Varanasi är hinduernas heligaste pilgrimsort och hit kommer tusentals hinduer dagligen för att ta sig ett dopp i Ganges. Jag har ingen lust att doppa mig i det brunaktiga vattnet, men så är jag ingen hindu heller.
För en hindu är Varanasi den bästa platsen på jorden att få bli uppeldad på och ca 200 personer brinner här dagligen på stranden. Då jag såg denna rit i Kathmandu var det idag inte lika jobbigt att beskåda när de döda kropparna blev tagna av lågornas rov. En hindu berättade för mig att kvinnor inte är tillåtna att närvara p.g.a att de skulle gråta för högljutt. För länge sedan fanns också en sed att kvinnorna skulle kasta sig in i elden då deras avlidna män kremerades.
Jag gick imorse upp vid sex för att se soluppgången över Ganges. Då mitt guesthouse ligger ett halvt stenkast fran den enorma floden krävdes ingen långpromenad. Hinduerna; gamla, unga, rika, fattiga, smala som tjocka badar tillsammans och det var kul att beskåda.
Jag tog på förmiddagen en cykelriksha till tågstationen och ordnade en biljett till New Delhi till imorgon. Det ska bli skönt att få komma på ett tåg igen efter alla dessa oändliga bussresor.
Nu på eftermiddagen har jag vandrat längs med stranden och har stött på alla möjliga luredrejare och försäljare. Jag måste erkänna att de är otroligt skickliga. Det är dock inga stora summor som man blir av med dock. En man lyckades lura på mig massage genom att bara hugga tag i min hand när vi möttes på stranden. Han satte igång så där hux flux och jag lät honom fortsätta. Jag skulle sen betala vad jag tyckte det var värt. Det var väldigt skönt att ligga där på stranden med en svalkande bris från Ganges och få fot- och vristmassage med mera i 40 min. Efter trekkingen har jag haft otrolig träningsvärk så det kom väl till pass. Jag gav massören motsvarande 15 kronor och han verkade nöjd med det.
Efter massagen lyckades en mycket trevlig man, vilken sen visade sig var en förtäckt guide, lura in mig i ett tempel. Han visade mig runt och berättade om hur kremeringsriten gick till. En mycket gammal gumma med glansiga starrögon välsingnade mig och bad om att jag skulle donera pengar till ved för åldingarna som bodde invid templet till den dag de var dags for deras kremering. Jag gav dem ett par tior för att få komma ifrån den stickande röklukten som var därinne. Darefter frågade jag om vägen till posten och hamnade istället inne i en klädesaffär. Jag vet inte hur de lyckas, men från och med nu säger jag nej till allt, hur trevliga de än verkar och frågar om Sverige etc.
Varanasi är hur som helst en väldigt trevlig stad och att vandra omkring i gränderna i gamla stan är otroligt fascinerande. Staden är oerhört gammal och det sägs att den än idag se ut på samma sätt som för 2000 år sedan.
Nu har det börjat att spöregna så jag får sitta här och surfa en stund till. Internet här i Indien är jämförelsevis mycket snabbt så det är en ren njutning att surfa. Annat var det i Mongoliet där det kunde ta fem minuter att starta en sida.
Det verkar som om du haft det mest trevligt, även om du mött lite ”halvfigurer” 🙂