Bikaner.. en stad i Oknen.

Svetten rinner langs min solbranda panna och jag har nyss klivit i en stor hog kamelbajs. Det ar ungefar 40 grader i skuggan och efter 20 minuter i solen var det dags for min andra vatten paus.. Jag befinner mig nu i vastra Indien, namligen Bikaner; en stad i oknen. Det ar sand overallt och for mig 1000 grader varmt, men manniskorna har bar anda tonvis med klader. Jag tittar pa dom och forsoker forsta mig pa hur det gar ihop. Svettas inte dom??. Jag fragar min stencoola kompis Kumar om inte han svettas. Yess sir, sager han och pekar pa sitt dyblota forarsate, utan att rora en min. Uhh tankte jag.. Han hade inte behovt visa. haha. Nu sitter jag genomsur och illaluktandes pa ett litet internet cafe i Bikaner, men hur jag kom hit ar en helt annan historia…

Det hela borjade med att jag satte mig pa det 30 minuter forsenade planer fran Sri Nagar. Klockan var ungefar 10.00 och var riktigt trott da jag denna morgon blivit tvungen att ga upp 3 timmar tidigare an vanligt. Usch och fy, magen stod at alla hall och kanter och jag madde lite illa.
Illamaende och forvantansfull satt jag nu iaf pa planet. Efter en, enligt mig, snabb flygtur landar slutligen planet och jag hoppar av. Efter att ha kommit till den lilla entren hor jag nagon ropa.. Jag vander mig och om jag ser en liten, brunogd man i uniform komma springandes mot mig. Jag vantar in honom med en nervos klump i halsen. Jag svalger och lyssnar.
– Sir! Sir! You are not in Delhi yet! NOT IN DELHI!
Va, tanke jag, och tittde upp mot entren. Ovanfor hanger en stor skyllt sagandes Amritsar. Shit tanker jag hogt och snabbar mig tillbaks till planet som, for tillfallet, precis slappt in den sista passageraren. Jag hinner precis fram och in. Pjuwww! Tur!!
Inne i planet ser jag manga grinande, hanfulla ansikten titta at mitt hall och jag blir rod. Typiskt, tankte jag och tittade skamset ner i den roda matten, samtidigt som jag gar mot platsen jag for 10 minuter sedan lamnat. Typiskt!
Flyget startar och jag somnar som for en sekund.

2 timmar gar och jag har landat med planet, hamtat mitt baggage, och nu gatt ut fran flygplatsen. Dar star min kara gamla Kumar och vantar pa mig. Han ar glad som vanligt. Jag satter mig och den forsta bilturen startar. Efter 5 timmars gumpy-ride och konstant indiska hitlatar dunkandes pa hogsta, nar vi det lilla hotellet jag ska bo pa, innan vi fortsatter ut mot den riktiga oknen. Jag somnar snabbt efter en lang dag av resande.

Igar (12.00)
Martin och Kumar sitter i en bil pavag mot den for mig helt okanda staden Bikaner. Detta ar nu min forsta dag i den stekheta solen och jag kanner att detta inte kommer fungera i langden. At vilket hall jag an tittar ser jag bara sand, nagra uttorkade buskar och kameler. Det ar ode.
Allting har gatt bra (forutom flygningen da) och jag ar makta forvantansfull pa hur livet har ute i vaster ar. Jag har under vistelsen i Norr byggt upp stora forvantningar om kamelturer och hogar av sand, och nu var jag antligen har..
Bilen skuttar fram, hypnotiserande och jag borjar tanka pa snon dar hemma och vad alla i Sverige sysslar med. Nar pang!!.. Det small till. Jag hor och kanner hur bilen sakta men sakert forlorar hastighet och ballans. Nej! Det kan inte vara sant, tanker jag. Punka i oknen. Hur klyshigt later inte de.
Kumar skrattar till och sager, Now we don’t have tier!.. Hur kan han skratta tanker jag och forsoker halla flaggan hissad.. Efter att ha studerat dacket satter vi oss i bilen och provkor lite. Efter att ha kort i 30 minuter i hattan med en maxhastighet pa 20km i timmen kommer vi slutligen fram till en verkstad som kan hjalpa oss med dacket. Det gick bra.
Efter dackbytet fortfoljer resan i den nu annu varmare bilen.. Efter att ha kort 10 min langs den smala, haliga vagen sjonker vi plotsligt ner igen. Man hor klart och tydligt hur metallen fran hjulet skrapar i marken.. Jag suckar hogt och vander mig till min kompanion. Han ler fortfarande, fast denna gang inte lika brett.
Vi gor samma prussilur vi nyss gjort; aka sakta och kora med ena hjulet i diket for att forbipasserande bilar inte ska fa fnatt. (Inte for att det skulle gjort nagonting da kameler och traktorer var en vanlig syn pa vagen)
Vi byter dack och haller starkt vara tummar. Ska det halla???.. Det gjor det..
En lang dag har gatt nar vi slutligen anlander i Bikaner. Jag ler och tittar upp mot mitt nya hotel. Det ar fint, tanker jag och dricker nagra klunkar ur den ny oppnade vatten flaskan. Det ar fint…