Delfinjakt

Redan i morse nar jag vaknade sved roken i ogonen: bonderna bredvid eldar traditionsenligt sina falt nar skorden ar bargad.
Nu pa kvallen brinner det i en skog langre bort och roken valler in over hotellet. Skraddaren forklarar for mig att bonderna gor sa for att halla myggen borta.
Haller mig borta i alla fall.

Idag skjutsade droskkillens bror upp mig for att titta pa utsikten fran Fort Aguada.
Dar jag var for ett par dagar sedan var bara ena hornet av den lagre befastningen visade det sig.
Sen lamnade han mig pa ”Coco Beach”.

Dar skulle jag och hur manga som helst indiska turister aka ut och titta efter delfiner.
Eller kanske skulle jag frankt skriva ”skramma delfiner”.
Tva ganger dok de upp, ena gangen ett svrat par och andra gangen ett par graa.
Varje gang sa kstade sig alla batarna efter delfinerna: istallet for att ligga still och stanga av motorerna och bara titta.
Fjortorn bullrande turistbatar av traditionell typ maste ju fora ett ornbedovande buller under ytan.
Och delfiner ar ju dokumenterat smarta.. de drar!

Vi fick i alla fall vinka tillbaka till fangarna pa indiens storsta fangelse som ligger i en delar av det gamla fortet.

Sen lag jag och slappade under ett parasoll pa stranden, at lite god, billig och narande ”Pomfret” till lunch.

Klockan fyra lat jag ringa efter taxin, som kom och hamtade hem mig.
Visst ar det lyxigt att ha en ”egen” chauffor, men det ar klart vart 100 kronor att ha den tryggheten nar jag reser ensam.

Har traskat forbi skraddaren i kvall och provat lite. Tank om jag hade rad till sant hemma: alltid kunna ha klader som passar min kropp och som jag valt helt sjalv…

Just nu blaser jag pengar av bara den: allt som ska handlas. Anda tycker jag inte att jag hittar nagra julklappar.