I varldens navel

… som Cusco ansags vara under storhetstiden som inkarikets huvudstad.

Sa var det dags for uppdatering! Har varit en intensiv manad av resande i Bolivia, som vanligt med inte sa mycket tid for internet. Hoppar tillbaka till Sucre igen, Bolivias forna huvudstad innan La Paz snodde at sig titeln. Gjorde en heldag av duktigt turistande i Sucre da vi sag olika delar av staden – utsiktsplats med otrolig vy over den vackra staden, ett vackert gammalt klostermuseum, den ovanliga kyrkogarden med gravarna inbyggda som vaggar i byggnader istallet for nergravda i jorden, och parken med ett minieiffeltorn… vad det nu skulle vara bra for. Marks att detta varit en relativt rik stad, manga maktiga gamla byggnader. Den 25 januari tog jag, Will och Seamus bussen till La Paz som vi kom fram till tidigt morgonen efter. Tog in pa Loki Hostel och dar traffade jag aterigen min kara kumpan Aoife fran clanen i BA – glatt aterseende!!! Hon ar totalt pank och darfor fast i La Paz ett tag dar hon jobbar lite pa hostlet for gratis boende och mat. Daraefter stupade jag utmattad i sang med hog feber och blev kvar till morgonen efter – trotthet och altituden nu nar vi akte upp igen efter en kort paus pa lagre altitud blev for mycket. La Paz ar varldens hogsta huvudstad pa 3700 meters hojd. Vaknade dock upp dagen efter och madde mycket battre igen! Kollade in de beromda marknaderna inte langt fran hostlet bakom San Francisco kyrkan med Aiofe och Will, gamla traditionellt kladda damer som saljer allt mojligt i fargglad stickad form – mossor, sockar, vantar, trojor, sjalar, mm! I love it!!! Vill kopa nat varje gang jag passerar ett stand, sa himla fina och bra grejer saaa billigt. En mossa for drygt 10 spann, osv. Dar finns ocksa s.k. witches market dar allt fran lyckoamuletter, san pedro kaktus till torkade llamafoster saljs… Pa kvallen var vi ett helt gang pa hostlet som spelade Texas hold ’em och jag vann nastan! Var tvungna att avsluta for att baren stangde nar vi bara var tva kvar sa vi borjade ga all in pa varje hand vilket ledde till att jag forlorade trots att jag var chip leader…

Dagen efter var jag, will och Seamus pa Coca muséet dar vi fick lara oss massor om coca bladet och dess starka historia och tradition bland indianfolken i anderna. Fortfarande idag anvander nastan alla dessa blad, som laggs in i kinden dar de far ligga och smalta ihop till en stor boll. De ska hjalpa mot problem med altituden och har en mild uppiggande effekt samtidigt som de lindrar hunger. Aven cocaté (som saljs overallt) ska hjalpa mot altituden, jag drack massor de forsta dagarna. Efter museet gjorde jag massor av shopping pa marknaderna i timmar…! Antligen i form for utgang blev det en lang festnatt med Aiofe och massa folk fran hostlet, kom i sang nan gang pa morgonen och sov praktiskt taget hela dagen efter. Blev en vecka av mycket shoppande pa marknaderna, sena festnatter och sovande dagar. Kopte ett par glasogon relativt billigt! Var lite trott och forkyld under veckan men mot helgen blev jag mycket piggare igen. Pa fredag kvall anlande Hugo och Vinny fran Santa Cruz och rejoinade ganget igen! Under helgen pagick carnival aven i La Paz och den hade sin kulmen under sondagen da vi var ute pa gatorna och joinade galenskaperna som har utspelade sig i form av massivt folkligt vattenkrig! Vattenpistoler, vattenfyllda ballonger och fejksno-spray var vapen som anvandes av alla mot alla, och vi gringos var favoritmaltavlorna. Val bevapnade joinade vi kriget och kampade val i timmar! Langs huvudgatan som var avstangd for trafik var det helt galet med tusentals manniskor konstant attackerandes alla med vattenbomber och fejksno som man fick ansiktet tackt av ett otal ggr. Trots regnponchos blev man helt genomdrankt. Sa roligt har jag inte haft pa lange, alla var som barn igen oavsett alder, allt fran smabarn till gamla rynkiga man och kvinnor! Synd bara att La Paz inte ar en speciellt varm stad – i knappt 15 graders varme blir man fort kall nar man ar genomdrankt trots en varmande sol. Tillbaka pa hostlet blev det varmande té med whiskey och spelade nagra parti schack mot Vinnie som jag underlagset forlorade… dessa killar ar nagot besatta av schack och reser med ett som de standigt anvander. De har aven lyckats ateruppvacka mitt intresse for spelet och jag har nu aven kopt mig ett eget for att kunna halla igang det!

