Från Koh Phayam till Yangon

Har nu äntligen kommit fram till Yangon efter ett dygn på resande fot. Efter att ha sagt hejdå till Krister och Ing (få se när vi kommer tillbaka till dom nästa gång, har då lovat Ing att ta med mor Annas pepparkakor, hon gillar dom skarpt) så igår vid 13:30 körde Ing’s bror våra ryggsäckar med moppe och kärra till pieren, PA och jag åkte på vår hyrmoppe. Båten går kl 14:00, framme vid pieren lämnade vi tillbaka moppen, PA gick för att köpa cigg och öl, jag köpte biljetter, sen var det bara att ta det långa benet före ut på pieren och på båten vi han ganska precis. Båten gick i tid, men ca 500 meter från pieren tvärdog den, en maskinist klättrade ner i motorutrymmet och mekade en stund, båten drev ganska bra, efter ca 25 minuters meck och många startförsök gick den äntligen igång. Väl framme i Rangon vid pieren stod mr Pon och väntade på oss och ett helt gäng till. Ganska otroligt, han hämtade oss för två år sen också och man kände igen honom.
Väl framme vid Pon’s place betalade vi våra bussbiljetter gick sen ut och köpte lite saker på 7-11 för resan, gick tillbaka till Pon och käkade. Pon körde oss sen till busstationen , vi hade bokat 24 seats VIP och nu fick vi en riktig buss, vi valde att gå av vid Khosan Road så att vi kan käka frulle imorgon innan vi ska till flygplatsen. Lasse o Carina, denna gång en riktig VIP super mycket space och inget stulet från bagaget, vi var framme i Bangkan kl 05:30 traskade iväg för att få i oss lite frukost, vart faktiskt gyllene måsen. Tog sen en taxi till Don Mueang (vi flög med Air Asia, och då häller gamla flygplatsen). Fick tjafsa en del med chaffisen på Khosan om priset, puckot skulle först ha 800 thb (bör kosta 400 ) men efter lite dividerande gick han med på 500. Han körde som en biltjuv, man vart faktiskt årsjuk satt och kollade förtvivlat efter bilbälten, han snackade oavbrutet ( mkt taskig engelska) och hade diverse ticks för sig verkade påverkad av något, vet inte men han kanske hade börjat fira kungens 85-års dag en dag innan (det är den 5/12). Han tyckte att PA såg ung och stark ut, undrade om han var ute i parken och sprang varje dag, PA är ju 52 men såg mycket yngre ut än taxichauffören som var 44, men han hade det så svårt för hans barn (2 st) på 17 och 19 år gillade att shoppa och ville inte jobba, han tyckte det var mycket bra att vi hade så stora barn (26 o 27) och som jobbade och tjänade egna pengar, dom kunde ju försörja oss (tyckte han, jag vet inte men tror inte att varken dom eller deras respektive eller vi heller för den delen tänkt sig/ oss det) så att vi slapp att jobba. Och eftersom han jobbade så hårt orkade han inte vara ute i parken och springa utan låg bara på soffan och tittade på tv, därför vart han så gammal. Tror han hade en skruv lös.
Väl framme på flygplatsen gick det bra med våra pre VISA on arrival, en kort flygtur på knappa timmen så landade vi i Yangon. Där stod vår agent för vårt pre VISA med en skylt, bara att knata fram till VISA om arrivaldisken och få sitt VISA. Ganska konstigt det behövdes inga foto (hade tagit med ifall att) foto i passen dög ( de är 9 år) på ansökningapappren stod det att fotot fick vara max 6 månader gammalt. Hade bestämt att vi skulle hämta våra inrikes biljetter på flygplatsen när vi ändå var där. Domestic var i en annan byggnad ca 500 meter där ifrån , gjorde upp med en taxichaffis att han skulle skjutsa oss dit först innan han körde oss till hotellet i stan, han sa att det skulle kosta 2000 kyat, vi hade inga kyat utan bara usd så vi bad ett pris i usd, ok 5 usd. Sagt och gjort in i taxin och till Domestic, jag och chaffisen klev ur, PA var kvar i bilen. Vi gick in i avgångshallen, det var som att gå mycket långt tillbaka i tiden, de sk diskarna såg ut som ett vanligt bord, ni vet ett sådan någon gubbe brukar sitta vid vid utgången i mataffären och kränga lotter. Chaffisen frågade runt lite efter flygbolaget, vi vart hänvisade till en skrubb ca 15 m2 stor med smutsgula väggar i den fanns två
