Student i Santiago

Vi landade i ett kyligt Santiago tidigt pa morgonen. Vi hamtade vara vaskor och klev ut i ankomsthallen dar vi attackerades av ett flertal taxichaufforer som inget hellre onskade an att vi skulle aka taxi med just dem.

Planen var att vi skulle bege oss till centrum for att dar leta upp ett internetcafé och kontakta Fransisco, en snubbe som Magnus fatt kontakt med via coachsurfing. Efter manga om och men, samt en del prutande, akte vi taxi ned till centrum. Det var, i princip, inte en manniska ute pa gatorna men vi hittade ett internetcafé relativt snabbt. Val dar forsokte vi ringa Fransisco men det tutade upptaget. Vi fragade agarna och vi slagit in telefonnumret pa ratt satt och det hade vi tydligen inte. Dock var agarna inte battre sjalva for resultatet blev detsamma aven nar de slog in numret, det vill saga en entragen ”upptaget-ton”.

Jag meddelade aven Magnus att jag ville ga nagon form av spanskakurs. Visserligen skulle jag sakert lara mig spanska under tiden vi skulle befinna oss i Sydamerika men jag hade, for narvarande, ingen ”grund” att sta pa rent grammatiskt i spraket.
Vi bestamde oss for att borja kolla efter skolor men forst begav vi oss till Fransiscos adress for att kolla om han handelsevis var hemma. Vi mottes av en man som stod i, vad som liknade, en hotellreception. Han meddelade att Fransisco inte var hemma men att vi kunde aterkomma senare. Till saken hor att Fransisco faktiskt hade lamnat nyckeln till sitt hem i receptionen till mig och Magnus men det visste troligen inte mannen som vi pratade med. Och vi hade inte heller kannedom om detta vid tillfallet da vi istallet mottog denna information via ett mail flera timmar senare…..

Vi atervanda till internetcaféet och borjade soka efter skolor. Till var forvaning och gladje upptackte vi att det fanns en skola precis i narheten dar vi befann oss. Vi beslutade att ga dit och be att fa lite information. Val dar mottes vi av en kvinna vid namn Sim. Vi pratade med henne en stund och fick sedan tala med Mauricio (som, vad jag forstar, ar nagon form av rektor pa skolan). Mauricio talade mycket om vikten av trygghet och sa att jag och Magnus maste kanna oss valdigt utelamnade… Vid detta tillfalle var Magnus och skrev ett intradesprov (for att slippa ga i nyborjargruppen) sa jag var darmed ensam med Mauricio. Jag forklarade att jag inte hunnit kanna mig sa utelamnad annu, med tanke pa att jag anlant till Santiago bara ett par timmar tidigare, men att jag daremot redan var lite irriterad over att jag inte kunde gora mig forstadd. Jag forklarade vidare att jag har ett ganska sa stort behov att uttrycka mig och Mauricio sa att han forstod precis men att jag sakerligen skulle lara mig spraket fort.

Efter samtalet med Mauricio sa skrev jag och Magnus in oss pa skolan for att studera spanska i fyra veckor. Vi skulle nu aven bo hos en sakallad vardfamilj under tiden. Vi bor hos en kvinna som heter Angelica. Hennes son Carlos, som ar i min och Magnus alder, ar dar i bland och vidare bor vi aven tillsammans med en stortskon tjej fran London samt en arbetssokande Santiagobo. Vi har varsitt stort sovrum och jag kan inte hjalpa att jag kanner mig lite som en bratpacker…. Dock forsoker jag anda vidhalla min planerade luffarlook sa jag gar runt i slitna tights och haremsbyxor mest hela tiden.

Pa tisdagen paborjade vi vara studier. Da Magnus faktiskt pluggat spanska tidigare sa gar han i en mer avancerad grupp varpa jag knappt ser roken av honom mellan 10 och 14. I min grupp gar en engelsman i 35-arsalderns som heter Mark och som faktiskt snackar spanska ratt sa hyfsat. Vidare ingar aven ett par fran Australien, Shannon och Sam, som skall vara i Sydamerika i ett ar. Slutligen ingar Sonia, en 47-arig kvinna fran Brasilien, som ar mycket noga med att informera oss alla om vad alla spanska ord heter pa portugisiska. Hon ar dock fruktansvart rolig da hon, helt sonika, kan sitta och nastintill skrika ut ord som ingen begriper. Det har aven visat sig att Sonia har svart for de spanska tidsbegreppen; igar, idag och imorgon (ayer, hoy y mañana). Pa torsdagsmorgonen kom hon antligen pa vad ”idag” heter pa spanska varpa hon lade sin hand pa min axel och skrek: Hoy, Hoy, Hoy!!

Var larare Italo ar en man i 30-arsaldern med ett stort talamod och ett glatt humor. Han har redan uttryckt sin karlek for oss i gruppen och vi ett tillfalle skrattade jag sa mycket at Sonia att jag fick Italo att grata av skratt. Vi har, sedan dess, kommit fram till att vi inte ska titta pa varandra om nagon av oss skrattar.

Vidare har jag och Magnus deltagit i en hel del aktiviter som skolan anordnat. Vi har bland annat varit pa marknad samt pa en chilensk bar dar ”Happy hour” standigt rader. I helgen har vi blivit erbjudna och aka pa endagstrekk till en vulkan. Transportsattet ar hast. Vi har aven erbjudits att folja med till bergen och aka skidor. Dock kostar bada aktiviteterna pengar och jag, som forvandlats till rena rama Ebenezer Scrooge, ar nu inne pa att vi kanske anda skall spendera var forsta helg med att, gratis, utforska Santiago pa egen hand da vi inte hunnit se sa mycket av staden annu pa grund av vara studier.
Idag (torsdag) har vi aven blivit hembjudna till rektorn i morgon kvall da han skall halla nagon form av tillstallning. Han har bara bjudit mig och Magnus fran skolan, resten ar hans privita vanner. Motiveringen lod att han anser att jag och Magnus ar stortskona och sadana manniskor som han vill hanga med. Jag bugar och bockar och beger mig darmed hem till rektorn pa partaj under morgondagen….