Yunnanprovinsen i Kina

Efter att nu ha befunnit mig i Kina i sex dagar är följande det som jag främst har reagerat över:

-Kina är VÄLDIGT stort
-Kina har MÅNGA kineser
-Kineser pratar BARA kinesiska
-Kina är OERHÖRT vackert
-Kina har en MYCKET intressant kultur

Vi korsade gränsen till Kina i lördags förmiddag och det gick smärtfritt. Det var bara att via passkontrollen trava över från grusvägen i Laos kantad med hyddor, till den breda asfaltsvägen med taxfreebutiker i Kina. Skillnaden mellan länderna visade sig vara enorm. Efter att ha förhandlat om priset med en minibusschaufför en kvart om att få åka med till närmaste stad, Mengla, var vi på vag in i den ”Stora draken i östs” inre. I Mengla som i kinesiska mått är en liten stad försökte vi ta ut pengar i bankomat, men utan resultat. Ingen av de fem bankomaterna som vi testade gillade vara kort. Dessutom var bankerna stängda för växling på lördagar. Vi hade då inget annat val än att växla några dollar svart för att kunna ta en buss till en större stad.

Efter en vansinnestur i en liten buss kom vi till staden Jinghong. Vid busstationen träffade vi en dam och följe med henne hem och hyrde av henne ett rum i en lägenhet inne i en liten smutsig gränd. Det var helt ok, billigt och centralt. Vi kunde sen framåt senheten ta ut pengar och besöka en restaurang. Då ingen sådan hade en meny på engelska var det bara att ta fram parlören och peka. Vi serverades diverse godsaker och gick mätta och nöjda därifrån.

Dagen därpå tog vi en sovnattbuss till provishuvudstaden Kunming. Bussresan var helt ok förutom alla kineser som ideligen rökte och standigt harklade sig mycket högt samt spottade på golvet. Det sista är i Kina ett helt normalt beteende. Även kinesiskorna harklar sig så det hörs på 100 meters avstånd och sen spottar gatorna, bussarna eller affärsgolven våta. Något osmakligt, men man börjar vänja sig nu…

Efter att ha checkat in på ett vandrarhem gav vi oss på cyklar ut i miljonstaden. Att cykla tillsammans med tusentals kineser i rusningstid var en häftig upplevelse. Trots allt kaos fungerade trafiken helt ok. Vi besökte bland annat en marknad där allt ifrån samurajsvärd till skalbaggar såldes. Vi tvistade om alla hundar i burarna var till för sällskap eller mat…

Nästföljande dag tog vi en buss till område nära staden där man kunde vandra i gångar utmed sidan på ett högt berg. Gångarna hade karvats ut av ett gäng med munkar på 1700-talet. Spännande! Denna dag fick vi verkligen uppleva att vi inte längre är i Thailand med 30-gradig värme. På morgonen och på kvällen ligger temperaturen på omkring 10-15 grader. Burr!

Nästa plats vi besökte var ett ställe kallat ”Stenskogen”. Detta var kanske något av det vackraste jag någonsin har sett. När havet drog sig tillbaka för miljoner år sedan lämnades stenformationer kvar här och där i ett större område. Det kan närmast likna en skog av sten. Stenskogen kan inte beskrivas i ord (bilder laddas upp inom kort). Inte nog med detta, i området fanns också ett vattenfall på ca 90 meter. Det är högt vill jag lova. Fallet framkallade en stark vind, ett mäktigt brus och en smärre regnskur. I Kina är allt mycket större och mäktigare!

Vi hände dock något olustigt samma dag. Då vi skulle till vattenfallet förhandlade vi om priset om att bli skjutsade dit med två olika taxichaufförer. Problemet var att när vi skulle åka trodde båda att vi valt just dem. De började gräla vilt och de hämtade även sina släktingar. Detta var inte alls kul då vi kände oss skyldiga till att bråket uppstod. Som tur var resulterade det inte i handgemäng.

Nu har vi börjat vänja oss med detta land och vet hur saker och ting går till, hur man prutar, sager hej och tack mm. Men det händer att vi längtar tillbaka till lugnet i Loas. Vi har märkt att människorna här inte är lika trevliga som i tex Laos. Det har tex hänt då vi ska köpa bussbiljetter att damen i luckan bara vänt bort huvudet då hon märkt att vi inte pratar kinesiska. Mängden av människor är också jobbigt tex då man står i kö på tågstationen och alla trängs. Dessutom när man tillslut fått sin biljett står en vakt och puttar bort en och sen fram med nästa. Men förhoppnigsvis är det nog bara ett storstadsfenomen.

I Kunming hittade vi senare några trevliga restauranger med meny på engelska, vilket gjorde det lite lättare att äta. En fördel med Kina i jämförelse med tex Thailand är att det är få västerländska turister här. På en vecka har vi inte sett mer än en handfull ”icke-gula” människor. Man märker också att kineserna tycker att det är spännade att se oss västerlänningar. När man tex frågar någon på gatan om vägen kommer snart 10 personer och ställer sig och bara glor. Men andra bemötande har vi ocksa fått. Vi mötte en mamma med en liten pojke i en gränd. När han fick se oss började han gråta och skrika hejvilt. Vi har hört att kineserna tycker vita människor är fula med sina stora näsor…