Manuel Antonio-san jose

Ja ha, da var det dags igen. Den sista veckan har spenderats mer eller mindre pa stranden lasandes en bok i skuggan och lite svalkande dopp i det bla daremellan.

Vi har varit i nationalparken och traskat omkring, stora delar var dock avstangd pga att det regnat sa mycket sa vi kunde bara ga en vag som ledde till en strand. Vi sag lite apor, tvattbjornar, faglar och fjarilar. Vi gick utan guide, vilket var lite synd, for en guide lyckades visa sin grupp en Tucan och en gron groda med vita prickar, det hade jag ocksa velat se. Men man bokar guiden vid entreen och eftersom sa mycket var avstangt trodde vi inte att vi skulle ha ngn nytta av denne, for de ar ju liksom inte gratis. Hur jag an spanade upp i tradtopparna dar guiden hade riktat sin kikare lyckades jag inte se tucanen. Det ar ganska markligt att det ska vara sa svart att se en fagel som ar 56 cm stor och sa fargglad, men de sitter valdigt djupt in i tradet och gommer sig i bladen. Sa jag far val vara nojd med min emerald tucan fast jag vill se en chestnut tucan……har dock sett manga andra fina faglar och har koll pa namnen pa de flesta funderar pa att kopa en fagelbok med faglar fran costa rica, kan vara kul att ha.

Vi har aven varit ner till Quepos, kollat runt lite, kopte en pasktupp, i brist pa tucaner. kopte ocksa bussbiljetter for directbuss mellan Manuel Antnio och san Jose. Direktbuss innebar inte att bussen gar direkt, men den stannar inte i var enda byhala langs vagen och inte heller tar den upp folk som star och vinkar ner den langs vagarna heller, vilket ar en fordel for da kommer man fram fortare.
Vi lamnade ett soligt Manuell i morse med knappt 30 grader och akte med bussen kl 09.30 skulle den ga, men vi kom ivag vid 10 sen var vi framme i San jose kl 13.30, och dar var det som vanligt, max 20 grader, mulet och regnet hanger i luften, an sa lange har det bara kommit ett par stank.

Det ar fin natur sa det finns mycket att titta pa. Sen kan man begrunda lite olikheter, delar av resan, den sista timmen, gick pa interamericana, den ¨stora¨motorvagen som gar fran coliombia genom alla lander anda till USA, for det mesta ar vagen enfilig at vardera hall, det ar oftast en maxfart pa 80 km per timme dar emellan ar det 40-60, eftersom det ar branta sandklippor langs vagen ar det mycket betongdiken som ska leda bort vatten och manga bergssidor ar natatde, och overgjutna med betong, dock plastror som leder bort vatten som samlas bakom, trotts detta ser man en hel del stallen dar det rasat och det ar iof inte konstigt eftersom det regnar sa mycket.
En annan sak man kan fundera pa ar vagskyltar, hemma varnar vi for alg, har varnar man for krokodiler. Det kan jag iof forsta men, ni vet krokodilen som ni sett kort pa, han och hans kompisar bor vid ett floddelta som ligger nara havet, nar man akt ca 1 timme fran det stallet och ar betydligt langre in i landet och paserar floden igen, da dyker varningskyltarna upp. Inte dar nere dar man ser krokodilerna. Men de kan kanske ta sig upp for branta berg och langt in i skogen, eller upp for vattenfall, vad vet jag…tycker i vart fall att det ar konstigt.

och basta plaggen att ha med pa en resa i Costa Rica ar en fleece och regnponcho, hade aldrig trott att jag skulle ha sadan anvandning av dessa.

det var allt for denna resa.
Imorgonbitti satter vi oss pa flyget for att flyga hem till Sverige, via New York.

tack till alla er som skrivit lite kommentarer, det ar alltid kul med lite feedback.

kram