Pa hog altitud i Boliva!

Sa var det dags for en ny uppdatering! De ar ju tyvarr inte alltfor regelbundna, men jag gor mitt basta. Sedan jag lamnade Buenos Aires har det varit ett himla resande, manga nya platser och manniskor som svischat forbi. Kom fram till Salta onsdag kvall den 9:e, vandrade i hettan fran busstationen till hostel El Andaluz med ett par lustiga receptionstjejer. En av dem retade mig standigt for att jag var fran Umea ”chicas de Umea son complicadas” – tjejer fran Umea ar komplicerade. Visade sig att hennes brorsa hade haft en flickvan fran Umea. Vandrade runt i city centret som var jattefint! Langa ”pedestrial” gator (gagator?), ett stort plaza med en park omgiven av maffiga vita byggnader. Massor av folk i rorelse aven sahar i kvallstid. Dagen efter gjorde jag lite mera sightseeing plus besokte det arkeologiska museet, med bl.a. ett par mumier fran inkatiden, barn som offrats till gud och hittats i speciella gravar. En av dem otroligt valbevarad. Traffade pa gatan pa en irlandsk tjej jag pratade med sista dagen i Mendoza och pa kvallen gick jag ut med henne och ett par till fran hennes hostel till baromradet – alla barer och klubbar tycks koncentrerade till ett sarskilt omrade i Salta. Mycket folk och trevlig atmosfar. Drack ol och chillade. Regnade HELA dagen efter och alla gomde sig inne i hostlet. Pa kvallen gick jag och lite folk fran mitt hostel plus Ivana, den roliga receptionstjejen till stadens casino och gled runt. Nagra testade rouletten, andra black jack. Sjalv satsade jag 10 pesos pa enarmade banditer, vilket rackte nan halvtimme innan jag forlorat allt! Ratt kul iaf 😀 Sen drog vi ut pa en nattklubb allihopa, var okej men jag borjade ma lite daligt och drog hem tidigt. Och varre blev det! Dagen efter lag jag hela dagen i hemska magsmartor, kramper. Tror det kom fran antingen de empanadas eller den glass jag at just innan vi gick ut. Lyckades ta mig till busstationen och tillbaka pa kvallen iaf for att boka bussbiljett till San Pedro de Atacama i Chile dagen efter. Sag flera dagar efter att jag fatt ett meddelande fran Aoife att hon kommit till Salta den lordagen men jag missade henne alltsa precis!

Dagen efter madde jag battre igen och tog bussen 7:00 pa morgonen. Akte genom ett otroligt bergslandskap! Passkontrollerna vid gransen maste ha varit pa hog altitud for helt plotsligt blev de enklaste rorelser valdigt anstrangande och en tjej kollapsade till och med i kon. Satt bredvid en kille fran Buenos Aires pa bussen, Sebastian, som ocksa skulle till San Pedro och vi bestamde oss for att leta hostel ihop. San Pedro ar en liten rodfargad by i oknen, helt byggd av lera. Till utseendet ar den valdigt genuin men verkligheten ar att den ocksa ar valdigt turistig och idag bara verkar finnas till for dessa, med massor av restauranger och tour-foretag spridda over hela byn. Letade hostel lange innan vi till slut hittade ett som hade plats kvar. Sen gick vi runt bland de olika tour-foretagen och kollade priser och planerade vad vi ville gora under de narmsta dagarna. Motte upp med en kul amerikansk tjej och nagra killar hon reste med (som alla bodde i vart rum) i baren vagg i vagg – proppfull av gringos med enbart vasterlandsk musik pa hogsta volym. Trevligt stalle dock! 🙂 Konstigt nog stangde de vid 1:00 och hela baren stod plotsligt ute pa gatan sa vi hade lite av ett streetparty istallet! Vi blev ett gang som hangde runt plazat, amerikanska tjejen bjod pa lite pole dancing pa en lyktstolpe vilket dokumenterades med video av mig! Udda kul kvall 🙂 Dagen efter vandrade jag och Sebastian tre km till lamningar fran ett gammalt indianskt folk i oknen (som jag tyvarr inte kommer ihag namnet pa…). Haftiga ansikten utskurna ur klipporna och en lang djupt grotta ledde till en liten cirkular plats med oppet tak. Var riktigt kul att klattra och leta sig fram i grottan (med enbart kameran som lampa!), har alltid gillat sant! Strax efter att vi kommit tillbaka igen pa kvallen borjade varldens regnovader med vilda blixtar och dunder – fick hora att det regnade lika mycket denna kvall som det normalt gor under fem ar har! Vilket ledde till att bade elektriciteten av vattnet skars av under natten och aven senare till och fran, och att manga tourer inte gick att gora under ett par dagar. Regnade varje kvall under de dagar jag var har, nagot forvanande med tanke pa att det ska vara varldens torraste oken. Klimatforandringar sager de. Dagen efter kollade vi in den haftiga gamla kyrkan byggd i lera och jag besokte aven det arkeologiska museet. Pa kvallen gjorde vi flera fran hostlet en tour till den beromda Valle de la Luna – en nationalpark klassad plats i oknen vars markliga klippor och dalar paminner mycket om manens yta. Ett oroligt dramatiskt och utomjordiskt landskap! Vi vandrade upp for en gigantisk sanddyn och ut langs en stig pa en lang klippsats tills vi tycktes sta langst upp mitt inne i denna fantastiska dal for solnedgangen. Overallt omkring dalen var vi omringade av askmoln och blixtar men just dar vi befann oss var det lugnt. En kansla av frihet och vordnad for det maktiga landskapet fick mig att lyfta armarna som en fagel breder ut sina vingar – och ett plotsligt knastrande av elektricitet i mina fingrar fick mig att snabbt sanka dem igen och skriandes springa ner nagra meter tillbaka fran den yttersta klippsatsen. Vi upplevde alla hur vara hander och armar till och fran nar vi hojde dem knastrade av all elektricitet i luften, likasa kamerorna nar vi tog kort. Efter ett tag blev vara har statiska och stod ratt upp! Fascinerande men skrammande, jag trodde att blixten nar som helst skulle sla ner i nan av oss. Allteftersom solen gick ner bjod den pa ett intensivt skadespel av farger och ljus pa klipporna. Till sist borjade det dugga aven dar vi befann oss, och elektriciteten strackte sig till att ge oss plotsliga smartsamma stotar i huvud och fotter och vi begav oss snabbt tillbaka igen. Kommer dock aldrig att glomma denna speciella kvall, intensiteten i platsen, ljuset och den skrackblandade fortjusningen over den elektiskt laddade luften. En av de markligaste platserna pa var jord, absolut en av de coolaste platser jag besokt.

