Alldeles för mycket, alldeles för sent

Det är lätt att dra ut på det där med dagboksskrivande när det finns så mycket annat att göra. Här kommer iaf de två första veckorna i en komprimerad form:

Det hela började med ett spektakel på Kastrups flygplats. Upptäcker att iPhonen inte ligger på sin plats i höger ficka, panik. Plockar upp ett skrynkligt taxikvitto ur fickan och ringer taxibolaget. En väldigt trevlig dam hjälper mig att hitta rätt taxibil och japp, telefonen låg i baksätet! Det skulle dock ta minst 50 minuter att åka tåg fram och tillbaka och eventuellt skulle jag missa planet men det var inget jag funderade över förrän jag satt på tåget tillbaka till Malmö, 4 måndader utan att lyssna på musik fanns helt enkelt inte på kartan.

Hann iaf med flyget och några timmar senare landade vi i New Delhi. Alla vi har träffat på resan har klagat över hur hektiskt, kaotiskt, smutsigt, bla bla Delhi är. Det var egenligen inget vi märkte då mina underbara indiska vänner tog hand om oss på bästa sätt. Sanjeev och Neetu hade flera hushållerskor som lagade underbar Bengal-inspirerad mat och en trevlig privatchaufför som körde oss runt till våra utflyktsmål.

Efter en vecka tog vi tåget till Rishikesh, en stad vid foten av Himalaya som tydligen är ”yoga-capital of the world”. Våra kära indiska vänner hade en lägenhet här som vi fick låna. Först hade vi lite problem att hitta det för det låg ett större lyxhotell i vägen. Efter en stund insåg vi att det nog inte var ett lyxhotell, det var ett lägenhetskomplex och vi var väntade…

Vi stannade i Rishikesh i åtta dagar och gjorde vårt bästa för att lära oss Yoga. Vi anlitade en egen yogainstruktör. Han var ganska konkret i hans kritik, han hade aldrig sett en man med så stela leder som mig och Alice hade ”heavy legs, too much fat”. Allt skulle dock lösa sig med lite yoga. Efter någon dag blev Alice sjuk och jag fick ensam ta lektioner. Han verkade tycka att nu var det fritt fram att berätta om hans prestationer och förklarade i detalj hur han gör när han suger upp både vatten, mjölk, socker och honung med hjälp av sin penis. Enligt honom räckte den sen att han nästan bara tittade på en kvinna för att hon skulle bli gravid. Han förklarade även entusiastiskt att alla män har 1000 fruar i hjärnan och kan man kontrollera dem (man måste först kunna förflytta testiklarna genom ryggraden till hjärnan) behöver man ingen annan fru, de kan tom laga mat till en! Jag har iofs inte gått på yoga hemma i Sverige men jag antar att detta inte är något som ingår i nybörjarkurser?

Vår instruktör var dock extremt bra på den fysiska delen och när vi lämnade Rishikesh för Chandigarh hade vi träningsvärk i de flesta musklerna. Chandigarh är huvudstad i en av delstaterna i Indien och skapades efter uppdelningen av landet som följde självständigheten 1947. Är alltså en miljonstad, plannerad från grunden. Uppgiften att planera den gick tillslut till Le Corbusier vilket alltså gör staden väldigt modernistisk. Jag tyckte det var hemskt intressant att gå runt på arkitektmuseet och titta på originalskisser och ”the master plan”, ett konstverk bara det. Tyvärr ösregnade det hela tiden så jag kunde inte göra den grand tour av staden jag hade tänkt. Ni få som verkligen är intresserade av stadsplannering kan läsa mer om Chandigarh här, http://en.wikipedia.org/wiki/Chandigarh

Tågresan mellan Chandigarh, via Delhi, till Jaisalmer var så händelserik att den hade kunnat få ett eget inlägg. Som exempel kan jag nämna att vår granne plötsligt tar fram något ur sin väska som liknar en ganska stor revolver i ett hölster. Jag började dagdrömma om tågrån och diverse extremistgrupper som finns i Indien men när jag insåg att objektet faktiskt var en ganska stor revolver i ett höster började hjärtat slå lite fortare.
24 timmar senare skriker Alice ”Your fucking idiot, put away the camera” till en annan granne efter hon tröttnat lite på alla papparazzis och stapplande tar sig upp till sin sovplats för att gömma sig för alla mobilkameror.

Nu är vi framme i Jaisalmer, en stad i Rajasthan som är uppbyggd helt av sandsten. I morgon åker vi ut på kamelsafari och ska sova ute i öknen någonstans. Får se om det slår Namiböknen. Tjo!