Persepolis

När jag avslutade förra dagboksinlägget vilade vi ut på hotellrummet inför kvällens begivenheter. Här kommer fortsättningen.

Vi hämtades upp med bil av våra nyfunna vänner och det var riktigt spännande att fara fram genom mörkret utan att veta vart vi var på väg. Vårt första stopp blev på en märklig plats på ett berg i förorten där ett stort antal ungdomar hade träffats för att tända ljus och äta muffins. Ljusen tänds denna dag varje år och ska ge lycka och ens önskningar ska uppfyllas. Färden gick vidare till diverse affärer och frukthandlare och efter någon timme var vi framme i parets bostad där vi skulle bjudas på middag. Det första som hände när vi kom in i den mycket lyxiga lägenheten var att tjejerna gick in i sovrummet och kastade av sig slöjan och sina bylsiga kläder och kom tillbaka som helt andra människor med snygga västerländska kläder och frisyrer. Medan tjejerna lagade middagen roade vi oss att titta på en dubbel-DVD från parets bröllop ett år tidigare. Den första timmen var det filmat i slowmotion bla när paret sprang genom skogar och ålade sig på marken. Efter vigselakten var det långa sekvenser från de respektive festlokalerna där de 300 gästerna var uppdelade på kvinnor och män.

Vi hade en otroligt trevlig kväll och vi fick veta mycket om hur det är att leva i Iran. Innan vi skjutsades hem på småtimmarna fick vi med oss diverse presenter. En oförglömlig kväll.

Inför nästa dag hade vi gjort upp så att vi skulle bli körda av en kille på hotellet till Irans stora sevärdhet, Persepolis, som ligger en timme utanför Shiraz och sedan vidare till Esfahan. Det blev en tidig uppgång och en polack hängde med på den långa resan. Persepolis är en forntida ruinstad, tidigare huvudstad i Akemeniderriket och finns med på Unescos världsarvslista.

Persepolis var perfekt att besöka en höstmorgon, det var knappt en turist där utan vi fick ha palatsen nästan för oss själva. Jag gick upp på berget ovanför kung Xerxes grav och satt och funderade på hur livet såg ut där nere för 4000 år sedan.

Vi åkte vidare de 50 milen till Esfahan och fick där hjälp med att köpa bussbiljetter för nästa dags tripp till Teheran. Vi tog sen in på samma hotell som på nedresan och lyxade till det med chips och citronöl framför fotbollsmatchen Portugal-Sverige.