Dagen efter pa eftermiddagen hyrde vi mountainbikes och sandboards tillsammans med nagra chilenska tjejer och cyklade nagra km (genom ett haftigt klippigt okenlandskap) till Valle de la Muerte dar vi klattrade en GIGANTISK (kanske 100 m hog) sanddyn och bradade ner! Kul men hart jobb att ta sig upp. Bradorna var inte de basta heller, gick ratt sakta ner jamfort med en snowboard och var helt omojligt att svanga. Otroligt landskap har ocksa dock och solnedgangen pa vagen tillbaka var helt overjordisk… alskar verkligen att cykla – njot av vinden och vyerna som rasade forbi nar jag svepte ner langs vagen mot San Pedro i minst 110 😀 TIDIGT nasta morgon (kl. 4:00) begav vi oss i tourbuss mot Tatio geysers – varldens hogsta geyserfalt pa 4350 m! En drygt tva timmars resa pa sonderregnade lervagar upp langs bergskanter. Vid ett tillfalle fick vi stanna och vanta medan chafforerna skyfflade stora stenar ur vagen innan vi kunde fortsatta. Mirakulost nog tog vi oss hela vagen upp och kunde skada ett helt falt fullt av geysers i morgonens forsta timmar. I en naturlig pool med hett vatten kunde vi bada och varma oss igen – temperaturen vid soluppgangen var inte langt over 0. Tillbaka mitt pa dagen i ett hett San Pedro bokade jag en tredagars tour over saltoknen till Bolivia (inklusive Salar de Uyuni) tillsammans med fyra irlandska killar fran hostlet. Satt ett helt gang pa hostlet pa kvallen och drack pisco och cola (Chiles nationaldrink) sen drog vi ut en svang pa baren.