Dagen efter gjorde jag och Will den beromda DEATH ROAD pa mountainbike! Vi var sex pers + guide pa touren som innebar att man cyklar 64 km nerfor den ringlande tre meter breda grusvagen till Coroico, med ett 300 meter stup pa ena sidan. Raknas som en av de farligaste vagarna i Bolivia da manga manniskor dott langs den pga bilar och bussar som kort over kanten. Nu har dock en ny vag byggts och denna den gamla ar avstangd for trafik sa det ar inte alls lika farligt for oss cyklister langre. Var riktigt kul och utsikten over det djungelliknande landskapet under oss otrolig. Tog det ratt lugnt i borjan, vill inte direkt kanna att man inte har kontroll pa cykeln nar man befinner sig tva meter fran ett antal hundra meters fritt fall, men efter ett tag vande man sig vid cykeln och underlaget och kunde njuta av lite fart! Kandes faktiskt inte alls sa farligt som det lat innan. Cyklade aven genom nagra vattenfall som gick ratt over vagen, skoj 😀 Framme nere i byn flera timmar senare njot vi av varmen pa den mycket lagre altituden, och av dusch och en lunchbuffé innan vi akte buss tillbaka till La Paz igen. Glomde mina skor i taxin pa vag tillbaka till hostlet fran tour kontoret, vilket betydde att de var forlorade! 🙁 Snyft! Blev lite mer festande och hangde mestadels med Aoife under dagarna. Personalen pa Loki forsokte pa slutet hela tiden att fa mig att borja jobba dar, men jag sa att jag har inte tid for att jag ska resa vidare! Tecken pa att man har stannat lite for lange… Pa onsdag efter 10 dagar som bara flog forbi checkade jag och Will ut och begav oss till flygplatsen varifran vi tog ett litet 19-persons flyg till Rurrenabaque mitt ute i djungeln i norra Bolivia. De andra killarna var inte sugna pa att aka dit utan hade andra planer. Sag ut som att vi skulle landa mitt i djungeln ner vi gick ner och landningsbanan var en jordig grasmatta! Haftig upplevelse 😀 Verkligen en kontrast mot La Paz denna heta lilla djungelby alldeles vid floden Bení, ett biflode fran amazonas. Valdigt turistig dock. Bokade en tre-dagars pampastour som vi begav oss i vag pa nasta morgon tillsammans med sju andra fran Loki – fem irlandska killar och tva australiensiska tjejer. Var en riktigt bra tour da vi akte uppe och nerfor en mindre flod i en stor ”motor-kanot”, sag massor av djurliv (olika aparter, alligatorer, massor av fagelarter, skoldpaddor, rosa floddelfiner, mm), sov i ett lager vid floden med egen kock. Vi tillbringade solnedgangarna vid utsiktsplatser med ett par ol, akte runt pa floden pa alligatorjakt med ficklampor som enda belysning i nattmorkret, gick pa anakondajakt i timmar i vatmarker med knahogt vatten och provade pirayafiske. Hojdpunkten for mig var dock att simma med floddelfinerna! Var i vattnet i timmar medan de nagot skygga delfinerna nyfiket narmade sig for att sedan forsvinna igen. Ibland var de riktigt nara och nagra ganger kande jag hur de rorde vid mina fotter! Tror vi var lite val stor grupp, normalt brukar de tydligen vara annu mer lekfulla och nafsa i ens fotter osv. Var riktigt haftigt iaf! Natterna var stjarnklara och man kunde tydligt se hela vintergatans band over himlen och Andromedas spiral avteckna sig som ett tumavtryck. Sittandes i kanoten lyssnandes pa det nattliga liv som pagick overallt omkring en och tittandes upp pa mangfalden av stjarnor i vilka plotsligt blinkande eldflugor hela tiden beblandade sig… Kvallarna i lagret drack vi ol och pratade i timmar och nar vi gick och lade oss runt elva kandes det som sent pa natten. Kom tillbaka igen pa lordag eftermiddag, at en otrolig middag sen drog vi ut pa Mosquito Bar och drack Lamborghinis (en mix av tre shottar – horrible) och spelade biljard.

