Gruvor och dynamit.

Hola.
Vi befinner oss just nu i Bolivias huvudstad La Paz. http://maps.google.com/maps/ms?hl=en&ie=UTF8&msa=0&msid=103842822859246690679.000474781868aa5f421e5&ll=-12.01783,-67.324219&spn=10.795164,21.467285&z=6
Det har alltid varit lite av en drom att besoka staden bland molnen da den alltid har kants lite mytomspunnen och mystisk och nu ar vi antligen har. Dock har vi varit har ett tag nu och vill garna harifran men sitter fast pa grund av en buss-strejk. Men det ar sagt att det ska ga att komma ivag imorgon. Dock kommer jag inte skriva sa mycket om La Paz nu. Jag lamnar det till senare for jag vill borja med att beratta om varat senaste stopp i Potosi.

Potosi ar varldens hogst belagna stad och liger bokstavligt talat i molnen langs med en bergstopp pa 4060 meters hojd. Mycket vackert men pa grund av sitt lage sa lutar alla gator brant uppat eller nerat (det kandes mestadels som uppat). Och pa grund av den tunna luften pa den hojden sa kandes minsta promenad som ett marathonlopp.
Men det mest minnesvarda fran Potosi var ett besok vi gjorde i nagra gruvor. Stan existerar pa grund av stora silverfyndigheter i berget dar, vilket under tidigt nitonhundratal gjorde stan till en av de rikaste i varlden. I dag borjar silvret sina och det bryts till mestadel zink. Gruvorna ar idag i full drift men brytningen sker fortfarande med otroligt primitva metoder. Berget bryts med dynamit och hacka for att sedan forslas upp for hand. Vissa arbetare arbetar ibland i morkret i 24 timmar i strack utan mat for ca 5000 svenska kronor i manaden. Ibland annu mindre beroende pa hur lyckosamma de har varit i brytningen. For att orka halla igang tuggas det enorma mangder coca-blad.
Varat besok dar borjade pa gruvarbetarnas marknad dar man kan kopa hackor, skyddsklader, en 96 procentig sprit for ca 10 sek flaskan for festliga tillfallen (smakar riktigt daligt hemkort kan jag intyga) och dynamit… Jepp, ni laste ratt. Dynamit saljs rakt upp och ner pa gatan. Vi skulle kopa lite presenter till gruvarbeterana sa jag kunde ju inte halla mig utan var tvungen att kopa en dynamitgubbe for ca 20sek med tandhatt, stubin och allt. Vidare kande jag att en pase cocablad var en fin present sa det blev det ocksa. Sa dar kommer vi knatande med en dynamitgubbe i ena handen och en pase cocablad i andra…fullt lagligt ska ju da namnas for oroliga foraldrar.
Sen gav vi oss av mot gruvorna vilket var en helt otrolig upplevelse. Under ca en timme (som kandes som fem…minst) kravlade, hasade, klattrade och krop vi fram i gangar som var mestadels ca en och en halv meter hoga men ibland inte mer an att man liggande kunde hasa sig fram. Den tunna daliga luften plus en varme pa uppemot 40 grader gjorde det i det narmaste outhardligt. Under var timme tog vi oss ner tre vaningar men det fans minst tva vaningar till nerat i berget. Ibland motte vi gruvarbetare som kom slapandes pa stockar och stenar. De skamtade och gjorde sig roliga at oss svettiga vasterlanningar. Var guide berattade at det rader en ganska ra humor darnere vilket behovs for att klara av arbetet.
De flesta som har varit nere i de gruvorna sager samma sak. ”Efter det har ska jag aldrig mer gnalla pa mitt jobb”. Sa kom ihag det hemma pa Nortech. Nasta ni far en tunna skit fran kunder eller aterforsaljare (vilket ju aldrig hander eftersom vi aldrig gor fel:)) sa fins det de som har det varre…mycket varre.

Nar vi antligen kom upp ur gruvorna och fick andas dagsluft igen sa hade vi kopt lite extra dynamit…for skojs skull :). Det blev en ordentlig konsert nar vi smallde av 6 dynamitgubbar i bergsslanten vill jag lova. Och vasterlandska sakerhetsfoereskrifter galler ju da inte i Bolivia. Nu vet jag hur det kanns att halla i tva stycken dynamitgubbar med brinnande stubin :)…bildbevis kommer.

Jag vill avsluta med att saga att vi ar otroligt glada att vi hann ifran Chile innan jordbavningen. Nu passerade vi bara igenom Concepcion dar laget ar som varst, pa en natt buss. Men det ar med en klump i magen vi har sett TV bilderna fran Santiago dar vi nyss har varit och vi tanker pa de Chilenare vi har traffat utmed resan, flera vilka vi vet bor i de drabbade omradena.

Vi mar i alla fall bra, forutom lite sedvanlig Montesumas hamnd (resemage) och hoppas nu att bussen ska ga mot Titicacasjon imorgon.

Tills nasta gang.
Kram till er alla fran oss.