De två senaste dagarna har vi roat oss med att gå runt i Yangon, kollat in folk och byggnader, vilken jättekontrast mot hur vi lever. På många ställen på gatorna sitter en liten man eller kvinna med ett antal gamla skitiga telefoner på ett bord framför sig, tyckte att det var lite märkligt, vem vill köpa en sådan? Sen förstod jag när jag såg tjuvkopplingarna på de oisolerade telefonkablarna, såg även sen folk som helt sonika slog sig ner och köpte ett samtal, vi tar ju liksom telefonen som en självklarhet och i de flesta andra fattiga länder vi åkt i har även en stor del av folket mobiltelefoner men inte här. I går eftermiddag gick vi på en gatmarknad för elektonik och verktyg, man sitter på gatan och har lagt upp de varor man har till försäljning. Här kunde man köpa gamla rostiga hyllsnycklar, fälgkors, mobiltelefoner modell äldre, bättre begagnade med hela (repiga) eller spräckta displayer, gamla väckarklockor, begagnade flippflopps så även converse dojjor, alltså inget vi kände att vi behövde. På förmiddagen igår gick vi till den agent som vi bokade hotell i Mandalay, det var ca 2 km till kontoret så det var ok, dock saknar många vägskyltar ( tvärgatorna nummer) så det är lite trixigt att veta på vilken gata man är, men efter lite letande kom vi dit. Gick in på kontoret och visade lappen med namnet på den jag hade haft kontakt med på internet, en av receptionens tre tjejer gick och hämtade honom. Fick dividera länge och väl om vår betalning och bokning och att vi ville ha en voucher samt ett kvitto på betalningen, de hade tidigare lovat att skicka den. Jag bokade hotellet i mitten av november, den 18/11 fick jag svar den 20/11 betalade jag via internetbanken, den 23/11 var pengarna insatta på deras agents konto, har haft mejlkontakt med dom ett antal gånger, den 29/11 låter de meddela att mitt bokade hotell är fullbokat och att vi kan få ett annat, bara vi betalar. Mejlar all info igen ( inkl kvitto på betalningen) den 30/11 efterfrågar dom hur mycket betalningen är i thb, jag svarar dom via mejl, den 1/12 bekräftar dom via mejl att dom fått betalningen och att de godkänt det nya hotellet för oss. tror ni att det pös ur öronen på mig igår 5/12 när de säger att de inte kan se min betalning. Visar de papper jag har med mig som jag han skriva ut hemma innan vi åkte, dividerade med dom, frågade om de inte kunde titta i datorn på mejlen de skickat till mig där de bekräftade betalningen så ca efter 1,5 timmar gick de med på att vi hade betalat och skulle ställa ut voucher. Det skulle självklart göras förhand (fast de hade både en skrivare och en kopiator och typ 15 datorer) men det skulle ta ett tag och även fast de trodde vi hade betalat så var det jätteviktigt att jag kontaktade min bank och bad om att få en ny confirmation där även kontonummer och iban nummer på mottagarkontot framgick, lovade att fixa detta, frågade efter närmaste internetkontor, vi skulle gå och fixa det medans de fixade våra papper. De var även agenter för flyget så frågade om de kunde ställa ut biljetter för den sträckan som vi saknade, det kunde dom så de fick ta en kopia på vår bokning (vågar inte lämna ifrån oss ett papper) vi traskade iväg till internetstället, världens segaste (internet learning center) fick dock iväg ett mejl till banken, samt en kopia till Sanna ifall hon skulle behöva assistera, detta mejl tog drygt 30 min. Gick tillbaka till reseagenten, tror ni vart lite paffa när de inte var klara med våra papper än, det tog ytterligare ca 30 min , så totalt 2,5 timmar för att fixa en voucher ett kvitto och två flygbiljetter, kan säga att dom var typ 15-20 pers på det sk kontoret som jobbade i ett rum ca 30 m2 med varsin dator eller telefon. Innan de kunde ge oss vouchern sa de nu att när de fått pengarna på sitt konto så saknades det 15 usd , jag hade satt in 180 usd+ avgift, men nu hade även de fått betala avgift och ville ha 15 usd av mig, i detta läge betalade vi ytterligare 15 usd bara för att få våra papper någon gång. Nästa gång bokar jag inte med någon annan agent än Agoda om det gäller Asien. Med dom funkar det alltid klockrent och man får kvitto på betalning och voucher direkt på nätet. Tyvärr hade inte dom något ledigt hotell i Mandalay till rimligt pris på de datum vi skulle dit så där för vart det en Burmesisk agent, som nu i efterhand givit oss ett hotell med mkt sämre läge än Agoda hotellen till högre pris, ja något har man ju lärt sig utav detta också.
