Dag 4 – Tabarka – Beja

Idag har det varit en slappdag vid poolen för mig igen. Sol och bad medans de andra haft möte, passar mig perfekt. På eftermiddagen när de slutade gick vi en sväng till stranden och sen var det dags att göra sig i ordning för den stora finalfesten. Det var en annan lokal denna gången och skulle rymma fler personer, runt 500 skulle komma enligt Lotfi. När vi anlände var vi bland de första och de hade vikt ett bord åt oss. Under hela tiden har vi varit väldigt VIP-behandlade. Första festen fick vi sitta längst fram vid brudparet och om nån stod i vägen för oss så kom arrangören och föste bort folk, vilket var lite pinsamt nästan… men Lotfi uppskattade verkligen vårt deltagande och ville visa oss detta genom att ge oss en riktigt kul upplevelse av hans bröllop coh det är vi väldigt glada för. När festen drog igång var det precis som förra gången en galen ljudnivå och live musik. Jag tror det var fem olika sångare/sångerskor som i omgångar framförde olika sånger som för mig lät ungefär likadant. Alla dansade och vi var uppe och svängde våra lurviga vi också. Det var ungefär samma upplägg som förra gången men med lite finare dekoration, man hade plaststolar med sidenöverdrag som såg rätt fancy ut faktiskt. Sen var det lite mer matig plockmat och inte bara sötsaker. En sak man kunde beundra där på festen var allt bling-bling. Tjejerna hade rejält med guld och diamanter och andra glittrande saker. Jag pratade lite med Safa (bruden) om detta någon dag efter bröllopet och hon berättade då för mig att allt guld och glitter är kvinnornas säkerhet om något skulle inträffa (mannen dör eller liknande). Det är vanligt att kvinnorna köper guld för de pengar de har, och att mannen ger sin fru guld under äktenskapet. Detta börjar dock luckras upp mer nu, men man ser ju att det lever kvar till viss del. Klädsen var verligen brokig, vissa var där i värsta balblåsan, men det fanns också dem med jeans och t-shirt och även lackbyxor (vad tänkte hon?). Kul att det är så avslappnat ändå måste jag säga. När klockan var halv två var det dags för oss att åka hemåt igen och vi var som vanligt väldigt trötta.