Hardcore Meditation? Nej Tack!

Hej igen alla nara och kara!

Sa har lang blev var meditationskurs. Ett dygn pallade vi. Sen var det nog! Att vara tyst i 10 dagar ar absolut inget for mig! Inget for nagon av oss tre.

REGLER (i stort):

* 11 timmar meditation om dagen
* Inget pratande
* Inga moten av blickar
* Inga lappar eller teckensprak
* Inga smycken
* Ingen musik
* Inga kameror
* Inga mobiltelefoner
* Inget skrivmaterial
* Ingen medhavd mat
* Ordentlig kladsel (sa att vi inte skulle raka attrahera nagon av det andra konet o stora dennes meditation)
* Hall alltid blicken tva fotsteg framfor din enga fotter nar du ar ute och gar (for att undvika ogonkontakt)

Haha! Brot nog i stort sett mot alla regler man kunde pa ett dygn! 😉

Jaja, Vi akte i alla fall till centret. Val dar stressade personalen pa oss att fylla i en massa papper. Efter det sa hade vi en kort introduktion och mannen skiljdes fran kvinnorna.

Efter det borjade var sa kallade ”nobel silence” och vi hittade i tysthet vara rum dar vi skulle bo. Valdigt enkla, vita rum med en cementsang o tva forster. Sen var det dags for den forsta ”meditationslektionen” i ”templet”. Alla gick in till de prydligt uppradade kuddarna och slog sig ner under oronbedovande tysnad.

Forst kandes det ganska bra, alla satt dar tysta och tankte.
Da helt plotsligt en man borjar att sjunga ramsor pa sanskrit ur nagra hogtalare. Det gar inte att beskriva hur det lat….forsta reaktionen som kom over mig var ett brett leende pa mina lappar och jag var nara att brista ut i gapskratt. Det behovdes dock bara en blick at sidan for att inse att nej, detta var inget skamt!

Mannen avslutade varje mening med en liten knorr eller kurrande (som han var fulle eller nat) Mer deprimerande ljud far man leta efter vill jag lova! Det var nar alla i salen helt plotsligt borjade sjunga efter denna man i kor samtidigt som de var helt inne i sin meditation samt foll ner i nan slags bonestallning som jag borjade bli orolig.

Nar det hela var over gick vi alla till vara rum for att sova enligt schemat som vi fatt. Klockan 04.00 vacktes vi av tempelklockan. Da var det tva timmars meditation innan frukost som gallde.

Efter frukosten fick jag antligen prata med nira och malin. Vi smog ivag in bland traden skyddade av morkret o viskade (eftersom var ”kontaktperson” var oss i halarna o skulle se till att vi inte pratade osv) De tyckte precis som jag att det hela liknade mer en sekt an en rent oppensinnad meditationskurs.

Har aldrig tidigare i mitt liv kant mig sa frihetsberovad!
Dessa manniskor bestamde precis allt man skulle gora! ”Dont Talk”, ”Eat now” ”Go to your rooms for two hours”, ”Sit inside, not outside”, ”No walking now”…ja ni fattar. Till slut kande man sig inte som en kursmedlem, man kande sig med som en fange.

Jag bestamde mig ganska fort for att jag inte ville ga in i templet o lyssna pa den dar gubbens javliga rost som forovrigt danade ut over hela anlaggningen.
Vi gick till var ”larare” (som under meditationen inte sa ett enda ord) som visade sig vara en gammal kanslokall gubbjavel som ser alla andra manniskor an han som helvilsna. Efter att ha sagt till honom att vi ville ivag och vagrat ga in i templet en gang till blev vi skickade till nagon slags ”psykolog/forsaljare” som skulle overtala oss att stanna. Efter en massa tjat fick vi ga till receptionen och ta ut vara saker som hade blivit ”konfiskerade”

Det hela ar faktiskt VALDIGT skrattretande sahar i efterhand! HAHA! Jag Malin o Nira har skrattat en hel del at det tillsammans redan 😉

MEN, trots allt har jag faktiskt lart mig en massa under tiden som jag var pa det dar centert!
Dvs….

Jag behover inte aka till ett center med superharda diciplitionsregler for att inse vem jag ar eller hitta mig sjalv!
Hela tiden tankte jag pa er dar hemma…mitt liv dar hemma, familjen, allt, och insag att jag inte kan komma till mer insikt an sahar.
Jag vet redan vem jag ar och vilka manniskor som jag kan vara mig sjalv med. Jag har det saaa bra sa som livet ar nu, och jag behover inte lara mig ett satt att andas ratt for att fa ett lyckligare liv (som de sa till mig) *skrattar*
”Hardcoremeditation” som jag kallar det….Na, det ar inget for mig!

Nu ar vi ”On The Road Again”
Sitter inte langre i Pushkar, men kan inte med resedagbokens installningar riktigt. Stallet vi ar pa heter Mandvi o ligger i provinsen Gujarat nara Pakistan.

Ah, jag har min frihet ater 😉
Nu ska vi ut o kopa lite vatten! Tjohoo!
Familjen, Alskar er!!!!!
Vannerna, ni ar guldvarda!

All min karlek
/Karin