Till min mormor

Vår vistelse i Goa blev som en semester från resten av Indien. Hade först tänkt att hänga i Agonda där jag var i januari men de river tydligen alla bungalows efter varje säsong och de hade inte hunnit bygga upp nya där. Stranden söderut, Palolem, fick bli en värdig ersättare. Det var underbart fint när jag var där 2001 men nu var hela stranden välfylld med bungalows och restauranger. Hade tur som kom dit i lågsäsongen för hade det varit mer folk hade det nog varit lite för mycket.

Ett nattåg från Goa tog oss till Hampi, en plats jag länge viljat besöka. Vackra gamla tempel utspridda i ett fantastisk stenlandskap. Hann tyvärr bara stanna i några dagar innan vi åkte vidare till Punducherry på östkusten.

Punducherry är en fd fransk koloni så både maten och arkitekturen var fantastisk! Stannade här ganska länge och firade bland annat Alice födelsedag, självklart på en fransk seafood-restaurang. Vårt flyg till Singapore gick från Chennai men vi slapp åka dit då vi hittade en buss direkt från Pundu.

Det var en dröm att få landa i Singapore. Även om vi gillar Indien på alla sätt och vis så tär det i längden. Skönt med en storstad där allt fungerade, tom trafiken! Finns mycket att säga om Singapores styre men vi orkade inte utan svalde alla bekvämligheter, shoppingcenter och sushirestauranger i ett enda stort gap. Var tvungen att passa på, 24 timmar senare satt vi på ett flyg till Borneo.

Min mormor hade alltid en dröm att få se Borneo (del av Malaysia, Indonesien och Brunei) så när hon gick bort i somras lade vi in ön på resrutten som en homage. Det blev en riktig fullträff! Vi hade bara två veckor så vi bestämde oss för att utforska Sarawak, en av två Malaysiska delstater på Borneo. Av alla de folkslag jag träffat på mina resor måste jag säga att de i Sarawak verkar vara de mest genuint genomtrevliga, både mot oss turister och varandra.

Vi började vistelsen i Kuching som av någon anledning betyder katt på något språk. Staden tyckte att det var en bra idé att gå all-in på kattkonceptet, därför finns det kattstatyer i varje gatuhörn och tom ett kattmuseum med en 5000 år gammal kattmumie. Var inte så intresserade av katterna, vi hade ju kommit för regnskogen så vi tog oss upp på en lång flod till Belaga, en liten by ”i Borneos hjärta”. Hängde här ett tag men när säsongen inte tillät vandring runt Belaga (för många blodiglar) åkte vi till Baku National Park istället. Här bodde vi två nätter och gick på långa djungelturer genom otaliga biotoper och stötte på både köttätandeväxter och en sorts apa som bara finns på Borneo. Nationalparken hade många uppförsbackar så vi såg det som ett välbehövligt träningspass.

Efter Borneo flög vi till Kuala Lumpur. Här kände vi tydligen att vi behövde slappna av rejält och tog in på Mandarin Oriental, det bästa hotellet jag bott på i hela mitt liv. Japp, inklusive Threadneedles i London. Hotellet hade verkligen allt man behövde och tre gånger till, saknades det något hade vi bara 20 meter till KLCC, ett fett skönt shoppingcenter. Så vara dagar i KL spenderade vi i bästa KL-maneér: shoppade, hängde vid poolen och åt.. ..sushi i mängder. Tror vi lyckades pricka in flertalet dödssynder på några få dagar.

När vi rullande checkade ut från KL gjorde vi något som gav oss skumma blickar från hotellpersonalen. Vi GICK till TUNNELBANAN. Tydligen lämnar de flesta hotellet i en S-klass men där gick gränsen för oss, vi ska ju likna något som kan kallas backpacker… Tog iaf tunnelbanan till centralstationen och åkte med tåg vidare till Thailand. Det är dock ett helt annat kapitel som vi tar nästa gång!

Tjo!

(För er som var med på Mutiara så vann Mandarin även frukostfighten.)