De sista stoppen på denna resa innan Belgrad har kommit att bli städerna Mostar och Sarajevo, vilka är belägna i Bosnien-Hercegovina.
Bussresan från Dubrovnik till Mostar var vacker och behaglig. Vi färdades utmed den klippiga kroatiska kusten och sedan in ett litet stycke i Hercegovina, till Kroatien igen och sedan längs med Neretvafloden upp till Mostar på snirkliga bergsvägar. Det mest påfallande när bussen körde genom Mostar var att se att i stort sett vartannat hus fortfarande låg i ruiner eller hade enbart de yttre väggarna kvar. Det sägs att situationen i Mostar kan liknas med hur bombningarna ödelade Dresden efter andra världskriget. Kriget som pågick mellan 1992-1995 förstörde också den kända gamla bron over floden som varit ett landmärke sedan 1557.
Vi lät oss som vanligt bli uppraggade av rumsuthyrare på busstationen och fick ett rum nära gamla stan. Det var oerhört intressant och häpnadsväckande att se all förstörelse i staden. Nästan alla hus hade kulhål i fasaderna och i många gamla 1800-talshus växte stora träd. Den gamla stan var dock nästan helt återuppbyggd och då även bron sedan fem år. Att strosa runt på denna plats i kvällssolen måste jag säga var en av resans höjdpunkter. Det var också intressant att höra en hercegovin som vi träffade berätta om hur det var att leva i det belägrade Mostar. Han var nära att stryka med en dag da han hade varit ned till floden för att hämtat vatten och en granat slagit ned i hans grannhus, vilket brann ned till grunden.
Många som flydde fran Mostar hamnade i Sverige. Att så är fallet kan man b.la. se på att här och var i Mostar är svenskregistrerade bilar parkerade och på busstationen finns en tabell över en busslinje Mostar-Stockholm.
Imorse tog vi tåget till Sarajevo. Landskapet visade sig vara mycket kuperat i denna del av världen och vi färdades genom tiotals tunnlar och över många broar. Det lustiga var att det fanns inget lyse i vagnarna och när tåget körde in i en tunnel kunde det vara kolsvart i flera minuter.
I Sarajevo, dit vi kom vid 10.00, letade vi reda på ett hotell nära gamla stan. Sarajevo är också mycket märkt av kriget, även om återuppbyggnaden kommit längre här. Vi kollade bl.a in nationalbibliteket som till stora delar brann upp 1993. På den avspärrade entren stod en skylt att branden var ett verk av kriminella serber…
Vi letade också reda på platsen där skotten i Sarajevo avlossades 1914. Nästa plats att besöka blev nationalarenan där OS 1984 invigdes. Arenan blev troligtvis mycket skadad i kriget och idag ar alla läktare förutom några få plaststolar kvar. Tornet med OS-ringarna ar dock intakt. Omgivande fotbollsplaner hade under kriget omvandlats till kyrkogårdar med tusentals gravstenar. Hit verkar inte många turister ta sig, men vaktmästaren slappte in oss i inomhusarenan där fortfarande dekaler från OS fanns.
Som sig bör vid ett besök i Bosnien har vi ätit nationalrätten Cevapi och god glass.
Imorgon klockan 06.00 far jag vidare till Belgrad medan Johan och David flyger hem. Det har varit mycket roligt att ha dem som resesällskap, men nu får jag klara mig på egen hand fram tills på fredag då även jag lämnar Balkan.
Vilken spännande resa du är ute på. Var rädd om dig när du reser på egen hand!
Kram,
Åsa