Bangkok

Bangkok, vad kan man egentligen säga om denna stad? Under en längre tid både i utlandet och här hemma i Sverige pratas det mycket om denna plats i världen och om hur olika människor har upplevt staden. Jag hade själv fått en negativ bild påverkad av allt det jag har hört. Men som vanligt märker man när man väl är på plats och får uppleva allt med egna ögon att man hade i detta fall lagom fel.

Bangkok kommer nog aldrig bli min stad i världen. Nu var jag bara där i tre dagar vilket är alldeles för lite för att egentligen kunna säga detta. Men ni som känner mig vet att jag har ett behov av grönska och vatten. En ebola smittad flod och ett par träd som är speedade på koldioxid fyller inte mitt behov av detta. Himmelen över mig var gråblå och tycktes vara trött på att ens försöka skingra avgaserna och visa en himmel så klar som den bör vara på denna sida av klotet.

Men missförstå mig inte nu, Jag hatar inte Bangkok eller tycker illa om staden, Jag säger att jag tycker lagom om det hela (vi får inte glömma vart jag kommer ifrån, och om man slår upp ordet lagom i en finsk ordbok står det ”svensk” som förklaring)

När vi först anlände till Bangkok åkte vi raka vägen till vårt hotell Narai som centralt ligger längst en av huvudgatorna vid namn Silom. Det var en omställning från att nyss låtit sand sippra igenom tårna till att komma till en stad som är placerad långt ifrån badvatten och stränder. Gatorna myllrar av människor, bilar, moppar och tuk tuk:s. Harmonin och närheten till det blå och gröna hade nu bytts ut mot grå betong och asfalt.

För vår det handlade Bangkok om shopping och mindre om att se stadens stoltheter, något som man kan tycka är lite illa. För att stilla vårt materiella behov så besökte vi det ena shoppingcentret efter det andra. Alla hade sina egna sätt och stilar för att locka till sig kunder.
Våran favorit bland dessa kolosser till pengaslukande hus heter MBK och hade allt, och stort är det! För er som är bosatta i Stockholm och som känner till Kista gallerian, tänk er denna fast något större och sex våningar hög, då får ni måttet på hur stort det var. Det innehöll allt ifrån inomhus marknader till biografkomplex. En hel våning var dedikerad till nya och begagnade mobiltelefoner. Det hela var något förvirrande i början med alla dessa människor som myllrade till tonerna av popmusik som pumpades ut i högtalarna. Udda…..måste nog upplevas. Här hittade vi det vi behövde och annat som vi inte behövde. Vi hittade en glassbar där du i princip kunde få din glass så som DU vill ha den, stället besöktes från och till av oss.

Tuk Tuk var något som vi testade och tyckte var helt ok. Vi insåg dock att taxi med taximeter var billigare och höll oss till dessa under vår vistelse.

Vi hade hört en del om nattmarknaden i Bangkok. När klockslaget var över nio på kvällen så gled vi in i våra flipflops med förväntan och nyfikenhet. Väl framme så var det ett stort myller av människor och säljare. Tre långa rader med affärsstånd så långt ögat kunde nå och längst ytterkanterna låg den ena strippbaren efter den andra tillsammans med en och annan pub. ”Inkastarna” till dessa barer höll upp ett blad som visade hur deras strippor gjorde under showen. Orden ”pingpong show” är väl något som dom flesta av oss idag vet vad det är. Jag fick ofta frågan om jag ville gå in men pekade då på flickvännen och fick då till svar att det gjorde inget eller att det inte bekymrade dom, jag var välkommen in ändå. När Per och Gunilla var där sa Per bara ”Ask my wife” och det tricket fungerade och dom bad om ursäkt och höll sig undan.

I en taxi resa på väg hem satt Eva och Nicklas trötta efter en dag av shopping när chauffören frågar om Nicklas vill ha en kvinna. Nicklas svarar då att han är upptagen med Eva som sitter invid. Chauffören tycker väl att det gör väl inget och säger att man inte har varit i Thailand om man inte legat med en thailändska. Så min slutsats av det hela är väl att männen i Thailand gärna ser förhållanden som öppna och att man kan komma och gå lite som man vill.

Men nåväl, under dom dagar och timmar som vi spenderade i Bangkok såg vi hela tiden något nytt, ständigt nya intryck och det kändes som hjärnan hela tiden arbetade övertid för att processa det hela. En engelsk affärsman frågade mig en dag om vad jag tyckte om staden vid frukostbordet, gömd bakom en kopp te. Jag sa att den var lite upptagen…..han såg oförstående på mig och sa…ja, du är ju i Bangkok och gav mig en blick som sa gilla läget eller åk härifrån. Och tack och lov är det ett val man har. Bangkok kommer nog en smoggig dag att besökas av mig igen men varför vet jag inte. Trots allt det som staden saknar för att jag ska tycka om den så måste Bangkok ändå ha något som tilltalar mig. Vad det kan vara har jag ingen aning om och jag undrar om det kan vara därför lockelsen att en dag återvända ligger i tankarna.

Hursomhelst, framtiden får utvisa.

Patrik

(Finns några bilder att beskåda i galleriet, mer kommer att komma.)