Ingen är starkare än Clintan!

Nu när detta inlägg skrivs så kan jag lugna er genom att säga att jag åter är hemma på svenskt territorium. Veckorna i Thailand gick fortare än vad man tror (som vanligt, konstigt att man ständigt blir förvånad över detta.)

Jag tänkte iaf skriva klart dagboken om resan för att göra er nöjda och för att jag helt enkelt tycker att det är kul att sitta med ”pennan” och försöka göra mig lustig.

Jag låter detta inlägg ta vid på samma dag då det förra inlägget skrevs.

Under hela dagen kände jag mig lite febrig och uttorkad. Men jag bet ihop, inspirerad av min idol Clintan i sina western filmer och tänkte att det där går över. Problemet var bara att det gick inte över. På kvällen så insjuknade jag i feber och fick feberfrossa. Jag låg och skakade så pass att man kunde tro att sängen var av samma modell som dom massagesängar som finns på alla sjaskiga väg motell i USA. Huvudvärken var något utöver denna värld och på natten fick jag feberhallucinationer.

Emelie sprang fram och tillbaka och baddade min panna med kalla handdukar vilket mildrade för stunden. Dagen efter gick hon ut till det lokala apoteket och inhandlade lite medicin och en termometer. Denna stoppades i munnen och den röda stapeln visade 39 grader. Febern höll i sig i tre dagar och som högst hamnade den på 40,1 grader. Det var helt enkelt dags att åka in till sjukhuset för att se vad farbror doktorn ansåg om min hälsostatus.

In till sjukhuset och där fick jag veta att mina halsmandlar råkat ut för en liten infektion som kallas för halsfluss. Läkaren tog fram fyra bilder som visade olika stadier av infektionen och pekade på den värsta och sa här är du och lite till. Det visade sig att jag inte längre hade något hål kvar i munnen. Det var helt igentäppt och han var helt förundrad över att jag kunde dricka och äta mat. Det är bara att tacka för dom thailändska mediciner som Emelie hade fixat för det.

Pgr av att det var så illa var jag tvungen att stanna kvar över natten för att få sprutor och andra mediciner. Jag fick även dropp då jag svettades så mycket pgr av febern. Sammanlagt fick jag fyra sprutor med penicillin. Dagen efter hade febern gått ner så pass att jag fick lämna sjukhuset, med fickorna fulla med mediciner som skulle hålla kroppen i ordning. Dock så tålde jag inte penicillinet och på planet hem började utslag på armarna blomma ut för att slutligen göra armarna helt rödprickiga. Men det är en annan historia det.

Dagen efter åkte vi ut till en ö vid namn Ko Nang Yuan (http://www.nangyuan.com) Enkel resa med båt tar det ca två timmar. Här skulle det snorklas och njutas. Men det hela var en flopp och överreklamerat. Man åkte långt för ingenting. Det var fina vyer men det var allt. På vägen tillbaka ville sjöguden Poseidon visa sin styrka och rörde om lite i havsgrytan. Båten hem krängde hit och dit och spypåsarna gick åt i mängder. Jag klarade mig ifrån sjösjukan och tittade på Batman som visades på teven. Emelie och Eva (broderns flickvän) mådde dock inte så bra och slapp ifrån att smälta sin frukost. Kan tilläggas att Emelie och hennes moder fyllde år denna dag och på kvällen bjöd hotellet på tårta. Men mycket mer firande än så blev det inte då det fortfarande kändes som om man var på sjön och att världen uppfattades som om den var i gungning.

På fredagen åkte tre medlemmar ur sällskapet ut på en liten tur. Äventyrarna bestod av deltagarna Per (pappan), Emelie (flickvännen) och Patrik (er släkting). Turen gick ut på att se så mycket som möjligt av Koh Samuis sevärdigheter så det blev ett tajt schema. Man åkte runt i en gammal Nissan Jeep som sett sina bästa dagar och som i maklig takt tog sig upp för den ena bergstoppen efter den andra. Ibland så trodde vi att vi skulle få hoppa av och hjälpa den på traven. Första stopp var vid Grandmother and Grandfather rocks som enligt legenden skapade Mui folket. För många thailändare är stenarna en fruktsamhetssymbol. Bilder kommer att läggas upp och då kommer ni att förstå varför.

