Fiji Del 3

Dagen efter midsommar firandet så tog jag det lugnt och vilade ut i hängmattan tills Kim, ägaren till resortet, frågade om jag ville åka med och handla Jag vet inte varför men av någon anledning sa tyckte jag att han sa ”supermarket”. Visst sa jag och tänkte att lite choklad inte skulle sitta helt fel. Vi hoppade i den lilla båten och gav oss ut bland öarna. Vi åkte bla igenom ett mangroveträsk med en relativt hög fart och det kändes lite som man satt i en bergbana när träden böjde sig över båten.

Slutligen nådde vi vårt mål där träsket övergick till fastland. Jag och Kims Fru hoppade av och gick till affären. Någon ”supermarket” var det då inte. Här odlade man grönsaker och sålde det till byarna runt omkring. Frun sa vad hon ville ha och arbetarna började plocka grönsaker från jorden och frukter från träden, någon choklad fanns det av allt att döma inte.

När jag kom tillbaka så gick jag till min hydda som jag hade haft för mig själv under natten och under tiden jag hade varit borta och handlat hade en ny gäst vid namn Eddy flyttat in. Eddy och jag visade det sig dela samma form av humor och dom dagar som vi hängde ihop hade vi det riktigt kul och vi fick alla runt omkring oss att skratta. Ett tag kände vi oss större än The Beatles.

Nanuya Lailai ligger precis vid en annan ö kallad Turtle Island och ägs av en amerikan. Vid lågvatten kan man gå över till ön. Jag slutar aldrig slås av dessa kontraster av hög och lågvatten, ena stunder är nivån sa pass hög att man inte bottnar för att sedan vid lågvatten kan man knata runt utan att blöta ner fötterna, otroligt. Turtle Island är en ö som är känd för att det är hit dom stora kändisarna kommer när dom vill vara ifred från omvärlden och långa kamera objektiv. Personer som Tom Hanks, Oprah, Britney Spears, och övriga profiler från den amerikanska VIP listan besöker ön då och då. Enligt rykten sa befann sig Jennifer Aniston och Vince Vaughn på ön när jag var där. Skyltar som säger att det är ett brått att beträda ön finns lite överallt men jag och Eddy kände oss lite busiga och knatade över till ön för att ta ett foto med en av skyltarna. Efter det gick vi till den blå lagunen och snorklade lite, vattnet var kristallklart. Att simma gör dig bara inte kissnödig, denna förströelse får dig även att bli både hungrig och törstig. Som tur är så har naturen uppfunnit kokosnöten. Efter att jag och Eddy fått i oss fyra stycken var och höll på med arbetet att få upp en femte så dök en vakt upp och frågade vad vi höll på med. Jag tyckte att det var ganska tydligt men svarade ändå artigt att vi öppnade kokosnötter. Hans nästa fråga var vart har ni fått dessa nötter. Ännu en konstig fråga då hela området bestod av kokospalmer, så jag pekade ut ett träd på måfå. Nästa fråga var väntad och vakten sa ”Vet ni att detta är privat mark och att det ni gör är olagligt, det står på skylten”. Visst visste vi det, och genast drog vi på oss den oskyldiga och förlägna minen och sa att vi hade missat denna skylt. Vakten sa nåja, sluta upp med vad ni håller på med och gå genast till andra sidan stranden. Vi ansåg att det var bäst att lyda och lämnade området. Senast jag åkte dit för att ha pallat frukt var när jag gick på lågstadiet och snodde frukt från villaträdgårdarna på väg till skolan.

När vi kom tillbaka till andra sidan ön där vår resort låg så sa dom Patrik, du har fått en hemlig beundrare, och vi har fixat in dig på en blind date. Genast så kände jag mig lite förvirrad och undrade vem det kan vara men dom vägrade säga något och kunde knappt hålla sig för skratt. Jag och Eddy satte oss ner och funderade på vem det kunde vara. Sen kom vi in på hur man dejtar en fijianska, vilka seder är det som gäller. Så jag gick in till köket där dom lagade till våran middag och satte mig ner på gasbehållaren och ställde frågan. Fijianer har en väldigt konstig humor och helt plötsligt så vek som sig av skratt. Vill du veta vem det är sa dom. Visst sa jag, och mellan skratten så sa dom ”det är Queen Patrik…det är Queen”. Med rynkade ögonbryn sa tittade jag runt på dom och jag funderade lite innan polletten ramlade ner. Queen, kära läsare, är en bög som arbetat på Turtle Island som dansare. Något förvirrad och även besviken över att det var en man och inte en fijiansk prinsessa, sa jag att jag inte var bög och att jag inte kände så mycket för att gå på denna dejt. Deborah den manliga Britney Spears även han bög sa, vi vet men det är så roligt. Hur som helst så slutade det hela med att Deborah som skulle meddela hur läget stod till istället valde att höja ribban och åter igen visa ett exempel på fijiansk humor, Deb gick till Queen och sa att jag var hennes/hans beroende hur man vill se på saken och en muntlig catfight bröt tydligen ut. Eddy som varit med hela tiden kunde inte sluta att skratta. Enligt uppgift så var jag inte den första som Queen har visat intresse för. Som tur är så är jag så säker på mig själv och bögfobi har jag inte så jag tog det hela med ro och kände mig även lite smickrad.

Dagen efter blev jag dragen till Britney showen igen. Hade ingen större lust men gick ändå dit. Till nykomlingarna på ön så ropade mina vänner fijianerna ”följ Patrik han är bofast här”.
På kvällen drack vi kava och jag fick i mig så mycket att dagen efter var jag helt orkeslös och ville inte lämna hängmattan, någon matlust hade jag inte heller. Detta var tydligen roligt men dom lät mig vara med förstående miner på deras anleten. Vid lunchtid åkte vi över till den blå lagunen och hade en picknick. När dom andra återvände stannade jag och Stephanie en tös från Ecuador som flyttat in i hyddan kvar och snorklade lite. På kvällen gick jag till ett grannresort och såg ett eremitkrabb race, lite småkul.

Detta var min sista kväll på paradis ön Nanuya Lailai, det var dags att lämna ön och upptäcka andra platser. Ett farväl tog plats på stranden dagen efter. Vid min sida hade jag mina nyfunna vänner Eddy och nykomlingen Stephanie, alla kände vi ett sting av sorg ty denna plats kära läsare var och är unik.

Det kommer att komma två inlägg till. Ett till om Fiji och om vad jag gjorde under dom sista dagarna där, och ett om mina sista dagar i Sydney, Australien. Vi ses där.

Patrik