Nu befinner jag mig i Lijing i västra delen av Yunnanprovinsen, inte långt ifrån gränsen till Tibet. Att denna stad finns med på UNESCO:s världsarvslista är inte svårt att första. Den gamla staden med sina kanaler och ålderdomliga vackra kinesiska trähus lär vara en av de vackraste i Kina.
De senaste dagarna har varit några av de bästa under hela denna res då vi har varit med om ofantligt mycket intressant. Det började dock inte sa bra. Vi tog en nattbuss ifrån Kunming till Dali, en resa som de kedjerökande och spottande kineserna gjorde svåruthärdlig. Vid 7-tiden stannade bussen cirka en mil ifrån staden dit vi skulle. Chauffören pekade på en minibuss och sa ”Dali” samt visade att det skulle kosta oss 40 Yuan. Då vi hade köpt en biljett till Dali protesterade vi vilt och efter en halvtimme blev vi tillslut körda till vår slutdestination. Väl framme i den mycket mysiga staden kom vi till ett perfekt guesthouse med mycket trevlig personal. För 15 Yuan (ca 13 SEK) fick vi en säng, gratis tvättning av kläder utförd samt fritt internet.
Vi lärde på guesthouset känna en kille, Yang, och blev bra kompis med honom. Han pratade riktigt bra engelska och vi diskuterade i timmar skillnaden mellan kinestisk och skandinavisk kultur, skola, familjeförhallanden mm. Då vi nämnde att vi var intresserade att se mer av den kinesiska landsbygden bjöd han oss med hem till sin kusin ute pa landet över helgen. Hemma hos kusinen med familj som tillhörde Bai-minoriteten bodde vi och fick uppleva hur livet i en kinesisk bondefamilj går till. Tillsammans med föräldrar och barn bodde kusinen inne i en by med innergård och stall. De var alla mycket vänliga och lagade oss riktiga kalasmåltider. Bäst var friterad lotusblomma och minst välsmakande var nagot lagat av fiskrens. Vi avböjde erbjudandet att smaka hund…
Innan läggdax tog vi en tur på hästar i bergen. Kul då det var länge sedan jag senast satt på en hästrygg.
Efter en natt då grisarna och ankorna stört vår sömn följde vi med familjen på begravning. Det var grannfrun som hade gått hädan. Samtliga familjer i byn kom med ris och pengar till de sörjande. Yang förklarade att man skrev upp hur mycket varje familj gav för att samma summa skulle ges tillbaka då någon i den givande familjen hade dött. Stämningen på begravningen var ganska munter och alla kalasade på mänger av mat och några gamla gubbar spelade musik och sjöng. Det var en väldigt känslomässigt stark upplevelse.
Från det ena till det andra… efter begravningen träffade vi en fiskare på stan som vi tidiagre bestämt möte med. Han kunde för en mindre summa pengar ta oss med ut på sjön för att fiska. När vi kom ned till hans båt satt där till var förvåning två andra fiskare och nio stora fåglar. Med hjalp av dessa tama fåglar som snart hoppade i vattnet, fick vi snart fisk. Detta rör sig dock av en form av djurplågeri då halsarna på fåglarna ar igensydda så de inte kunde svälja de större fiskarna. Fåglarna var väldigt tillgivna och jobbade på bra och fick upp en och annan fisk, några riktigt stora. Då fågeln fångat en fisk simmade den bara till båtens reling och fiskaren drog upp den i båten och fisken spottades ut. Detta var dock inte lika effektivt som en annan fiskare vi såg som fiskade med hjälp av elstötar…
Efter dennna märkliga upplevelse tog vi en buss hit till Lijiang. Härifran ska vi imorgon åka till en enorm ravin vid Yangzefloden med en av världens djupaste klyftor. Vi ska även försöka komma upp på ett berg på över 5000 meter. Vi vet inte hur högt vi kan ta oss då var utrustning är bristfällig samt att man lär behöva syrgas högst upp. Detta blir minst sagt spännande…
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.