hopkins, våra 5 sista dagar i Belize

Som ni vet har vi kommit till Hopkins. Här har vi fördrivit dagarna med att sola, bada, skvalpa/ leka i vågorna samt läsa böcker.
PA, Sanna och Alex kollade in de två dykfirmorna som finns i Hopkins, vart de hade planerat sin dyk under vår vistelse, det var ingen plats som lockade så det vart ingen dykning. Det har även blåst ganska bra så någon snorklinng har det inte heller blivit, men av stranden och botten att dömma så är det långt till revet då det inte finns tillstymelse till snäckskal eller korallbitar, bara en jättelåååång, grovkornig gul sandtrand med palmer. Stranden är säker en mil lång, i vart fall känns det så och den är i stort folktom, uppskattat till kanske 10 pers på 200 meter och då är vi 6 av dom, 2 andra utläningar, resten belizier.
idag hyrde vi cyklar och cyklade på huvudvägen, en sandväg som går parallellt med stranden, cyckelturen var ca 6-8 km norrut, tills vägen tog slut från där vi bor, sen tillbaks och cyckla ca 4 km söder ut, tills det känns som , nej det finns inget här häller, vi kollade efter en sötvattenlagun där det ska finnas krokodiler. Hade vi fortsatt söderut så hade vi kommit till en by som heter Sitee, den ligger i nästa bukt. Medan vi kände inte för det, dels var det tvättbrädeväg som dammade som attsn, dels var inte cyklarna de bästa, min och Ankis cycklar hade sadlar som sakta men säkert sjönk ner, vi höjde dom där vi hyrde cyklarna, men det saknades låsmuttrar så även om vi höjde dom 10 cm så sjönk dom ner, när vi cyklat halvägs så var Ankis sadel i botten, så då fick hon ett rejällt träningspass, min var inte lika illa.
när vi skulle hyracyklarna kollade jag först med vår hyresvärld då de skulle ha cyklar för uthyrning, tyvärr hade de inte 6 cyklar utan rekomdnderade oss att gå till en cykeluthyrare lite längre ner på vägen som hette Tinas de hae många cyklar enligt honom, så sagt och gjort. När vi kom dit så hade hon bara 2 cyklar inne varav en som var sönder, men hon kunde fixa cyklar på 15 min, det fanns hos hennes mamma. Tanten hoppade upp på den cykel som var hel och trampade iväg. Efter en stund kom hon tillbaka på cykel och tre pojkar kom cyklandes och två av dem höll i varsin extra cyckel. Tre av cycklarna var nyare och såg rätt fina ut, en var helt slut i lagren så den tog vi inte, PA gick hem och hyrde en från vår hyresvärd. När vi sen kollat igenom alla cycklar så visade sig en tilll vara kass, så även Alex fuck gå hem och hyra dn cyckel men sen kunde vi äntligen trampa iväg. Tyvärr så hittade vi inte lagunen och vi ledsnade på att leta och cyklade hem och lade oss i vågskvalpet i stället.
Och i dag mamma har hag badat åt dig, eftersom du aldrig badat i karibiska havet utan får hålla till godo med dalanska occianien, och där är det ju jättteeevarmt enligt dig och mimmi, så tänkte jag att om jag badade mycket och länge så kännde du säkert ända hem hur skönt det var <3.
vi gick de första dagarna här i hopkins till en liten lokal restaurang på stranden som drevs som ett koperativ av kvinnorna i byn. De har ingen mrny, utan det finns en rätt per dag. Första dagen fick vi jättegod kyckling med kokosris, plantaines (stekt matbanan) och grösaker, till frukost dag två fick vi fry jacks (friterade bröd), bacon och omelette. Vi frågade vad det skulle vara till lunch, jo det skulle vara hudut, fisk kokt i kokosmjölk med gröna momsade matbananer, jag och Sanna tänkte ÄNTLIGEN något som verkar vara creolmat, vi längtar efter karibiskfiskgryta med patacones (stekt, friterade tillplattad/mosad grön matbanan), tala om att vi vart besvikna, in kom en tallrik med kokosmjölk där det simmade runt en fiskbit med skinn ( såg inte gott ut, och var det inte heller) till det kom det en klump, stor som en tennisboll, ihopmosad matbanan med majskorn, denna skulle man äta tillsammans med fiskgrytan. Ingen hitt, inget jag kommer att äta igen, kul att ha provat men inget jag rekommenderar. Sen har vi faktiskt käkat hemma då vi hyrt en juste lägenhet med bra kök. Finns rektigt bra utbud i de små mataffärerena, dock så finns det aldrig färskt kött eller fisk, det får man alltid köpa fryst. Grönsaker köper man bäst på ett litet stånd längs vägen eller på flaket till en pickup (de lokala odlarna och åker och säljer sin skörd direkt). Alla mataffärer vi sett här i Belize dris av kineser, vet inte varför, men något som jag funderat på.
I morgon lämnar vi Belize, vi har bokat en privat shuttle igen, den hämtar oss imorgonbitti och tar oss hela vägen till Flores i Guatemala, förhoppningsvis en resa på 5-6 timmar med gränpassage, om vi inte hyrt privat minibuss, hade vi fått åkt vanlig buss, och här är det inga bekväma långfärdsbussar vi pratar om utan sk chickenbus, dvs ni vet de gula skolbussarna man kan se i amerikanska äldre filmer, precis sådana bussar. Resan skulle kröva minst tre byten och troligen ta 10-12 timmar något vi inte var sugna på, så vi gör som Sanna säger "flashpackar", ett koncept som Alex tycker är tilltalande, men som kostar typ dubbelt så mycket som de lokala alternativtet, så Sanna säger att det är uppvärmning inför deras resa, när vi föräldrar och svärföräldrar åker hem är det slut på flashpacking.
Så nu säger vi tack och hej från Belize, ett land som vi är nöjda och glada att ha besökt, och för min del inte stämde med bilden jag hade innan, så nu har jag fyra sådana länder (mexico, belize, burma och kenya) alla bra på sitt sätt men min bild och verkligheten stämde dåligt.
i Guatemala vet vi inte hur det är med wifi, så vi får se när nästa dagbok kommer.

over and out