Resten av ganget akte hyrd jeep tillbaka morgonen efter medan jag och Will inte fick tag pa bussbiljetter forran till mandagen. Anledningen till att vi flog ner var for att vi hort av andra som tagit bussen att det var en nara-doden upplevelse da den ringlade sig fram langs en smal vag med jordskred har och var pga regnen och ett stup pa andra sidan dar den flera ganger verkat vara pa vag nerfor… Nu hade det dock varit torrt drygt en vecka och vi hade hort av andra att det verkade okej och eftersom det var betydligt billigare (60 kr) bestamde vi oss for det. Och vi overlevde!!! ;D Var otroligt guppig vag, satt intrangda pa det sista platserna i mitten langst bak och hoppade en halvmeter upp och ner till oronbedovande boliviansk musik i 12 timmar – under natten stangde de tack och lov av musiken och vagen var inte fullt lika guppig sa jag lyckades till och med sova lite. Det var morkt under hela ”stup-delen” av resan ocksa sa det slapp vi se. Pa morgonen nar vi narmade oss La Paz blev det saaa kallt, satt och huttrade och delade min sarong med den lilla bolivianska pojken bredvid mig. Blev en siesta nar vi kom fram till Loki och sedan ett kart aterseende med Aiofe och Natalie, Rob och Allan (annan personal pa Loki som jag bandat med tidigare). Hangde med Aiofe hela dagen, postade hem ett paket med massa shoppingfynd och at goood billig lunch pa var favvo arabrestaurang. Pa kvallen blev det saklart en sista fest med Loki-ganget och ganget fran Rurre, utgang till seeeent. Hann bara sova nan timme innan det var dags att hoppa upp igen, packa och checka ut for att ta bussen vidare till Copacabana vid Lago Titicaca – pa 3800 meters hojd en av varldens hogsta sjoar i sin storlek. Men forst blev det ett sorgligt avsked av Aoife, min lilla tokiga irlandska ”syster” pa bara 18 ar men som manga ganger kandes som aldre an mig. Eftersom hon ska resa i annu ett ar kommer vi inte ses forran tidigast nasta ar da vi planerat att jag ska komma och halsa pa henne och hennes gigantiska familj, och da tar jag med mig dig ocksa Jossan! 😀

Kom fram till Copacabana sen eftermiddag tillsammans med en belgisk kille vi traffat pa vagen dit. Ar en fin liten stad vackert placerad mellan tva kullar vid den gigantiska sjon. Hittade ett bra billigt hotell for knappt 20 kr var, at middag och vandrade runt lite innan jag dok i sang utmattad efter min langa somnlosa dag. Dagen efter var Didier (belgiska killen) sjuk men jag och Will gjorde sightseeing – klattrade upp pa en av kullarna, vilket var ett valdigt hart och flasigt jobb pa denna altitud men med en belonande utsikt fran toppen. Besokte den stora maktiga katedralen i nagot arabisk stil. Blev en lugn kvall med middag och spel och i sang tidigt. Morgonen efter tog vi baten over till on Isla del Sol, hoppade av i en by i den norra delen och vandrade upp till nagra inkaruiner – ett offerbord och en stor labyrint i sten bland annat. Darefter gjorde vi den ca tva timmar langa vandringen ner till byn i den sodra anden av on – otroliga vyer langs vagen, vi gick hela tiden som pa en bergskam pa toppen av on med utsikt at bada hall. Byarna bebos av indianfolk, manga pratar bara aymara och har bott darute i hundratals ar. Isla del Sol ar tyvarr valdigt paverkad av turismen och nu for tiden handlar allt om detta. Varenda barn vi passerade langs vagen ville ha nat av oss – kakor, vatten, pengar for ett foto, vad som helst. Den sodra byn ar proppad av restauranger och hotell. Detta blandas dock med traditionell livsstil – alla ar kladda i den traditionella fargglada drakten och den branta stenvagen ner till hamnen ar full av asnor barandes packning upp och ner – har aldrig forr sett sa manga asnor som har! Aven llamor sag jag har och dar strosandes runt i byn. Bodde i ett billigt hotell med en fantastisk utsikt. Trott efter en lang dag stupade jag i sang tidigt. Tog baten tillbaka nasta morgon och hoppade direkt pa bussen till Cusco. Onskar jag haft mer tid for denna vackra sjo och fler av dess oar men som nu blivit mitt mantra: man kan ju inte gora allt!

