Bästa matstället någonsin!

Kära dagbok och mina vänner!

I går kväll blev det en annorlunda middag… vi skulle testa att följa stranden söderut och se vad det fanns där.

Plötsligt stoppades vi av en flod som skar av stranden precis där den skulle vika av mot en annan flodmynning. Det där var svårt att förklara, det märkte jag.
För att komma över floden så fanns en jätterisig hängbro. Vi övervägde faktiskt att testa om den höll. Trots att jag är fjolligt höjdrädd.
Men vi var överens om att de hängbroar vi dristade oss över i Chiang Mais djurpark, bara ledde oss vilse bland djuren.

Just när vi stod där och rådslog kom det en kajak paddlande och lämnade av en kille på stranden. Paddlaren gjorde scharaden ”vill vi åka med till krogen därborta?” Och jag svarade med att leka ”Självklart-leken”.

Det var krogens kypare som hämtade gäster… krogen låg på pålar i flodmynningen och var urläcker.
Vi satt på golvet vid vårt bord och i solnedgången åt vi den godaste mat jag ätit i Thailand: Jag åt Scallops med vitlök och chilli, samt friterad bläckfisk som var underbar! Helen fick tag på sin Mousselman-soup, som hon bara älskar!
Öl till mor och glass till efterätt!

När mörkret föll och natten hade blivit svart… då bjöd naturen på åska och blixtar och skyfall. Underbart under taket – med öppna väggar!

Sen blev vi paddlade bort till vår strand igen… och visade hemmåt i mörkret.
Vi ska dit i kväll igen – ska bara packa först. Men nu tar vi med oss ficklamporna. Dels för att påkalla uppmärksamhet på ditvägen och dels för att hitta i nattmörkret.
Om någon ska dit: IYARA seefood! Värt besväret! Och det var inte ens dyrt…

Det är inte roligt att lämna Koh Chang. Jag har spearationsånget! VILL inte åka. Jag kommer tillbaka, var så säkra!
Vi hade en liten sluten omröstning, Helene och jag, Koh Chang vann över Phuket med 2-0. Undrar hur hon röstade.

Vi har ändrat lite i vår resrutt: vi kommer att åka bil hela vägen från Koh Chang i morgon ändra fram till hotellet i Kambodja. Kan inte stava till staden, så jag undviker det.
Det funkade inte att korsa gänsen och hinna med båten på en enda dag, så jag bet i det sura äpplet och betalar 1800 baht/var för att bli körda hela vägen.
Efter kommentaren ”have a safe trip to Cambodia” och reseagentens beundran när hon förstod att vi två tjejer skulle resa ensamna… bestämde jag mej för att åka säkert istället.

Rapport följer!

Pussar – och ni vet var nu ska börja leta!

[img=mia_mathiasson2006_2_1_17_19_11.JPG,182544][img=mia_mathiasson2006_2_1_17_20_33.JPG,182545][img=mia_mathiasson2006_2_1_17_17_35.JPG,182543]