Pai

Vi drog norrut. Nordvastlig riktning. Till Pai. Visste val egentligen inte mer an att det skulle vara en flummig hala i bergen. Sa vi hoppade pa bussen och akte i fyra timmar pa de mest slingriga, kringelkrokiga, dodsabranta backarna nagonsin. Med en motor som lat trottare an var gamla dammsugare och dodsastup pa var sida om bussen, var det en hisnande och fullkomligen asfet resa.

Synd bara att malet for resan inte nadde upp till sjalva resan dit. Pai ar valdigt vackert och romantiskt, omringat av hoga berg och hemliga opiumfalt i djungeln.
Men av nan outgrundlig anledning har det blivit ett dragplaster for myskstinkande oldies med ”fria sinnen” och birkenstocks, som sitter i position loken nar de ”upplever” sin middagsmat. Samt en ohalsosam mangd ”alternativa kids” draperade i batik och standigt uppslukade av djupa samtal.

Uh. Tillat mig krakulera lite.

Men ni skall inte tro att jag ar bitter. Ingalunda! Bara lite matt pa en viss typ av vasterlanningar, ha-ha…

Hursom. Vara dagar i Pai spenderade vi blandannat med en utflykt till en av de varmvattenskallor som finns i omradet. Mycket markligt stalle- mitt i en skog som hamtad ur valfritt asiatiskt, existentiellt drama, finns en 80-gradig vattenansamling som stinker aggmok och ar sa het att det bade bubblar och ryker. Valdigt fantasy-aktigt och skitflummigt.
Resten av tiden spenderade vi mer eller mindre instangda pa det mycket fladiga rummet vi unnade oss. Vita krispiga lakan! DVD-spelare! Vattenkokare! Kyl! Balkong med utiskt! Yasuragi-dusch! Ah, jag blir tarogd bara av att tanka pa det. Det var ljuvligt!

Nar tiden sa var kommen for transport tillbaks till civilisationen hoppade vi pa bussen som skulle ta oss den hisnande vagen tillbaka till Chiang Mai. Den har gangen var bussen av helt annan kaliber. Inte alls lika skruttig och charmig som pa ditvagen, och hundra ganger mer fullastad. Typ sprangfull. Sittplatserna var haffade for lange sedan nar vi val kom pa, sa det blev till att sta i mittgangen och forsoka halla i sig sa gott det gick. Att sta upp i en buss dar tempen ar narmare fyrtio och helt befriad fran andningsbar luft, upp och ned for javulskt branta och slingriga vagar ar ratt pafrestande skulle det visa sig. Nar vi var narmare halvvags borjade jag kanna mig smasasig i pallet. Tankte for mig sjalv att jag inte skulle vara sa fjollig och hojde volymen pa min mp3 och forsokte halla blicken uppat och framat. Fem minuter senare kanner jag att nanting felas och som pa automatik stanger jag av Dark Throne och tar av mig mina shades. Sekunden efter ar jag en dod, avsvimmad sill. Eftersom jag var helt vack vet jag inte riktigt vad som hande, men jag minns att en av de sma vitkladda, rakande nunnorna som satt intill dar jag stod, plockade upp nat mystiskt, rott och grusigt pulver ur sin lilla vaska och korde in en nave i truten pa mig. Mer minns jag inte, men J (som satt langre bak i bussen och forst inte markte vad som hande) berattade att nan brud som stod framfor mig tydligen hade forsokt slanga upp mig pa sin axel for att forsla ut mig. Jag har ingen aning om hur jag kom ur bussen, minns inte ett skvatt, men nar jag val vaknade till var allt mycket surrealisktiskt och jag hade rod, illasmakande gegga i hela kaften och nyllet. Magiskt nunne-opium-gegg, i presume.

Pa nagot vanster lyckades J styra upp byte av buss, till en minibuss med sittplatser, som vi kunde aka med resten av vagen. Det var betydligt mer komfortabelt!

Nu ar vi ater i staden uber alles, Bangkok, och stannar har tills mandag da vi lamnar landet for adventures i Vietnam. Bade jag och J ar lite utpumpade pa krafter just nu, men det blir nog kalasbra nar vi val kommer dit!

Ta hand om er dar hemma! Och glom inte Earth Hour i kvall! 😉
Puss & kram!