Sista dagen i Iran (Teheran)

Vi steg upp i svinottan och tog en bulle till busstationen. Vi hamnade på en lyxbuss, en Scania-Ogden. De väl tilltagna stolarna var bekväma förutom att de var helt inplastade.

De gillar verkligen att plasta in saker här, tex en taxibil som vi åkte med en gång hade växelspaken och den inre backspegeln inplastad…

Vi kom fram till Teheran vid 13-tiden och då vår vistelse i huvudstaden blivit förkortad t till blott en dag pga problemen med kommunikationerna under sorgemånaden, fick vi rappa på ordentligt för att hinna utforska detta resans sista mål.

Det fösta stoppet blev på Azad-monumentet som är lite av en symbol för Teheran. Det är en futuristisk byggnad som står på tre ”ben” i en stor rondell. Vi for därifrån till Miladi-tornet som är ett skrytbygge av värsta sorten. Det är världens sjätte högsta teletorn och har världens största roterande restaurang. Vi for upp till 435 m höjd, men det var inte mycket av utsikt då den täta smogen dolde stora delar av staden. Teheran är tydligen en av världens mest förorenade stad, har tex hört att de iranska bilarna i snitt släpper ut 12 gånger med avgaser än västerländska bilar. För övrigt finns det i stort sett bara tre bilmärken och de är de tre som tillverkas i Iran, Saipa, Peugot och Kia.

Vi for sedan vidare med tunnelbana till lite olika platser för att få en känsla för staden, vi hittade dock inget centrum, men små trevliga affärer på basaren. Tyvärr hamnade vi i eftermiddagsrusningen och trångt var bara förnamnet i tunnelbanan. Om man inte var duktig på att puttas, vilket vi inte var fick man låta ett antal tåg passera innan man kunde tränga sig på. Iran har 14 miljoner invånare och växer hela tiden.

När vi på kvällen började bli en aning trötta på att vandra gata upp och gata ned med våra tunga ryggsäckar, slog vi oss ned på en parkbänk. Det dröjde inte länge förrän en yngling gjorde oss sällskap och ville visa oss olika intressanta sevärdheter i grannskapet. Det slutade med att vi följde med killen hem till hans familj där vi möttes av en gästfrihet utan like. Vi bjöds på diverse läckerheter och passades upp hela kvällen. Mycket trevligt att umgås med denna kurdiska familj och vi fick av mamman olika delikatesser i små glasburkar att ta med hem. Kvällen slutade med att vi fick skjuts till flygplatsen! Vi försökte att åtminstone få betala för bensinen, men de sa bestämt ifrån. Det iranska folket är ju otroligt och deras gästfrihet och öppenhet är det jag främst kommer att ta med mig från denna resa.