Addo Elephant Park

Söndag morgon. Inte ens då är det sovmorgon: vi är uppe i ottan och hänger på låset till frukosten.
Idag väntade Addo Elephant Park – ett av de stora minnen som jag hade med mig från förra resan, och som jag nu ville dela med Sören.

Sju mil motorväg som övergick i landsväg. Bara ett självmordsförsök genom att köra ut mot den mötande trafiken på motorvägen. Jag måste kommentera att detta går jättebra och att alla de tillstymmelser tillbud vi råkat ut för, så är det invånarna som kört förbaskat illa, inte vi!

De guidade turerna var självklart fullbokade, så vi fick köra på egen hand. Det gick fantastiskt bra det med: ett femtiotal elefanter och en massa andra djur.
Det är en ära att få besöka deras värld.

Elefanter är så underbara djur. Och små är de minsann inte.
Ganska snart hittade vi en flock som ockuperat ett vattenhål. Stod länge och tittade på dem. Ett tjugotal som också hade en handfull ungar med sig.
Några Vildsvin – eller kanske heter de Vårtsvin på Svenska – försökte få hänga lite och få sig en slurk. De fick nobben och fick nöja sig med elefanternas arga blickar.

En hjord zebror fick också ställa sig på kö.
En elefant flyttar ingen på.

Plötsligt såg vi hur några andra elefanter närmade sig. Tjugofem vuxna elefanter tyckte att nu var det deras tur att svalka sig.
Då masade sig vår första flock sig iväg genom buschen.

Här är det inte slätstruken Savann. Här är det buskar upp till flera meters höjd på det tjugonio kvadratmil stora reservatet.

Några lejon såg vi inte: troligen såg de oss. De har lite lättare att hålla sig undan än en fyra meters elefant.