Svenskt sommarväder i Vietnam

Efter att ha varit rätt så besviken på Vietnam ända sedan jag kom hit har jag äntligen fått uppleva två fina dagar då landet visat sig fran sin bästa sida.

Jag har hört flera sägt att befolkningen i Vietnam är rätt så otrevliga mot turister och jag är delvis beredd att hålla med dem. När jag anlände till Vietnam försökte några direkt blåsa mig på pengar i alla möjliga situationer. Här är några exempel:
1. Minibussföraren hittar på att jag måste betala extra motorvägsavgift.
2. Restaurangnotorna på Cat Ba var vid tre tillfällen kryddade.
3. Jag fick felaktig information av en kvinna i Haiphong för att jag skulle åka med hennes dyra buss. 4. Överallt finns försäljare som aldrig ger sig och som ibland förföljer en flera kvarter.
5. Bussar, muséer mm har en speciell taxa for utlänningingar, ibland tre gånger dyrare.

Men nu har jag förstått att om man bara beger sig en liten bit bort från de stora turistställena är människorna vänliga och pålitliga. Redan på tåget från Hanoi träffade jag trevliga vietnameser som jag satt och pratade med.

Hué heter staden dit jag anlände med nattåget i förrgår. Staden var tidigare Vietnams huvudstad och här finns vacker bebyggelse och många sevärdheter. Det är svårt att föreställa sig att hårda strider utkämpades här 1968 och 10 000 fick sätta livet till.

Jag hyrde i förrgår en riktigt usel cykel för en femma och betade av de flesta sevärdheterna under dagen. Vädret var dock det sämsta hittills under min resa; ihållande regn. Det var inte annat att göra an att ta på sig medhavda regnkläder och ge sig ut i vätan. Det bästa med cykelturen var när jag kom ut på landsbygden och upplevde lugnet och se hur livet där hade sin gilla gång. Jag besökte också ett berg som var nästan täckt med magnefika gravmonument -en mäktig syn med utsikt över Perfymfloden. Där uppe behagade också solen titta fram för första gången under dagen.

I Hué har jag därefter mest umgåtts med en vietnamesiska och en schweizare på favoritrestaurangen i centrum. Vietnamesiskan, Thuey, övertalade mig idag att på sin lediga dag följa med upp till bergen och bada i varma källor. Vi for iväg på hennes moped/MC och åkte 4 mil norrut. I 45-gradigt vatten låg vi sedan och plaskade hela eftermiddagen. Inte en vit människa så långt ögat nådde på hela dagen och det är ett plus.

Därefter åkte vi ytterligare ett stycke på småvägar kantade av risfält med en och annan vattenbuffel i vägrenen. Vårt mål var hennes föräldrahem. Familjen blev mycket glad över att se henne, då hon hade mycket sällan tid att åka hem. Familjen bestod av Thueys mor, far och åtta syskon! Det var en stor händelse att jag kom dit så alla grannar var tvungna att komma över och ta sig en titt pa mig. Ingen av dem kunde engelska så det var till att prata teckenspråk. Huset var väldigt fint, men låg inklämt mellan järnvägen och Vietnams huvudväg. På väg tillbaka till Hué friade (!) Thuey, men jag var tvungen att tacka nej.

Imorgon far jag vidare till Hoi An och har ingen aning om vad som kommer att hända, men det lär bli spännande.