Vi har precis kommit tillbaka till Ulan Bator efter denna resas hittills bästa dagar.
Vi gick i måndags kväll runt på stan och letade efter någon resebyrå som kunde ta oss ut på landsbygden, men tyckte at alla resor verkade vara för turistiga och dyra så vi bestämde oss for att istället köra vart eget race.
Tuppen hade inte ens vaknat när vi lämnade guesthouset i Ulan Batar och gick ned till busstationen. Vi försökte hitta en lokalbuss till byn Terlej som skulle ligga inne i en nationalpark. Efter att ha sprungit och frågat runt hoppade vi på en buss som åtminstone skulle ta oss halvvägs (dvs ca 4 mil). Bussen stannade efter några kilometer och tankade 3,6 liter och sen 10 minuter senare 9,3 liter. Vi förstod inte varför. Klev av i en liten håla och försökte kolla upp om någon buss med destinationen Terlej fanns. Efter en stunds letande fick vi kontakt med en taxichaufför som kunde ta oss de fyra milen för ca 70 kronor. Vi hoppade in i den glade chaufförens bil och for ivag. Han kunde en del engelska och ställde massor av frågor. Han undrade bla. hur mycket en taxichaufför tjänade i Sverige och när vi berättade så satt han resten av resan och upprepade att han skulle börja köra taxi i Stockholm.
Taxikillen frågade oss om vi ville hänga med och hälsa på hans vänner som bodde en bit bort inte alltför långt från vägen som vi färdades på. Visst ville vi det och få möjligheten att se hur en mongolisk familj bor. Vi körde över enorma gröna fält och stannade till vid en jurta (mongoliskt tält) som stod ensam ute på betesmaken. Kvinnan som var hemma bjöd in oss i jurtan som var inredd som vilket vardagsrum som helst. Vi bjöds pa mongoliskt öl, dvs jäst hästmjolk. Vi pinade i oss lite. Vi fick också följa med ut till hästarna och se på när de mjölkades. Detta gick till på det viset att en man ledde fram ett föl till stona och strax efter det kunde en kvinna börja mjölka. Familjens två små döttrar kom ridande med fem-tio hästar och chauffören pratade lite med dem. Det visade sig att de bara var nio och sex år gamla (!) och jobbade redan med att valla hastar.
Vi åkte sedan vidare genom det fantastiska landskapet som bestod av enorma vidder omgivna av höga berg (uppemot 2100 meter). På slätterna betade jakar, kossor, får, getter och till och med ett par kameler.
Chauffören frågade om vi ville se ett tempel som låg i en bergssluttning en bit bort och vi svängde av vägen. Kom först till en enorm klippa, kallad ”turtle rock”. Åkte efter att ha klättrat upp på klippan och fotat, vidare till templet. Vi fick vandra en kilometer uppåt och kunde där njuta av en fantastisk utsikt. Landskapet liknade där hobernas land i Sagan om ringen.
Efter ytterliggare ett par mils bilkörning på halvt bortspolade grusvägar kom vi fram till vårt mål -Terlej. Vi följde först med chaufforen till hans syster och pappa som bodde i ett litet hus tillsammans med två flickor. De bjöd oss på mongoliskt mjölkte och kakor. Huset bestod av ett rum och kök, med en stor säng längs med ena husväggen där familjen spenderade nätterna. Vi lekte lite med deras sköldpadda och satte oss sedan i bilen igen.
Chauffören tog oss till en ”jurta-camping” i utkanten av byn nära floden, dar vi fick hyra en jurta for två nätter. Vi sade adjö till var nyfunna vän och gjorde oss hemmastadda i jurtan. Chauffören fick lite extra pengar och tillsammans med hyran för jurtan kostade kalaset bara en bråkdel av vad man hade betalat för en gruppresa där man får sitta och trängas i en minibuss med andra turister. Pa campen fanns fem andra jurtor dar semesterfirande mongoler bodde.
Då det på kvällen började bli lite kallt tände vi eld i kaminen och satt och myste. I jurtan fanns ordentliga sängar och andra möbler. Ville man ha vatten hänvisades man till floden. Utedass fanns en bit bort. Det lustiga var att detta primitiva liv kom att avbrytas två gånger om dagen då vi gick till det fyrstjärninga hotellet en kilometer bort, då deras restaurang var byns enda. Vi åt verkligen gott och kalasade pa menyns dyraste kötträtter för 40 sek. Allt är löjligt billigt här i Mongoliet.
Livet byborna lever är fortfarande väldigt traditionellt. På gatorna rider folk på väg till affären och kossor och grisar går fritt. Till skillnad mot Ulan Bator där man hela tiden far kasta sig undan galna bilister (de kör som biltjuvar), fick man här akta sig för galopperande hästar. Hästarna flyttades nämligen galopperande genom byn på kvällarna.
Vi hade under nästan hela vistelsen sällskap av en hund som följde varje fotsteg som vi tog. Han låg också utanför var jurta och väntade medan vi sov. En dag när vi skulle försöka ta ett foto på en gris som kom lufsande mot var jurta, gjorde hunden en attack mot grisen. Grisen sprang iväg och skrek just som en stucken gris och blev så rädd att den kissade på sig! Hunden kom sen tillbaka till oss och ville ha beröm. När vi tog timslånga promenader längs med floden var hunden alltid oss i hasorna.
Landskapet var verkligen helt otroligt. I bergssluttnignarna runt byn gick getter, hästar och kor och betade. Vi besteg en liten bergstopp och tittade ned över dalgången. Kändes verkligen som Vilda Västern då man såg hattprydda män driva kor och galoppera på gatorna. Vi sprang också på ett par hästkranier ute på slätten.
Vi tog imorse lokalbussen tillbaka till Ulan Bator och spenderar nu dagen med att äta gott och driva runt på gatorna. Pernilla har bokat in en ansiktsbehandling på ett lyxigt spa så jag tänker gå och få massage under tiden.
Var resa till Peking blir tyvärr lite krångligare än vad vi hade tänkt oss då alla tågbiljetter hela vägen är slutsålda. Vi tar ikväll istället ett sovtåg till kinesiska gränsen och åker sen vidare med sovbuss imorgon till Peking, dit vi beräknas anlända omkring 06.00 på lördag.
llalalalalalalalaalalalalalalalalalalalaallalalalal