Korsade inom kort gransen till Peru och lamnade sa efter en intensiv manad Bolivia, detta kontrastrika land. Pa samma buss traffade jag Amelie, en franskkanadensisk tjej jag mott pa Loki i La Paz, aven hon pa vag till Cusco! Vi kom fram sent pa lordag kvall och tog sjalvklart in pa aven denna stads Loki Hostel 😉 For mig blev det en lugn lang kvall pa internet. Pa sondagen gick vi alla tre pa sightseeing runt i denna vackra stad full av maktiga gamla kolonialkyrkor, smala kullerstensgator och till och med rester kvar fran inkatiden innan spanjorerna kom och krossade den en gang sa maktiga staden och byggde katedraler over de gamla templen. For mig liknar den mycket en europeeisk stad! Tyvarr stors strosandet av otaliga forsaljare som forsoker pracka pa en allt fran vykort till massager. Detta ar idag en otroligt turistig stad, med Machu Pichu runt hornet som stark dragmagnet. Hostlet ar i en stor, vacker renoverad byggnad fran 1500-talet uppe pa en kulle med en fantastisk vy over hela Cusco. Pa kvallen blev det fest i baren och sedan utgang till en totalt tom klubb – vi var de enda dar! Haha. Dagen efter hade vi tankt hyra vespor och kora till Sacred Valley – en dal med byar och flera inkaruiner, men jag upptackte att mitt mastercard forsvunnit och hela formiddagen gick at till att leta efter det och forsoka reda ut situationen. Kom fram till att det maste ha ramlat ur jackfickan i hostelbaren, dar jag glomt det kvallen innan… Vi gick runt pa mera sightseeing istallet, pa en gigantisk marknad med allt mojligt: kott, frukt, och prylar av alla de slag. Kopte massa frukt och kott for fruktsallad och bbq som vi lagade till samma kvall! Blev tyvarr ingen grillning da vi efter mycket kampande utan tandvatska fick ge upp att forsoka fa eld pa kolen och slangde de stora kottbitarna i stekpannan istallet. Resultatet fick det att vattnas i munnen men kottet var nog det segaste jag nansin atit – kakarna varkte outhardligt! Den exotiska fruktsalladen var iaf riktigt god. Ringde och sparrade mitt kort under kvallen och bestallde ett nytt nu idag, vilket tyvarr kommer att ta ett par veckor verkar det som… som tur ar kan jag lana av Will tills vidare. Idag skulle vi aterigen ut for att hyra vesporna men da visade det sig att det enda stallet som hade dem bara hade tva kvar! Sa vi blir tvungna att vanta ytterligare en dag… Och det finns inga bussar eller tag till Machu Pichu for att arbetarna ar pa strejk, men den skulle vara over till imorrn. Verkar bli kvar har ett tag. Var meningen att vi skulle mota upp med de andra killarna har men de andrar sina planer hela tiden och har inte hunnit hit an, kanske ser dem till helgen eftersom jag inte verkar ta mig harifran an pa ett tag.

Som ni hor ar allt bra! Jag reser standigt till nya platser, upplever massor och traffar underbara manniskor. Har redan rest med killarna i en manad nu, gatt hur fort som helst! Eller av och till iaf, gruppen haller ju inte standigt ihop. Ar helt oplanerat men vi rakar bara ha samma rutt och de ar ett kul gang. Och nu har jag varit borta i snart fem manader, wow svart att fatta. Sa himla mycket som hant sedan i hostas da jag forst anlande till Buenos Aires och kande mig ganska liten och ensam i varlden. Alskar verkligen att resa, det ar att leva 200%!

Vart jag aker harifran ar oklart, men lamnar nog Cusco pa sondag. Hoppas allt ar bra med er darhemma, nu ar varen pa vag!!!

Puss o kram!