Livet på ett tåg

Jag lämnade Hong Kong i måndags efter en lunch med Pernilla på var japanska favoritrestaurang Ajisen Ramen. Jag tog mig utan svårigheter till Gungzhou (börjar hitta i den stan då det är fjärde gången som jag är på besök). En hotellgästraggare lyckades locka mig till ett hotell nara stationen. Nar de sen på hotellet meddelade att hotellrummet kostade 120 Y (=120 SEK) istället för 100 Y som jag blivit lovad, vände jag på klacken. På väg i hissen ned till receptionen tog hotellraggaren upp sin plånbok och tog fram 20 Y, vilka hon stoppade ned i min ficka och gjorde tecknet for att jag skulle hålla tyst. Tydligen betalar hotellet mer an 20 Y till de kundraggare som jobbar åt dem…

Jag gjorde mig hemmastadd i rummet och kylde mig under AC, ty det var runt 30 C ute. Tog sen t-banan till centrum for att leta upp en mataffär. Det är i Kina inte lätt att handla mat då det är väldigt ont om livsmedelsaffärer större än en kiosk. Nu behövde jag proviantera inför morgondagens tågresa. Jag hittade till min stora lycka ett matvaruhus och köpte kakor och godis (fanns europiska produkter, de kinesiska godsakerna är knappt ätbara). I affaren fanns allt man kunde tänka sig, även levande fisk och grodor till mat. Fick för första gången i Kina på denna resa tag på riktigt bröd, helt vanligt bröd utan fyllning av någon svart gegga. Jag köpte också två byttor med nudlar.

Jag lyckades komma med tåget även denna gång då destinationen var Chengdu. De som tycker det är mycket folk och trångt i Stockholm under rusningstrafik har inte åkt tåg i Kina. På den gigantiska stationen i Guangzhou fick jag först leta reda på vänthallen för just min avgång. De olika vänthallarna är i sig lika stora som den på centralstationen i Stockholm. När sen vakterna låser upp grindarna en halvtimme innan avgång rusar alla upp och knuffas och trängs för att komma först till tåget. De flesta hade också så mycket baggage med sig som de orkade bära.

I kupérna finns sex bäddar (80 cm breda). Utrymmet uppåt är endast 45 cm. Jag brukar välja att ha bädden högst upp då det är lättare att hålla koll på sina grejer där. Denna plats är billigare då kineserna inte tycker om att klättra. Och klattra får man, den bädden är över två meter upp.

Jag hade nar jag steg på tåget ingen aning om hur lång tid tågresen till Chengdu skulle ta (det står inte på biljetten). Sträckan är ungefär lika lång som den mellan Shanghai och Guangzhou som tog 14 h, och min kinesiska kompis gissade på ca 16 h. När jag kom ombord snackade jag med en ung kines som berättade att vi skulle vara framme efter 33 h. Det kom som en liten överraskning…

På tåget var alla vänliga, men kineserna är i allmänhet ohyfsade och skräpar ned samt spottar gärna frekvent i soptunnan i kupén. De har också en tendens att skrika när de pratar. På kvällen visade de kinesisk sitcom på tv:n i kupén och alla tittade och skrattade. Blev nästan en familjär stämning på tåget.

Jag har tagit seden dit jag har kommit och gör som kineserna, tar mina nudlar och går till samovaren och fyller på med kokande vatten. Tur att jag hade bunkrat rejält med nudlar. Tågpersonalen går visseligen runt med matvagnar, men jag vågade inte äta den maten pga jag misstänker bristande hygien i tågköket.

Allt var bra på tåget förutom att AC:n var riktad rakt emot min bädd. Det var fruktansvart kallt under natten. Jag satte nästan på mig alla klader jag hade och frös andå. Det måste ha varit kallare än 10 C för händerna blev alldeles stelfrusna och blåa om jag hade de ovanför täcket. Satt mycket i gången istället och tittade ut over det jordbrukslandskap som tåget sakta tuffade igenom. Bönderna höll som bäst på med att skörda ris och majs och det var intressant att se hur det går till.

Kom till Chengdu igår kvall. Detta är inte heller en liten stad, utan den har ca fem miljoner invånare. Tog en buss in mot centrum för att forsöka få tag på ett guesthouse. Efter den långa tågresan var det skönt att röra på benen och jag gick säkert 5 km med den tunga ryggsäcken utan problem. Svårigheten var dock att jag hade en mycket dålig karta och när jag irrade bort mig och frågade efter vägen pekade alla åt olika håll. Kartan var pa engelska och när kineserna inte förstod den pekade de hellre åt ett håll än sade att de inte visste…

Kom tillslut till ett guesthouse och kunde hyra ett rum för 100 Y. Till min förvåning var rummet mycket fint, med AC, TV, vackra mobler och rena lakan (alltsom oftast är de skitiga).

När jag hade nattat mig såg jag att något rörde sig på väggen brevid och hoppade upp ur sängen. Det satt en jättestor spindel en halvmeter bort. Den var ca 8 cm i diameter!! Jag började med att fota den, som med allt spännande som dyker upp. Då jag inte visste om den var giftig ringde jag receptionen. Fick sen vänta i 5 min innan en tjej kom. Spindeln hade då flyttat sig några meter. Kände mig lite fånig nar jag stod där i nattsärken och den lilla kinesiskan med en tidning försokte ta dö på spindeln. Hon lyckades få ned den på golvet och trampade ihjäl den. Jag såg dock att hon var rejält rädd.

Somnade sen skönt och sov gott i min 120 cm-säng.