten rann av oss när vi stoppade tassar och ansikte under vattenkranen och tillsatte tvål.

Efter att ta tagit en taxi till hotellet, som ligger nio km söder om Hua Hin centrum, så kastade vi oss i det ljumma havet. Sed började Helene gnöla om alla små, mikroskopiska och yttepyttesmå strandkrabbor som rusade runt våra fötter. Så det blev en powernap vid poolen istället!
Dem är hon rädd för. Men när jag tycker att vi ska ta en Samla från stationen, då tycker hon synd om föraren och yrkar på taxi… vadårå? Har killen valt att köra cykeltaxi så ska han väl ha en utmaning? Sååå tung är väl inte resväskan ännu…
Den bruden ömmar om fel saker här i livet!

I går var vi på thaiboxningen på Lumpani Stadium. Satt på ståplatsläktaren mitt bland alla spelare.
Själva matcherna var inte så vilda. Vildare var däremot alla spelare och bookmakers som hojtade så att våra öron blev skrynkliga.
Först gick det två förberedande matcher, sen kom det fyra juniormatcher, innan det var dags för dagens höjdpunkt: seniormatchen! Varje match var på fem ronder. I rond nr tre började spelarna hojta, sen var det helvilt i rond fyra och rond fem stod de upp på bänkarna och skrek!

Slagskämparna verkade inte göra varandra speciellt illa… trodde vi! När en junior blev knockad i tredje ronden fick hans motståndare polisescort ut ur stadiumet. Tre uniformerade poliser slöt upp runt om honom!
Annars var det lugnt!
Vi vankade en stund på nattmarknaden vid Lumpini Park innan vi tog tunnelbanan hem till vårt hotell och somnade!

Kanske ska nämna hur vi tog oss från Khao San Road, där vi hördes av senast, till boxningen.
Ja, först botaniserade vi i alla kläd- och prylstånd. Åt en gul currysoppa till middag. Tog det lugnt. När vi upptäcker att klockan är mycket och kastar oss i en tuk-tuk! Lumpini Stadium, 100 baht!, hojtar jag. Lumpini Stadium, 150 baht!, svarar lillgrabben som ska köra. Deal!

Han gjorde BKK med personligt rekord! Med Tuk-tuk på femfilig motorväg! Det gick undan! I rusningstrafik!
För er som inte vet så är en äkta Tuk-tuk i Bangkok en trehjulig moppe med sittplatser på flaket därbak. De spyr ut avgaser! För några år sedan färbjöds de för att de stod för en väldigt stor del av stadens föroreningar plus att de är komplett livsfarliga – man sitter helt oskyddad om de skulle krocka, och de krockar jätteofta! Med förarna gick då till kungen och fick honom att upphäva förbudet. I dag är mopparna en stor exportartikel till övriga Asien.

Nog om detta.

I morgon ska vi slappa. Ska leta efter en apflock som ska finns någon kilometer söder om oss.

På fredag går färden vidare med mot Koh Samui. Först tåg, fast nu i andra klass – då blev det att kosta upp 360 baht var för biljetterna. Sen SKA det bli buss och båt. Hotellet där är i alla fall förbokat. Resten får ge sig.

Hoppas att inte vintern är för hård mot er!