Fiji Del 4

Nästa ö stopp var Naviti. Här spenderade vi en natt på ett resort som var stort och inte alls lika litet och personligt som på Nanya Lailai. Jag och Eddy valde att stanna här en natt. Det fanns inte så mycket att göra här. Vi spenderade kvällen på ett annat resort och tog oss en öl. På kvällen var det en eldshow som var riktigt häftigt. Dagen efter lämnade vi ön och åkte till Nanuya Balavu och resortet Manta Ray. Bakom oss lämnade vi Stephanie och det var lite tråkigt. Men vi bytte adresser och om någon av oss är i krokarna så är det bara att höra av sig.

Både jag och Eddy förväntade oss rysk kaviar, helikopter turer in till fastlandet och gratis massage när vi bokade in oss på Manta Ray för 20 dollar extra. Men vi hade fel. När vi kom till ön så fick vi bo i ett tält. Den enda lyxen bestod av maten som var en stor buffé och som vi kunde äta av tills det tog slut. Här stötte jag ihop med japanaren Aki igen som jag hade träffat på ön Yaqeta. Här fick jag veta att jag hade räddat hans liv. Då jag visste att jag inte hade gjort någon fysisk insatts så undrade jag vad jag hade gjort. Jag visste sedan innan att hans fästmö hade dött i en bilolycka bara några dagar innan vi träffades för första gången på Yaqeta och hur deprimerad han var mm. Allt jag hade gjort var att prata lite sunt förnuft och säga saker som att ”shit happens”. Men tydligen hade bla mitt prat fått honom att avstå från att ta sitt liv. Märkliga saker är det man får vara med om.

Senare på kvällen återvände vi till vårt tält och satte igång gaslamporna. Helt plötsligt så hör man ett Oooops och ser att Ed hade råkat ha omkull lampan. Efter det började den bete sig lite konstigt och lågan pulserade på ett onaturligt sätt. Jag tyckte att det var lite konstigt och lyfte upp den för se vad som hänt. När min blick föll på ett luft hål i gasbehållaren kunde jag förvånat konstatera att det brann däri. Med en lugn röst deklarerade jag försiktigt min upptäckt till Eddy och det krävdes bara en snabb blick på varandra innan vi klöste vår väg ut ur tältet. Vi sprang en bit därifrån och inväntade explosionen. När den aldrig kom så gick jag försiktigt fram till tältet tog försiktigt tag i lampan som om den vore en bomb och ställde den försiktigt en bit från tältet. Där började lågan bli större och större och snart var lampan ett eld inferno. Hade jag inte tagit ut den så hade garanterat tältet brunnit upp tillsammans med våra tillhörigheter och resortet Manta Ray. Sen lika fort som det hade börjat så slutade det. Regnet öste ner och medan jag och Ed letade efter någon som kunde det här med brinnande gaslampor, föll regndropparna in i tältet och beblandade sig mig smutsen vi dragit in. Ordet jag letar efter är lervälling. Tillslut så stötte vi på en grupp med fijianer som tog en titt på lampan. Ed ställde sig bakom ett träd medan jag höll mig strax bakom en av gubbarna. Dock så flyttade jag på mig när han började skaka lampan. Sedan började han skratta och satte fyr på eländet igen. Något uppskrämda gick vi tillbaka in i tältet igen och la oss på blöta och fuktiga lakan. Under tiden som tältet varit obevakat så hade en kackerlacka av medelstor storlek smugit sig in och lekte rövare. Med en fast hand, insvept med toapapper tog jag ett ordentligt tag om detta monster och skrek högt till Eddy att ”öppna tältet för i helvete……ÖPPNA TÄLTET!!!!!” sedan kastade jag ut denna diaboliska varelse med toapapper och allt och skrek STÄNG TÄLTET!!!…..STÄNG TÄLTET!!! och Ed slöt tältluckan med en beundransvärd hastighet. Sömnen tog mig fort den kvällen och jag vaknade inte först tuppen gal.

Vi lämnande Manta Ray dagen efter och tog oss till ön Waya där allt började för mig. Här skulle jag bara spendera en natt innan jag åkte över till fastlandet igen. Även här fick vi sova i tält pgr av överbokning men vi fixade till så vi fick ett varsitt tält och rabatt på priset samt gratis överföring till huvudbåten.

Nästa dag skildes vi åt och jag återvände till fastlandet. Åter vid hamnen träffade jag på en tyska som jag hade träffat tidigare på en ö och det visade sig att vi skulle till samma hostel. Det kändes skönt att ha någon som man träffat tidigare att sällskapa med. På kvällen tog jag en dusch och en varm sådan. Efter två veckor duschandes i kallvatten kändes det riktigt härligt. Mina sista dagar på Fiji var rätt lugna. Jag åkte in till Nadi en dag tillsammans med en engelska som nyss hade börjat sitt resande. Nadi var en upplevelse isig full av rörelse och luft full av avgaser. Folk som ropar efter dig och vill att du ska komma in i deras butik. Staden är mycket influerad av indisk kultur och bland stadens alla ljud så var det indiska toner som hörs.

Mycket mer än detta hände inte under min tur till Fiji. Nästa stopp var Sydney där jag sa adjö till Australien och adjö till ”backpacker” livet för denna gång. Mer om detta i ”dagboken Australien”.

Patrik