Tillbaka hemma i KL

Hejsan

Var sista dag pa Langkawi var nog den handelserikaste hittills under hela var vistelse i Malaysia.
Vi pallrade oss upp vid nio och at frukost tillsammans med killarna pa samma restaurang som de ovriga maltiderna pa Langkawi.
Efter manga om och men sa hyrde vi en bil tillsammans och gav oss ut for att upptacka on. Jag korde. Vanstertrafik. Tva killar i baksatet. Jobbigt.

Vart forsta stopp var vid ett vattenfall, ska lagga upp bilder pa det nar vi kommer till Adelaide. Vi fick klattra pa lite klippor innan vi kunde bada i vattenfallet. Givetvis var det bara vi som badade och nastan alla andra som var dar hade langbyxor och langarmad pa sig, tittade konstigt pa oss, skrattade lite och tog kort. Det var inte sa stort som vi hade tankt oss, sa vi gick ca 300 trappsteg till for att komma till en annan del av vattenfallet som vi hort skulle va battre. Det var inte storre men det var battre att bara dar, och man kunde aka ruschkana (eller hur det stavas, vi har haft lite overlaggningar) ner for klipporna. Det var skoj vill jag lova!

Sedan bar det av mot cabel cars. Det ar en stor lift som tar en upp for ett berg, ca 700 meter upp. Men innan dess var killarna tvungna att ata saklart. John tog en ol sa han skulle slippa kora.
Det var laskigt som bara den att sitta sa hogt upp i liften, sarskilt eftersom den precis innan vi akte hade varit stangd pa grund av att det blaste for mycket. Victor var helt skrackslagen och hoppade av pa stationen innan oss.
Ni skulle sett vilken utsikt det var dar uppe. Man sag ut over Langkawis alla smaoar och alla strander. Har kort pa det ocksa, men det blir inte samma kansla som att se det sjalv… Dar uppe blev vi lite bekanta med en snobbig svensk familj. Det vimlade namligen av svenskar pa Langkawi.

Nasta stopp var krokodilfarmen. Nina och jag gick in sjalva for killarna tankte aka dit dagen efter istallet. Da helt plotsligt kunde de kora bilen, innan hade de raknat upp en rad anledningar till varfor de inte skulle kora, och jag gick givetvis pa dom och satte mig vid ratten.
Efter ca en timme pa krokodilfarmen som endast var bortkastade pengar, eftersom alla krokodiler sag doda ut och det var bara Nina och jag pa hela stallet, akte vi efter ytterligare diskusioner om vem som skulle kora vidare. Det blev Victor som gav vika denna gangen. Det var meningen att vi skulle aka hem, men efter en massa felkorningar kom vi till ett vattenland som var helt ode. Nastan lite kusligt. Killarna sprang in och fjantade som vanligt, och sedan var det Johns tur att kora. (det hade gatt typ 6 timmar sa ni behover inte oroa er for olen)

Inte speciellt langt hemifran var det en poliskontroll. Typiskt. John blev hur skraj som helst eftersom ingen av oss var riktigt sakra pa om man behovde internationellt korkort eller inte for att kora och jag var den enda som hade det. Och han hade inte ens sitt svenska korkort med sig. Sa han krangde av sig baltet och tankte hoppa bak till baksatet och det var meningen att jag skulle hoppa fram och kora. Men kon till poliskontrollen gick fortare an vantat, och det hela blev lite pinsamt for det sag ut som att John tryckte upp rumpan mot rutan. Han satte sig igen och korde, och poliserna bara skrattade at oss och vinkade forbi oss.

Val tillbaka, utan boter eller nagra andra storre missoden, gick vi ner och tog ett kvallsdopp och tittade pa solnedgangen. Och jag grinade lite tills Johan och Victor hade bett om ursakt for att de var sa himla taskiga mot mig nar jag korde (och nej jag gjorde verkligen inga fel).
Efter det tog Nina och jag en dusch innan vi skulle ga till restaurangen, och killarna som saklart var hungriga blev lite tjuriga for att det drojde sa lang tid. Pa vagen till restaurangen traffade vi en massa svenska killar, som bodde pa samma stalle som oss. De satt och drack ol och bjod in oss till dem och vi lovade att komma forbi efter vi hade atit.

John och Victor hade angest och hade tankt att ga omvagar forbi killarna for att slippa festa, men sa blev det inte. Istallet satt vi fyra och en malaysisk kille som jobbade dar vi bodde och spelade kort och larde oss nagra nya trolleritrick med mynt. Det var meningen att vi skulle ga till en reaggi klubb, tillsammans med de andra svenskarna, men vi fastnade vid bordet hela kvallen och det var en oerhort trevlig avslutning maste jag saga. Vid tre eller fyra nagongang gick vi och at pizza. Hur smarrigt som helst, och dar traffade vi nagra av de svenska killarna som hade varit pa reaggi klubben.

Efter det var det dags att ga och lagga oss. Nina slocknade pa varldsrekordtid och jag somnade med en bok i handen en stund senare medan jag vantade pa att killarna skulle komma in med min mobil som de hade lanat. Vid typ halv sex var de klara och Victor kom in och lamnade den. Sa jag ringde till Martin och gick ut pa verandan och satte mig. Under tiden smog killarna in igen med varsin kudde och gick och la sig i var sang. Sa nar jag kom in igen var det ratt trangt i sangen. Vi vet fortfarande inte anledningen till varfor de ville sova over inne hos oss.

Efter ytterst lite somn den natten skulle Nina och jag checka ut for att ta flyget tillbaka till Kuala Lumpur. Efter frukost pa var gamla vanliga restaurang sa vi hejda till killarna och lovade, efter en vadslagning kvallen innan, att vi skulle komam till Eskilstuna i sommar.

Hela gardagen gick i princip at till att resa. Flyget kostade skamligt mycket pengar och jag var bitter over det under hela resan. Fast eftersom vi var overtrotta hade vi roligt och skojade hela vagen. Nar vi kom fram till flygplatsen forhandlade vi oss till ett forvanandsvart bra pris pa taxiresan in till centrum. Dar checkade vi in pa ett guesthouse som vi hade fatt tips om nar vi var i Melaka.
Efter det var det dags att upptacka china town. Jag fyndade dvd filmer och ett par skor, som jag nu har skickat hem tillsammans med en massa andra grejer. Hoppas verkligen att de kommer hem, kanner mig lite smanervos over det…

Ikvall blir det ytterligare en runda till China Town innan vi drar til flygplatsen for att flyga till Adelaide.. men nu ska vi ga i shopingcentret och forsoka uppfylla lite onskningar fran sverige…

Ledsen att det blev sa langt inlagg, men ni borjar nog vanja er… Skriv garna en rad!

Extra halsningar till Lousie, ar ledsen att vi inte kan traffas som vi hade tankt for jag saknar dig en massa. Anledningen till att jag ska till Australien ar ju for att halsa pa dig ju! Men jag ska nog lyckas ha kul anda… 🙂 Ta hand om dig!

Pussar!