Skona veckor i Yunnan

Det kanns som att jag har haft det riktigt lugnt och skont den senaste tiden, har inte rest runt mycket alls, men egentligen har det nog hant en hel del anda. Har varit i Dali och Lijiang, gjort en trek langs Tiger Leaping Gorge och tillbaks till Lijiang. Efter det tog jag mig fran Yunnan-provinsen till Chengdu och darifran taget till Tibet. Men jag tar det fran borjan.

Dali var en riktigt skon stad att bara ta det lugnt i. Som vanligt sprang jag och Frank pa varandra. Jag satt och at middag med tva danska killar nar han gick forbi utanfor sa jag bankade saklart pa rutan. Sedan dess har jag mest umgatts med honom. Vi var fem dagar i Dali och tog det mest lugnt, jag akte pa en ordentlig forkylning eftersom Dali ligger ganska hogt upp. Vi testade att ga till en kinesisk medicinman som lange kande pa mina handleder och darefter gav mig nagra fruktansvarda orter som jag bara blev samre av. Men tiden i Dali var bra anda, det var sa fridfullt att bara vandra langs risfalten och kolla pa film pa kvallen.

Vidare till Lijiang dar det har varit lika lugnt. Vi hittade ett oerhort trivsamt guesthouse dar man blev behandlad som en i familjen. Jag var fortfarande sjuk och Mama tittade oroligt pa mig nar jag hostade och snot mig som en elefant, hon kande pa min panna och smugglade ner medicin i min ficka varje dag tills jag var battre. Papa gjorde inte sa mycket annat an att le hjartligt och dricka te eftersom det var Mama som styrde och stallde. Alla som bodde dar samlades klockan sex varje dag och at Mamas middag tillsammans, den langtade man efter hela dagen. Det ar mycket kinesiska turister i Lijiang, men aven det ar ett mysigt stalle att vila upp sig pa eller hyra cyklar och besoka byarna runtomkring. Eller varfor inte ga till Black Dragon Pool, parken med den otroliga utsikten, och gora tai chi en tidig morgon som vi gjorde. Noa visade oss mer an garna hur, hon ar tai chi-larare hemma i Israel.

Nar jag sa smaningom madde battre gjorde vi den tvadagarslanga vandringen i Tiger Leaping Gorge langs Yangtzefloden, det var vackert och stillsamt. Eller inte stillsamt hela tiden. Vi akte med tva gulliga hollandska tjejer, Marika och Marije samt en engelsk aldre man. Engelsmannen var trevlig men inte speciellt valtranad sa det var ganska jobbigt for honom, vi var faktiskt radda att han skulle fa en hjartattack. En man pa hast markte detta och foljde darfor efter och ville salja en ridtur till honom. Efter ett tag blev engelsmannen sa trott pa det sa han skrek fuck off gang pa gang och de tog upp stenar for att slass. Det kom en annan infodd man som ocksa han blev helt galen eftersom han och hans van kande sig krankta, sa nu blockerade de vagen och lat honom inte passera utan betalning. Sjalvklart var han for stolt for att betala, men vi ville fortsatta sa vi kunde till slut overtala honom att betala. Bortsett fran det var det trevliga dagar och man riktigt hapnade infor bergen och dalarna, vattenfallen och den friska luften.

Marije, den ena tjejen fran Holland, skulle ocksa till Tibet sa vi bestamde att ta taget tillsammans. Efter Tiger Leaping Gorge stannade jag i Lijiang tre dagar, vi faxade pass och visum for att ordna med tillstandet till Tibet. Jag hade aven mina sista tva dagar med Frank som skulle vidare till Laos. Det var lite svart att saga hejda for vi har haft sa roligt ihop, kanske delvis for att han ar pa manga vis ar min motsats. Vissa minnen som jag delar tillsammans med honom kommer jag aldrig glomma. Som nar vi hyrde hastar i Dali och red uppfor ett berg. Vi hoppade av ganska langt upp vid en flod for att vila ett tag. Han halkade ner i floden och strommen drog med honom utfor ett vattenfall pa fem, sex meter, alla kinesiska flickor skrek sa jag trodde han hade skadat sig rejalt. Men han hade klarat sig bra och jag skrattade hela vagen tillbaks, kunde inte sluta ens nar hans fingrar blev bla och jag kan fortfarande inte ens tanka pa det utan att skratta inombords. Och under andra dagen uppe i bergen i Tiger Leaping Gorge fick han en fruktansvard nacksparr sa han kunde i stort sett inte rora sig utan mycket smarta och missade sa mycket av det vackra pa vagen tillbaks. Jag ledde honom ner langsamt, langsamt. Vi traffade ett par nar vi slutligen hade kommit ner som hade passerat oss och de trodde han hade varit blind. Sista dagen i Lijiang gick hans kamera sonder och den var riktigt dyr att laga. Tidigt nasta morgon, efter vart farval kvallen innan, sa hotellpersonalen att jag hade telefon och da var det han som berattade att han blivit av med alla vardesaker, han hade blivit ranad med kniv pa nattbussen darifran…stackaren har verkligen inget flyt, forutom i floden dar han flyter bra.

Dagen efter akte jag och Marije till Chengdu och darifran tog vi taget till Lhasa. Det tog 48 timmar, men hann aldrig bli trakigt. Solnedgangen over Qinghai-sjon var otrolig. Vi stod upptryckta med nasorna mot fonstret, i vara egna tankar och njot av skonheten. Vi delade ocksa kupe med en danska och en hollandsk man, det var trevligt. Den danska tjejen blev riktigt dalig igar pa grund av hojden, vet inte om det har att gora med att hon inte at medicin. Jag och Marije har klarat det bra hittills, fast jag har varit lite yr de senaste timmarna. Vi kommer stanna kvar i Lhasa nagra dagar for att anpassa oss, sedan ska vi hyra en jeep mot Mount Everest.

Nu ska vi ta vara pa det sista solskenet. Det ar varmare har an jag trodde, runt 10 grader, med en bra jacka ar det inga problem. Har bara varit har sen igar kvall fast hittills tycker jag verkligen om Lhasa. Inte mycket turister sa har sent pa aret, daremot en del tibetaner som har vallfardat langa strackor for att komma hit. Det ar namligen Dalai Lamas fodelsedag idag! Det far vi fira med extra fint yakkott ikvall!