Kl. 8.00 fredagen den 18:e akte vi mot Bolivia! Korsade gransen ute i oknen, passkontrollen var en liten stuga mitt ute i ingenstans. Vi var fem (jag och irlandarna) i en jeep plus chauffor. Studsade fram genom det maktiga bergskantade okenlandskapet pa 4-5000 meters hojd, sag olika vackra lagunas – sjoar i oknen – och badade i annu en naturlig ”thermal pool”. Sov i en enkel refugio i oknen den forsta natten, dar vi fick mat och chillade under kvallen, spelade schack. Dagen efter sag vi mera okenlandskap – árboles de piedras (tradformade klippor), mera klippor, mera sjoar och tusentals flamingos. Kande av altituden mer an bara andfaddhet denna dag da jag plagades av huvudvark. Denna kvall sov vi pa hotell i den lilla staden Uyuni, och vi gick ut till en bar for ett par ol innan vi gick och lade oss. Dagen efter, den sista dagen pa var tour, var det dags for sjalv huvudattraktionen – att besoka den otroliga saltoknen Salar de Uyuni – och jag vaknade upp med ett plagsamt illamaende som holl i sig och bara blev varre. Akte anda ut till Salar eftersom det ar nagot jag bara inte kunde missa. Var otroligt nar vi korde ut pa den pga regnsasongen vattentackta saltoknen – den blev som en spegel som sa totalt reflekterade himlen att man inte kunde se nan skillnad mellan himmel och mark – var som att flyga fram! Och den ar sa stor att den nar horisonten at alla hall. Jag kunde dock inte njuta av upplevelsen eftersom att jag madde sa daligt och var alldeles svag. Gjorde ett par anstrangningar for att ta mig ut och ta nagra foton sen kollapsade jag i bilen, flasandes som en hund. Spydde till och med pa sjalva saltoknen. Val tillbaka pa hostlet dok jag i sang nar jag sov som en stock i 20 h. Det jag drabbades av var hojdsjuka (altitude sickness) som man kan fa om man stiger snabbt upp pa hog hojd och anstranger sig lite for mycket. Hade ett starkt ihallande illamaende, feber, yrsel, svaghet och andfaddhet. Kan bli farligt om det blir allvarligt, men efter min langa vila vaknade jag upp och madde nastan helt bra igen. Killarna passade upp pa mig ocksa nar jag var dalig, sag till sa att jag var okej och kom med yoghurt och kakor osv 🙂

Denna morgon den 21 tog vi alla fem bussen mot Potosí – varldens hogsta stad pa drygt 4000 m! Kom fram till en kall och regnig kvall. Tog in pa ett riktigt nice hostel dar jag traffade pa Filip – en tysk/svensk kille jag traffat pa The Clan i BA ett par manader tidigare! Vi gick ut ett gang och at men jag borjade ma daligt igen och gick tillbaka tidigt. Blev bra igen da jag lade mig, fick altitud-medicin av en kille i mitt rum ocksa. Lag och pratade (pa spanska!) med ett par colombianska tjejer i mitt rum i drygt en timme innan vi somnade. De gick sa langt som att kalla mig riktigt flytande i spanska, men det var att overdriva! De var lattare att forsta an argentinare iaf. Blev inbjuden att bo hos dem in Bogotá nar jag kommer till Colombia 😀 Dagen efter madde jag prima igen! Jag, Hugo, Will och Seamus gjorde en tour ner i de beromda gruvorna. Pa 1500-talet upptacktes stora mangder silver har och miljoner slavar fran Afrika och Indien dog i dem. Nu finns knappt nat silver men fortfarande jobbar massor av bolivianer i gruvorna och utvinner mineraler under valdigt harda och farliga forhallanden. Med enbart huvudlamporna som ljus fick vi komma djupt in i gruvorna och se hur arbetet gar till. Luften ar tunn av altituden och djupet och ju langre in och djupare ner man kommer ju varmare ar det och ju trangre ar gangarna bitvis. Ibland fick vi krypa pa alla fyra, kippandes efter luft. Intensivt och valdigt intressant! Skont att komma ut friska luften igen efter ett par timmar dar inne! Denna kvall at jag en riktigt maffig middag och madde super – det behovde jag! Den forsta riktiga pa tre dagar. Spelade ett langt parti schack mot Will pa kvallen, iakttagen av en schacklarare fran Buenos Aires. Efterat spelade han mot Seamus och vann pa fem minuter – behovde inte tanka ens en sekund innan han flyttade pjaserna.

Igar, den 23:e checkade vi ut och chillade halva dagen pa hostlet, sen tog vi en taxi till den forna huvudstaden Sucre, ett par timmar bort. Bara 35 bolivianos var, vilket ar lika mycket i svenska kronor. Tog in pa ett hostel har vilket ar det lyxigaste jag sett! Ar som ett gammalt palats med stora oppna rum med kakel eller trapanelgolv, oppen spis i dormen, matsalen ar som en gammaldags herrgardssal! For 30 kr per natt, inte helt fel 🙂 Jag, Seamus och Will tog en taxi for 7 kr till centrum dar vi kakade pa en pub plus drack ett par ol innan vi drog tillbaka och chillade med de andra pa hostlet. Det ar verkligen valdigt billigt har! Turiststallena ar forstas dyrare dar man kanske far betala 20-30 kr for ett riktigt nice mal mat, medan om man gar pa ett litet lokalt stalle kan fa pretty much samma sak for runt 10. Kanns dock inte som att jag hunnit se sa mycket av Bolivia da vi mest bara varit i ett par storre stader, hoppas pa mera genuina upplevelser. Drar vidare till La Paz, huvudstaden, imorrn, darifran kommer ja nog gora utflykter ut fran stan. Betydligt kallare har pga altituden dock, och det ar regnsasong sa det regnar varje dag! Maste ga nu, skriver mer sen. Ha det!