mycket nötta skrivbord, en soffa, ett antal stolar och 8 pers som jobbade, eller i vart fall 2 av dom ansträngde sig, de andra satt bara och hängde. (det fanns även minst två stora kackerlackor so kutade på golvet). Framförde att jag skulle hämta mina förbokade biljetter, visade de bokningsbekräftelsen, tyvärr hade jag inte alla på samma bokningslapp och då gick det inte att hämta alla, jag bad dom att se efter i datorn eftersom alla biljetterna är bokade på våra pass, ( det var innan jag hade skannat av rummet att de inte hade någon dator) de ringde någonstans för att kolla den sträckan som saknades men utan bokningslapp funkade det inte jag kollade men kunde inte hitta dem bland alla tusen papper, (hittade lappen se när vi satt i taxi, så försöker fixa de imorgon) så jag fick nöja mig med 3 av fyra sträckor (tänkte vilken tur att det var den sträckan med kortast bussresa 8 timmar som saknades, det kan man ju överleva på gallonsäten , mer än så får man brännsår i baken). Betalade glatt 610 usd + 8 usd i skatt trodde i mitt stilla sinne att även om de inte hade en dator där så skulle biljetterna finnas färdigutskrivna och ligga där och vänta eftersom jag lämnat alla uppgifter när jag bokade dom på internet och även talade om när jag skulle hämta dom tror ni jag vart lite paff när de ställde sig och skrev biljetterna för hand med karbonpapper emellan typ som man skrev ett kvitto förr , Teija det skulle vara något för dig om dagarna på jobbet känns enformiga) kan säga att det tog en bra stund. Sen kunde vi äntligen åka till hotellet även det tog en bra stund att hitta, vi bor på ett ställe som heter Clover city center hotell, det ligger på en liten bakgata som är helt ok att gå på dagtid men tänker inte gå där när det är mörkt. Fick även tjafsa med denna taxichaffis som när vi kom fram ville ha 15 usd, suck, portieren på hotellet ryckte in och förklarade för oss att alla taxi brukade ta 10 usd, chaffisen hävdade att han aldrig sagt 5 usd in till stan utan det var för att köra de 500 metrarna mellan in och utrikes på flygplatsen, vi sa att det var det visst inte, men vi gav honom totalt 10 usd sen struntade vi i honom, han stod utanför hotellet och tjatade på portiern en stund sen åkte han. Vi fick vårt rum, var över förväntan (Dock lite fundersam det är en skum lukt på rummet, få se hur det är i morgon), vi har tom wifi här, så därav en dagbok. Traskade iväg till marknaden för att växla pengar ( enligt LP får man bäst kurs där) traskade runt en stund och letade ett växlingskontor, men icke. Såg ett par anda turister och frågade om dom visste men nej. Traskade då fram till först bästa stånd och frågade var man växlar usd till kyat, och det göra man överallt där man ser en liten gubbe sitta utanför ett stånd på en stol, så nu vet vi det, svart marknad alltså. Fick våra pengar och gick för att äntligen få lite i magen. Sen traskade vi tillbaka mot hotellet passerar genom en gatumarknad man kan bl.a. Köpa följande porslin , frukt, färdig mat, hundvalpar ( jättesöta, levandes men i en mycket liten trång bur, vet inte om de var tänkta som husdjur eller mat, (Carina det är censur för dig nu en bit, Lasse säg till när hon kan börja läsa igen). Läste Bangkok international i morse och där stod det att man gjorde krafttag för att få stopp på ätandet av hundkött som är utbrett i norra thailand , Chang Mai, man ska bli lycklig av äta hundkött.
(Carina du kan börja läsa igen nu).
Finns även friterade räkor som en kaka (fast hela oskalade), gamla välanvända böcker och kataloger, andra gamla prydnadsaker, bilder på Jesus och andra religösa motiv, diverse kläder, emballage till cd skivor, ni vet när man köpt en packe med skivor och får dom i en trave, ett sådant emballage kostar 300 kyat (1usd= 800 kyat). Ni ser det finns lite smått och gott. PA ville ha tag i öl, var lättare sagt än gjort, frågade oss fram på vår gata, och en vänlig dam förklarade och pekade att vi måste gå runt och gå över stora gatan sagt och gjort, väl på andra sidan såg vi ingen butik, frågade igen, de två först kvinnorna ruskade bara på huvudet, frågade en ung kille, han skrattade bara, men några äldre gubbar frågade vad vi ville, så vi förklara igen ”we want to buy some beer”, vart visade till en enkel restaurang, vi förklarade igen att vi ville ha öl men att vi ville ta med dom, det gick bra, fick 2 stora öl i en svart plastpåse, traskade åter hemåt, kvinnan vi frågade höll utkik för att kolla om det gått bra så vi gav henne tummen upp, ska köpa något av henne en annan dag, får väl ge det till en hemlös. Så nu sitter vi äntligen på rummet nyduschade och det var grymt skönt efter mer än ett dygn i samma kläder som man dessutom sovit i, och det är ganska varmt så fräsch har man inte känt sig fast vi köpte vårservetter på 7-11, ja vi har använt dom också.
Allt för idag. Fortsättning följer senast den 7/12.