Jag har haft en intensiv dag här i Nepals huvudstad. (Nepal har för övrigt 24 miljoner invånare och ligger mellan Kina och Indien mitt i Himalaya).
Under natten regnade det häftigt och åskade. Strömmen slogs ut vid tretiden och kom inte tillbaka förrän i eftermiddags.
Jag och Vadim lever fortfarande med kinesisk tid och ligger därmed 2 h och 15 min före, vilket innebär att vi är så tidigt uppe att vi får ha stan nästan för oss själva en stund. Men när klockan böjar närma sig åtta är det intensiva livet i stadsdelen Thamel, där vi bor, igång med motorcyklar, försäljare och turister som trängs i gränderna.
Imorse följde jag med en man från en resebyrå genom stan till den indiska ambassaden för att skaffa mig ett visum till Indien. Hade betalat denna man 50 SEK för att han skulle ordna visumet på en dag istället för på tre. Kändes lite konstigt när vi travade förbi kön dar folk hade väntat i flera timmar och de smusslade till mig en nummerlapp med nummer 5.
När eftermiddagsregnet hade slutat att falla visade termometern 26 C. Jag hyrde en cykel och gav mig iväg på de hårt trafikerade gatorna för att komma till stadens östra del. Det var lite knepigt i början att komma ihåg att cykla på vänster sida. Hur som helst är trafiken ett kaos ändå.
Jag cyklade över leriga gator och gränder och kom till Pashupati Nath-templet efter en timme. Detta tempel som är Nepals viktigaste hindutempel finns också med på UNESCO:s världsarvslista. Jag gick till en början runt och fotade otaliga apor och kossor som fanns i området. Det gällde att inte komma för nära aporna för då fräste de till och visade tänderna. Biten vill man ju inte bli…
Då templet är tillägnat guden Shiva, som har mycket med döden att göra, så var det inte enbart en angenäm upplevelse att besöka templet. En liten flod rann genom tempelområdet och där försiggick diverse begravningsriter mitt framför ögonen på besökande hinduer och oss turister. På ett kremeringsbord vid vattnet låg en död kvinna och under brann en eld. Ansiktet och fötterna var lindade men man såg konturen av hela kroppen. Den stickande lukten av bränt lik låg tät över området. Runt den döda gick de sörjande runt runt och hällde vatten över den dödes ansikte. Till detta spelades odesmättad musik med trummor och någon slags blåsinstrument. Det blev nästan otäckt när en sörjande man skrek ut sin sorg och kastade sig i marken. Överallt grät människor högljutt. Jag blev tvungen att ta en paus fran dessa starka scener och vandra till ett annnat tempelområde. Detta var som hämtat ur en skräckfilm med alla dessa uråldriga och förfallna tempel i djungelliknade miljö. Passerade sen genom likröken igen och kom till ett älderboende för hinduer. Här satt klasar av gamlingar. En liten TV fanns, men de flesta låg och sov på marken.
Det var nästan skönt att åka därifran och hämta passet vid ambassaden. Gick också till resebyrån och fick där alla detaljer inför min 5-dagars resa som börjar imorgon 6.30 och slutar i Indien. Jag fick också träffa min alldeles egna guide (!) som ska följa varje steg jag ska ta. Tycker att jag har fatt ett bra pris för denna bergstrekking i Annapurna. Omkring 1400 SEK för fem dagar med allt inkluderat. Det ingar två hotellnatter, tre nätter i bergen i enklare härbergen samt mat, resor, tillstånd och guide.
Jag planerar att ta vägen till Indien via gränsstaden Sunauli och därifrån ta bussen till Varanasi.
Visste inte att Nepal va så stort!
Hoppas resan ner mot Indien går bra. Hälsa till din ryske kompis 🙂
Vi hörs!
Skall fundera på små länder utan järnvägar!