Hamnade mitt i ett upplopp nära Kathmandu

I tisdags morse sa jag adjö till min ryska resekompis Vadim. Vi hade rest tillsammans i över en vecka och det var dags att skilljas åt. Vadim var tre månader äldre än jag och hade jobbat åt Jeltsin. De senaste åren hade han rest runt i världen. Han hade inget visakort utan hade alla sina rubel i kalsongerna…

Visst har det varit trevligt med sällskap men det var skönt att nu få slippa Vadims korthuggna sätt att tala och hans bryska sätt att behandla lokalbefolkningen. I Kathmandu ordnade han dock ett fint hotellrum åt oss i centrum (med dusch och TV) för 12 SEK/pers/natt då han kande ägaren. Annars så umgicks vi inte så mycket de sista dagarna då han mestadels var försvunnen inne i haschångorna.

Jag och min guide tog i svinottan bussen till Nepals andrastad Pohkara och som vanligt åkte vi över slingrande bergsvägar. Efter ett par timmar stannade plötsligt bussen och jag tittade ut för att se vad som stod på. Femtion meter längre fram blockerade fem lastbilar vägen. Efter att ha väntat en stund gick alla passagerarna inklusive jag ut ur bussen och såg att det på vägen stod en grupp på kanske 30 personer med uppretade män. Min guide lyckades luska ut att det hade skett en dödsolycka i den by vi nu befann oss och den busschaufför som var inblandad i olyckan nu satt i arresten i det lilla polishuset intill. Tvärtemot vad man kunde tro, ville folkmassan inte lyncha mannen utan få honom fri.

Fler och fler människor slöt upp och tillslut stod ca 100 arga män utanfor polishuset och skrek. Polischefen stod på taket och försökte säga något men buades ut. Timmarna gick och inte mycket hände förutom att fler poliser och militärer anlände. När det blev lite väl hetskt gick vi västerlänningar och gömde oss i bussen. Det bildades kilometerlånga bilköer och hundratals människor kom för att beskåda spektaktlet. Folk klättrade upp på buss- och hustak för att se bättre. Det var fruktansvart hett och jag hade inte ätit någon frukost, men det var bara att se vad som skulle ske. FN tittade ocksa föbi. Som tur var träffade jag ett par danskor och kunde fördriva tiden med att prata med dem. Hade inte sagt ett ord på svenska på tre veckor så det var skönt att prata av sig lite på modersmålet.

Sa vitt jag såg tog ingen till något våld och efter sex timmar gick ett jubel över byn då lastbilarna flyttades. Vad som orsakat detta vet jag inget om.
Vi fortsatte till Pokhara och kom fram lagom till sängdags. Något som var anmärkningsvärt var att när vi körde in i staden åkte vi förbi köer med 100-tals bilar och motorcyklar. Min guide berättade att de köade för bensin, vilket här är en enorm bristvara. De kunde tydligen vänta uppemot 10 timmar för tre liter drivmedel…

Det har varit en del oroligheter i Nepal. Snart är det val och i Kathmandu stötte jag på ett demonstrationståg. Maoisterna är på krigsstigen. Då det för en vecka sedan smällde en bomb i Kathmandu har jag försökt att hålla mig undan från folksamlingar. Nu är jag dock i lugna Pokharat. UD avråder inte folk från att åka til Nepal, men man ska vara på sin vakt för inbördeskriget som tog slut för två år sedan kan blossa upp igen.