(Teija när du jobbade i sydafrika var det denna typ av stenålders agentur som gällde då?)
Traskade sen runt på stan, vi lyckades tom att hitta ett varuhus, eller det närmaste de kan komma, kikade runt och konstaterade att det var absolut inget vi behövde. Man jobbar skumma tider om man jobbar i affärer här 10-17, det är öppettiderna, tror man har stängt på måndagar.
Idag behövde vi bekräfta våra flygbiljetter tills imorgon, kollade med hotellet och de kunde hjälpa oss med det, så vi tog frukost på hotellet idag. Jag frågade innan vi bestämde oss för vilken typ av frukost dom hade, svaret var european, lätt ju ok. Gick upp efter PA, kom ner och satte oss, då kom en servitör fram med en tallrik (frukost) den bestod av ett stek ägg med ett tydligt foster i, en grötliknande sörja med majs (såg ut som någon hade ätit den en gång och fått upp den) en typ croissant och lite kött i ett hörn. Förklarade att vi inte ville ha det där, det är inte en europeisk frukost, beställde kaffe, te , bröd och stekta ägg (hoppades på att få något som såg obefrukrat ut och mer som våra ägg hemma) samt färsk frukt. Vi hade tur, allt utom kaffet och teet var ätbart. Gick sen till den stora marknaden för att se om det fanns ngt att köpa, strosade omkring i ett myller av stånd, de flesta sålde guld, ädelstenar, slipade stenar eller tyg. Det var dock inget vi fastnade för, gick till den nya marknaden, även här var det i våra ögon ett märkligt utbud, funderade ett tag på om vi skulle slå till på en sarong ifall PA och Lasse tänkte käka middag i tvtornet i KL någon till gång (lasse din tur att ta notan den gången i så fall) de skulle i så fall inte behöva låna utan hade egna, men PA tyckte det gick bra att låna, så sorry Lasse du blev utan.
Fortsatte vår shoppingutflykt i jakt på något bra att ha, och här kunde man köpa diverse tänger för operationer, gynekolog och tandläkare, man kunde välja på sterila eller inte, de sterila låg i en plastpåse (denna var dock inte försluten). Så ingen shopping.
Vi gick sen till den stora pagoden , ca 2,5 km inte långt, men i gassande som känns det mycket långt , när vi var framme gick vi runt och kollade samt tog kort på håll (vill inte betala entré för då stödjer man regimen , och det vill vi inte, räcker bra med det dom får ändå som skatt på hotell och restauranger och flygplatser). När vi knatat runt hela var vi törstiga och hungriga, så då letade vi efter ett ställe att käka på efter ett tag hittade vi ett, det blev fish and chips , helt ok faktiskt, prisläge knappt 15000 kyat. Sen tog vi en taxi tillbaka till hotellet för att kyla ner oss med lite Ac.
Hej hopp
Gunilla, man får vad man betalar för (ang. att ni inte använde Agoda denna gång de de inte var billigast);-)
I Sydafrika jobbade jag på internet-resebyrå med mer moderna funktioner än vad jag använder idag..
Det verkar vara väldans byråkratiskt men häftigt att vara i Burma 🙂
Att ni inte investerade i en tandläkartång då? Istället för kinapinnar liksom.. hehe