Saigon

Ännu några dagar har passerat revy och jag har nu nått Saigon i södra Vietnam. Denna stad med 5,5-8 miljoner invånare är så stor att det ar svårt att få något grepp om den. Alla miljoner mopeder, avgaser, ihärdiga försaljare och en tryckande hetta på kanske 32 C har gjort det mindre behagligt att vandra runt på gatorna här. Darför ger jag mig redan imorgon av på en tur genom Mekongdeltat över gransen till Kambodja via båt på Mekongfloden.

Sedan förra inlägget har jag umgåtts en hel del med svenskar. Nah Trang är ett tillhåll for oss svear, så pass att försaljärna lärt sig lite svenska. Efter ett par veckor utan plump (kortspelet) var det kul att med ett gäng trevliga norrländskor sitta uppe en natt och spela.

På bussen till Dalat för tre dagar sedan hamnade jag brevid en svensk tjej (Leila) från Lund och vi har sedan dess rest tillsammans. Vi kom till Dalat efter 8 timmar på buss (bussen stannade för reperation i två timmar). Dalat som ligger högt upp i bergen är sa pass kylig att lokalbefolkningen går omkring i täckjackor och mössor. Egentligen är det inte så kallt, omkring 18 grader. Tiden i Dalat blev mycket begränsad så det vi hann kolla in var ett ställe kallat ”Crazy House” (ett hotell liknade Lustiga huset på Gröna Lund) samt marknaden. Efter mörkrets inbrott satt vi på en gata på små plaststolar med lokalbefolkningen och drack någon form av mjölkdryck och åt mangder med delikata muffins för 40 öre stycket. Det blev ett fint minne.

Fran Dalat tog jag och Leila en buss med destinationen Saigon. En resa som skulle ta 8 timmar, men som tog 11,5. Efter att ha färdats i en timme blev bussen nämligen stoppad och chauffören blev ivägkörd av polisen. En vietnames på bussen berättade att bussbolaget inte hade betalat tillräckligt med mutor till polisen. Efter att ha väntat i tre timmar kunde vi fortsätta med en annan buss. Detta är så typiskt Vietnam. Flera turister som jag pratat med är så trötta på Vietnam att de lämnar landet tidigare än vad som var tänkt. Många människor i turiststäderna är faktiskt otrevliga och folk anställda på bussbolag med mera har en arrogant attityd. Det blir aldrig heller ens i närheten av vad som utlovats. Jag har dock träffat flera trevliga vietnameser, men tycker det ska bli skönt att snart åka till Kambodja. Alla dessa försäljare och påstridiga MC-taxiförare är enormt påfrestande. Satt idag och åt på en restaurang och räknade att det kom fyra bokförsäljare, två cigarettförsäljare samt tre barn mellan 5-10 år säljandes rosor. MC-taxi-förarna är nästan värre då de skriker var tionde meter efter en eller kör upp vid sidan och erbjuder sina tjänster. En sak som dock har varit lite trevlig i Vietnam är att man som blåögd och ljushårig ung man är väldigt pupulär hos det motsatta könet. Var jag än kommer: banken, restaurangen, frisören, posten etc får jag komplimanger…

Ska jag återvanda någon gång till detta land skulle jag nog enbart resa på landsbygden/i naturen och därmed slippa allt det otrevliga på turistställena.

Jag befinner mig i skrivandets stund någonstans i Saigon, men jag vet inte var. Jag gick iväg för att finna en brevlåda och kom flera kilometer bort från guesthouset. Det blir spännande att försöka hitta tillbaka nu i natten. Jag har dessutom bara motsvarande 1,5 SEK på fickan…

Skriver nasta gang fran Kambodja.