Nästa stopp var ”Moneky Works the Coconut” som gick ut på att se hur man med dresserade apor plockade kokosnötter från träden. Vill man ha en apa får man beställa en från fastlandet då dom inte naturligt finns att finna på Samui. En apa kostar ca 6000 kronor och då får man med ett certifikat som visar att den utbildas i ett halvår. Jag undrar om det finns någon marknad för detta i Sverige? Möjligheterna med en dresserad apa måste väl ändå vara oändliga.

Efter detta åkte vi till ett tempel där man hade en mumifierad munk att visa upp. Munken måste ha ljuskänsliga ögon då någon vänlig själ hade gett honom ett par mörka solglasögon.
Det kändes lite smålustigt att stå där och stirra samtidigt som thailändarna själva gick ner på sina bara knän för att visa sin vördnad.

Elefant ridning, något som vi alla hade sett fram emot. Vi hade tänkt oss att får rida på en elefant i djungeln i äkta Indiana Jones anda men icke. Besvikelsen lät inte vänta på sig då ritten var begränsad till att rida runt en betongmur i tjugo minuter på en elefant som var så trött att jag trodde att den skulle falla döda av utmattning inom vilken sekund som helst. Elefanten var dock vänlig och bar det fina namnet Sangda (svensk stavning) som betyder stjärna. Ägaren till elefanten hade även låtit tatuera in en stjärna på elefantens bakparti. Efter den lilla ritten så var det krokodil show där en thailändska stoppade in sina armar, sitt huvud och lite pengar(!) in i krokodilens gap. Det var måttligt roande kan jag tillägga.

Värmen gjorde sig nu påmind och det var skönt att nästa stopp var vid ett vattenfall där vi skulle få svalka av oss. Finns inte mycket mer att berätta där. Ett vattenfall, en liten vattenpöl och vi som svalkar av oss däri. Det var alles, men det var sköööönt.

Buddhas magic garden är en historisk plats som började byggas år 1976 av en fruktfarmare som då var 77 år gammal. Här har man huggit ut hus och statyer i sten och över ett rätt så stort område, och vart man än tittar så ser man hela tiden något nytt. Det kunde vara ett par fötter som stack ut från en sten, en sköldpadda eller en fågel som käkade på en orm.

Efter det var det middag uppe på en hög bergstopp med en magnifik utsikt. Med magarna fulla åkte vi vidare till ett gummiträds plantage. En av guiderna drog lite lätt med kniven på ett av träden och genast började en vitmjölkig substans komma ut. Tog man på den så kändes det inte helt oväntat som gummi. Lukten på fingrarna som kom efter att man klämt lite var dock inte lika fascinerande. För att ge en så bra förklaring som möjligt så kan jag säga att det luktade som urin. Och jag som hade råkat komma åt den del under näsan kände lukten av detta ämne en bra stund efter vårt besök på plantaget.

Efter detta så lämnade vi bergen och bönderna bakom oss och gav oss iväg till vårt sista mål som var Big Buddha. Big Buddha är en staty som angränsar till ett tempel och är ca tolv meter hög och målad i guld. Här hade vi väntat oss en mer striktare och mer hedersam tillvaro med orangeklädda munkar och ett tempel skyddad av lummiga skogar och en hög meditationsfaktor. Istället möttes vi av en enorm turistfälla där allt skräp man kan tänka sig kunde köpas. Emelie hittade ett par skor och jag själv en vaniljglass med inslag av jordgubbe.
Men i det stora hela var vi alla nöjda med upplevelsen och ansåg att vi fick se mycket av Koh Samui. Själva tiden i Nissan var en omskakande upplevelse då vi åkte långt uppe i bergen på i stort sett obefintliga vägar som från och till var bortspolade. En bit blev vi lite för många i bilen och vi dom tre äventyrarna fick då sätta oss på taket och hålla i oss för glatta livet när chauffören tryckte lite extra på gaspedalen och skrek ”lever ni minna apor”. Ibland kunde han även skrika ut….”look out for that threeeee”….och då var det bara att ducka fort som fan så att man inte slog i huvudet i en trädgren som böjde sig över vägen.

Men vi överlevde och hade en fin liten historia att berätta för dom som valt att stanna hemma.

Nu får det vara slutskrivet för idag. Det kommer att komma ett inlägg till och det kommer att handla om Bangkok, staden som aldrig sover och där tuk tuk:arna äger vägarna. Ska föröka att lägga upp lite bilder vid det tillfället å.

Men till dess så får ni ha det så bra. Och till Gustav vill jag tacka för ”läran om tummen upp metoden”, den funkar även i Asien ska du veta!

Hadet

Patrik