Efter 95 dagar är jag nu åter tillbaka på Khaosan Road i Bangkok. När vi anlände hit en tidig morgon i början av september var vi trötta, osäkra och förvirrade. Nu när jag igår kväll åter satt min fot på denna kända gata var jag extremt trött, men kände mig säker och smått världsvan.
De senaste dagarna har mest handlat om tempel, tempel och tempel. Utanfor Siem Reap finns världens största område av ruiner med templet Ankor Wat i spetsen, vilken är världens största religiösa byggnad. Alla som jag träffat under resan som har varit där har sagt att det är fantastiskt och jag kan bara hålla med.
Jag klev upp vid 4.20 och cyklade i mörkret de 7 kilometerna ut till Ankor Wat. Jag var dock inte den enda som begav mig ut dit för att se soluppgången utan en strom av motorcyklar och tuk-tuk med turister passerade mig. Det var sen en mäktig syn att se solen stiga över det enorma templet.
Under dagen cyklade jag omkring och tittade pa en hel del av de drygt 200 templena. Man kunde innan tro att man snart skulle tröttna på att se tempel, men alla hade något nytt att bjuda på. Templena som är fran 900-1400 (tror det) är rikligt utsmyckade och är olika mycket förfallna. Mitt favorittempel är det som naturen helt tagit över då enormt stora träd växer i och på detta. Trädens rötter slingrar sig runt utsnidade figurer i stenarna. Häftigt!
Efter 12 timmar av tempel och kanske 60 km på cykelsadeln föll jag vid åttatiden helt utmattad i sömn på mitt hotellrum. Det är ett hårt liv man lever som turist. Nästa dag uppstigning vid 6.15.
Det var dock lite skönt att komma bort från Siem Reap. De mängder av turister och pengar som strömmar dit har börjat att förstöra människorna i staden. Den vänlighet som finns i resten av Kambodja är här svår att uppäcka. Som västerlanning behandlas man här ofta endast som en säck med pengar. Överallt blir man attackerad av försaljare och taxichaufförer, precis som i Vietnam. Många människor från landsbygden beger sig till Siem Reap för att få en del av de pengar som turisterna för med sig. Detta är dock inte svårt att förstå, en skollärare på landet tjänar ca 25 dollar i månaden, vilket är ofattbart lite. En taxichaufför eller vykortsförsäljare kan dra in det på några dagar. Många manniskor, speciellt barn livnär sig dock som tiggare.
Från Siem Reap skulle jag ta en buss, vilken skulle hämta upp mig vid hotellet vid 7. Jag hade innan köpt en biljett på en resebyrå. Efter att jag väntat länge uppdagades det att hotellpersonalen redan kört iväg busskillen som skulle hämta mig. De på hotellet var sura på mig för att jag inte köpt bussbiljetten där. Jag blev riktigt förbannad och skyndade mig till resebyrån. De kunde dock ringa och stoppa bussen innan den hade åkt alltfor langt. Jag fick skjuts på en moppe till bussen som snällt stod och väntade på mig några kilometer bort. Därefter började bussturen på vägen som alla kallar ”mardrömsresan”. Vägen från Siem Reap till den thailändska gränsen är fruktansvärt dålig. Bussen tvingas ibland endast köra i 10 km/h och den skakade så fruktansvärt att det var omöjligt att prata, sova eller äta. Resan tog cirka 5 timmar. Jag tycker dock mer synd om människorna som bor längs med vägen. Husen och all växtlighet är täckta av ett tjockt lager av rödbrunt damm. Det sägs att flygbolagen i Siam Reap mutar myndigheterna så de ska låta bli att bygga en bättre väg…
Att sedan åka buss på den thailändska sidan av gränsen till Bangkok var en ren njutning. Dock var jag rätt så seg när kom fram till den thailändska huvudstaden efter 13 timmar på resande fot. Här har jag återförenats med mina gamla reskamrater och de två sista dagarna på resan ska ägnas åt shopping. Det är ju trots allt jul snart även om det är svårt att förstå då det är 30 grader varmt och ingen julskyltning synes.
När jag igår stod på en rastplats och en liten apa plötsligt bakifrån hoppade upp på min ena axel tänkte jag: -oj vad jag kommer att sakna livet i Asien. Så mycket som man här kan vara med om under en dag kan ta veckor att uppleva i Sverige. Men det ska förstås också bli skönt och kul att komma hem…
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.