Shiraz

Platsen jag nu befinner mig på heter Shiraz, vilket är en stad en aning större än Stockholm. Resan hit från Yazt var behaglig då vi åkte taxi hela vägen (ca 50 mil) eftersom sorgehögtiden sätter stopp för alla andra färdmedel. Var chaufför var en liten skäggig gubbe i kostym. Han frågade oss om det var ok att hans fru följde med som sällskap till honom och denna lilla dam satt sedan och matade oss med frukt och godis under hela resan. Färden gick till en början genom ett kargt och bergigt landskap, men ju närmare Shiraz vi kom desto grönare blev naturen. I horisonten skymtade snöklädda bergstoppar.

Ute i öknen gjorde vi ett stopp i liten stad. Taxidamen bad oss att följa henne och vi gick genom gränderna till en moské där alla blev överförtjusta över att se oss västerlänningar. Där bjöds vi på mat och te och ett 10-tal personer ville ta i hand och berätta bla om sina kusiner som bor i Europa (mest på persiska dock).

Det märkligast vi såg på resan var kanske en pickup som på motorvägen i hög fart transporterade en vit häst på det lilla flaket! Hästen såg ut att njuta av fladdret i manen.

Då vi kom fram vid sextiden försökte vi ta oss till vårt hotell, vilket inte var det lättaste. Först hade de spärrat av halva staden pga festligheterna och sedan rivit halva stadsdelen där hotellet var beläget. Efter en timmes irrande bland 1000-tals sörjande muslimer som till trummor och högtalarutrop vandrade i lammeltåg och piskade sig själva på ryggen, hittade vi till slut fram. Det var otroligt skönt att komma in på det tysta hotellrummet och kasta sig på sängen.

Efter en stunds vila gav vi oss ut igen i vimlet. Det var lite som att befinna sig i en mix av midnattsloppet, karnevalen i Lund och vattenfestivalen. Manniskorna har är otroligt vänliga och pratsamma. Man blir uttittad på ett positivt sätt.

Idag är alla verksamheter som inte har med religionen stängde, så tyvärr inget shoppande på den enorma basaren eller besök i trädgårdarna som finns med på världsarvslistan. Men vi behöver inte sitta sysslolösa på hotellet när vi tröttnat på parader för det, utan man blir utan att behöva anstränga sig hembjuden till nyfikna iranier. Detta hände oss efter att vi pratat med ett gäng på gatan. Det var en ung man med fru och syster samt hennes kompis, alla uppklädda till tänderna. Vi var på väg till en utsiktsplats och de frågade om vi skulle gå dit tillsammans. Då det började regna (!) gick vi istället till deras lyxiga bil och blev skjutsade runt i staden till diverse vackra platser. Jag och Johan kändes oss verkligen som två luffare nar vi vistades med dessa trendiga och festsminkade skönheter till damer.

Nu är vi på hotellet (som i sig är en sevärdhet) och planerar var tripp till Persepolis imorgon och vidare till Esfahan.

Om en timme hämtas vi upp av gänget från tidigare idag och vi får se vad de hittar på. Tyvärr har vi inga finkläder med oss, men tydligen är de otroligt glada over att bara få vistas med västerlänningar (svart att förstå).