Borde köpt DVDn istället!

Så känns denna dag.
Som om jag skulle stannat i sängen och sett allt på en DVD istället.
Som om jag inte hade nog bekymmer så har det mesta gått snett idag.

Det började med att jag stod vid fel busshållplats.
Åt fel håll.
Tack-o-lov missade jag inte bussen.
Så strax efter nio så skumpade jag tvärs över ön till den lilla fiskestaden Marsaxlokk.
Jag gillar verkligen att skriva ut ortsnamnen här för att visa vilket märkligt språk maltesiskan är.
En blandning mellan äldre arabiska, italienska och engelska.

Traskade där någon timme.
Köpte en diskhandduk med ett kaningryterecept som hot åt min kanin hemma. Om han inte sköter sig…

Sen ville jag till den grotta i Ghar Dalam där de bland annat hittat skelett av minielefanter och andra förtidsdjur.

”Näääääe, här kan du inte vänta”, sa konduktören och chauffören till mig samstämmigt. ”Åk med till Bir id-Deheb och byt till buss nr 11 där. Det går snabbare!”

Så det gjorde jag. Blev dumpad vid en satans hårt trafikerad infartsväg i nästan en timme innan bussen kom. Hade ju hellre suttit på ett hak i hamnen och väntat.
Solen gazzade.
Man MÅSTE stå så att man ser bussen. Det går inte ens att kliva in i skuggan bakom busskuren. Bussen stannar bara på vink!

Det passerade en rad andra bussar också.
Frågade den lille konduktören som tyst höll mig sällskap om de gick dit jag skulle.
Han skakade bara på huvudet och sa: ”Number eleven!”

Se åkte jag ner till grottan med buss nummer 11.
Missade så klart busshållplatsen eftersom jag var den enda som skulle av där.
Gick tillbaka någon kilometer i hettan och lyssnade på cikadorna.
I o f s var grottan intressant. Men handen på hjärtat: jag hade kunnat leva utan!

Sen skulle jag tillbaka.
En timme igen UTAN SKUGGA på en landsväg i Middle Of Nowere.
Tur att jag hade min fula stråherrhatt som jag köpte igår.
Den räddade troligen livet på mig.
Inget vatten kvar.
Drack det sista i grottan.
Och museibutiken sålde INTE vatten.
Skugga fanns det ingen.

Men den bussen som kom (och inte fan var det en 11:a) gick hela vägen tillbaka och vidare till Traxien.
Kan ju berätta det att i museibutiken köpte jag en busskarta över Malta till överpris.
Alla de sabla bussarna som passerade mig och konduktören på ditvägen passerade också grottan.
Jag var nog ”number eleven” bland tanter som den lille fulingen lurat i år. Opålitlig typ.

I Tarxien tittade jag i samma gazzande sol på riktigt gamla tempel.
Si så där 5000 år gamla. Imponerande.
Imponerande byggteknik också.
De förflyttade de stora stenblocken genom att lägga dem på bowlingklot av sten. Smarta killar.

Vankade vidare for att se det mest berömda templet på Malta: Hypogeum.
UPPBOKAT till den 31 augusti.
Man får boka plats for att kunna komma in och titta på detta trevåningarstempel som ligger helt under marken.
Jag ville verkligen se den sk Orgelkammaren som har sådan akustik att den återger en mansröst, men inte en kvinnoröst.
(Vem idé var det?)

Blåst på dagens höjdare och sur gick jag vidare och tog en pirog och öl i Paola.
Och fick vänta en timme på min j-la buss!
Ståendes i skuggan vid busshållplatsen.

Pratade med en maltesisk tös vid busshållplatsen som när en annan buss, än den jag trodde jag skulle åka med, kom rekommenderade mig att kolla med chauffören.
Jovisst: fast det inte stod någonstans sa gick denna buss kustvägen hem.
Jag fick sitta ner och jag fick se en massa.
Det var lite plåster på såren för dagens strapatser.

Kom hem – röd i nunan som en julgris – vid fyra.
Kastade mig i poolen och sov sedan på solstolen över en timme.

Nu ska jag ut och jaga lite middag.
Kanin kanske?

Svårt att hitta billiga bra matställen.
Lätt att hitta typ 20 kronors luncher för mig som inte äter så mycket på dagen.
Men på kvällen så är det antingen alla dessa hamburgare, pastarätter och pizzor. Eller svindyra internationella rätter, ni vet typ oxfile med pommes frites och annat som finns hemma också.
Lika trist där med.

Räddningen är att det odlas en mängd goda viner här på ön! DET gillar jag *ler*