Kathmandu

Resan från den kinesiska gränsen (Tibet) till Kathmandu blev också en upplevelse. Vi gick upp tidigt och tog oss till kinesiska passkontrollen. Vi liftade de nio kilometrarna genom ingenmansland och kom til gränsen till Nepal. Vi slogs av att människorna där hade ett annat utseende, mer lika indier än tibetaner. De var massor av människor överallt. Vi ordnade visum till Nepal på 5 minuter och vandrade sen nedför den smutsiga lilla gatan till en buss som stod och väntade. Vi hade tur for bussen skulle precis avgå. Vadim (mitt ryska resesällskap) klättrade upp på taket för att åka där. Jag hade istället inne i bussen sällskap av en engelsk dam som på egen hand reste i Asien. Jag var mycket imponerade av henne.

Bussen stannade vid varje hus och folk hoppade in och ut i farten. Fran bussfönstret fick jag många bra bilder. Två killar jobbade på bussen och hjälpte till att putta på och av folk samt ta betalt. De klättrade upp på taket och sen ned igen hela tiden. Många kvinnor reste med små barn och med mycket packning. Efter ett par timmar var vi sakert mer an 100 pers i bussen som hängde över varandra. En liten pojke sov i mitt knä en stund. Landskapet var lika vackert och spektakulärt som dagen innan. Vi hade verkligen kommit till en annan del av världen. Utanför bussfönstret gick getter, hönor och hundar omkring och människor satt och höll på med diverse sysslor som att skala nötter eller sticka. Det var en väldgt intressant resa, men några timmar för lång kanske.

Framme i Kathmandu gick jag och Vadim till ett hotell där han hade bott tidigare. Vi var mitt i turistkvarteren och jag gissar att det ser likadant ut som på Janis Joplins tid. Gräsroken ligger fortfarande tät i gränderna.

Idag har jag mest diskuterat upplägget och priset på den trekkingtur som jag tänker göra i Himalaya. Jag kommer troligtvis vandra i tre dagar i Annapurna-området och sen ta mig till gränsen till Indien och därefter vidare till Varanasi.

Nu ska jag bege mig ut för att utforska Kathmandu.