Knoxville, Tennessee, Independence Day

Staden som jag nu befinner mig i är Knoxville i delstaten Tennessee. Knoxville har ca 200 000 invånare och är nog inte känd for mer än att här hölls världsutställningen 1982. Staden ligger i bibelbältet och det märks tydligt med alla kyrkor runt om i staden.

Innan jag och Thomas kom hit spenderade vi ännu en heldag i Charlottesville med var värd Jason. Han tog oss till en vingård där vi drack en flaska vitt, gick på vinprovning och kollade på hästpolo. Naturen här är verkligen vacker med alla gröna kullar och berg. Vi besökte också Thomas Jefferssons hus Monticello som finns med på världsarvslistan.

Vid 21.30 steg vi på bussen mot Knoxville. Det blev 8 mer eller mindre trevliga timmar i trånga säten. Kom fram vid 05.30 och promenerade sömndruckna genom ett folktomt Knoxville i soluppgången. Hittade ett café där vi intog frukost.

Några timmar senare dök var värd Jordan upp i sin bil och vi for till hans familjs hus (han var 22 år gammal och bodde hemma). Familjen bestod av mamma, pappa, fyra barn och två taxar. Det var kul att komma hem och bo hos en ”riktig” amerikansk familj.

Thomas och jag sov ett par timmar innan vi följde med Jordan till en by några mil därifrån där hans mormor bodde. Independence Day firades i hennes hus med släkten. Vi fick mat och tårta och det var en allmänt trevligt tillställning. Mormoderns hus tyckte jag var intressant då all inredning var i trä och inget var renoverat sedan det byggdes 1933.

Vi fick en guidning i omgivningarna och besökte bland annat en kvarn och en gigantisk damm. For första gången på var resa fall lite regn, vilket var riktigt skönt efter all stekande sol.

Nästa besöksmål var Knoxville centrum där Independence Day firades på ett stort fält. Vi som alla andra hade med oss hopfällbara stolar och slog oss ned framför en scen. Det spelades Bluegrass och country, inte så konstigt då vi befinner oss i grannstaden till Nashville och inte långt ifrån Dolly Partons hemstad.

Runt fältet fanns olika tält där mat och sötsaker såldes. Det är skrämmande att se hur folk här i USA frossar i fett och socker. Tittar man sig omkring ar det svårt att upptäcka någon som inte är kraftigt överviktig. Många är sa feta att de har svårt för att gå!

Det som alla väntade på var fyrverkerierna som skulle skjutas upp efter mörkrets inbrott. Timmen innan spelade Knoxvilles symfoniorkester, vilket var riktigt fint. Förutom i mat frossades det i patriotism såklart. Fosterlandskärleken visade inga gränser.

Efter fyrverkerierna som höll på i en halvtimme, åkte vi ”hem” till villan och kollade på eldflugor i trädgården. Slutligen var denna långa och intressanta dag till ända.