Med lokalbussar i Kambodja

Att resa ensam betyder verkligen inte att man är ensam. Kambodjanerna är mycket pratsamma och var man än går möter man någon som gärna pratar en stund. Mer om detta senare i dagboken.

Från Kampot åkte jag en delad taxi till Sihanoukville. Då inga bussforbindelser finns mellan städerna går det till så att alla fordon som ska åka sträckan åker till torget och lägger sig på tutan eller skriker högt. Den bil jag hamnade i hade en effektiv chaufför, han hoppade helt enkelt ut ur bilen och nästan bokstavligen lyfte in två taniga unga män i sin taxi. Han hade bråttom så han nöjde sig med fyra passagerare. En turist som jag träffade hade åkt nio personer i en personbil (!). I Sihanoukvill, som är Kambodjas svar på Thailands badorter, hamnade jag på ett mysigt guesthouse med bungalower. Stränderna i Kambodja är minst lika fina som de i Thailand, men tar man sig en liten bit utanför staderna får man vara i fred från både andra turister och försäljare, något som är svårt i Thailand.

Att bada i solnedgången då den blodröda solen fort försvann ned i havet var ett av de vackraste ögonblicken på min resa. Resten av kvällen spenderades vid biljardbordet tillsammans med en holländare.

Då jag lätt blir rastlös på stranden hyrde jag en cykel och cyklade till ett vattenfall 17 km bort. Jag var tydligen den enda som valt att åka dit då jag på en grusväg i djungelliknade terräng cyklade kilometer efter kilometer utan att se en manniska. Jag tänkte att det var en optimal plats för rånare att slå till på då det heller inte går att ta sin tillflykt i bushen eftersom det vimlar av minor här i Kambodja. Hur som helst kom jag fram och fick mig ett skönt bad. Kvällen spenderade jag på en finare restaurang fem meter från havet. Jag beställde in biff och det var fint upplagt med grönsaker mm. Tyvärr var det det segaste kött som jag någonsin ätit och jag kunde inte svälja en bit. Kocken kom ut och tittade på medan jag kampade på med tuggandet. En liten herrelös hund som suttit och sällskapat mig hela kvallen fick sen kalasa på köttet. Hans käkar var lite effektivare och det tog endast en minut för honom att sluka biffen…

När jag lämnade Sihanoukville med buss med målet Phnom Penh hamnade jag brevid en student och vi pratade i fyra timmar. Han ställde de mest märkliga frågor om hur det var att leva i Europa. Han hade sett pa TV och var speciellt intresserad hur det gick till i förhållanden. Jag fick också lära mig en hel del om det kambodjanska samhället.

Framme i Phnom Penh provianterade jag kex, godis och glass för 6 dollar. Jag var svältfödd på dessa varor, då det knappt finns några affärer på de mindre orterna, bara små hyddor med varor som legat i solen dag ut och dag in. Därefter hoppade jag på en lokalbuss till Kampong Cham, en stad ett tiotal mil norr om huvudstaden. Min resekamrat blev denna gång en riktigt gammal man som ovanligt nog kunde engelska. Han gav mig en två timmars guidning av allt vi passerade och berättade hur landet förandrats de senaste 50 åren. Mycket intressant att höra.

Bussen gjorde ett litet stopp på ett ställe som kallas ”Spiderville” då deras specialitet är friterade spindlar, som också såldes till osspassagerare upplagda på stora fat. Jag var dock för feg att testa… I Kampong Cham tog jag in på ett riktigt billigt hotell och gick till en restaurang. Jag kunde inte klaga på servicen precis, blev uppassad av 11 servitörer och servitriser hela kvällen. De satte sig också vid mitt bort och underhöll mig. Trevligt!

Idag har jag åkt till Siam Reap för att kolla in det enorma tempelområdet här. Jag hann dock redan ikväll besöka Ankor Wat-templet i solnedgången och det var en häftig upplevelse. Om jag orkar cyklar jag ut dit igen till soluppgången.