Chiang Mai

Nu har vi tagit oss till Chiang Mai i norra Thailand. Här har vi varit några dagar och bl.a. kollat in tempel och trekkat. Imorgon åker vi vidare till Gyllene Triangeln vid gränsen till Burma och Laos och kollar in några stamfolk.

Sedan förra dagboksinlägget har vi lämnat Singapore där vi sista dagen bl.a. besökte IKEA för att stilla det lilla uns av hemlängtan som fanns hos oss. Köttbullar och prinsesstårta har nog aldrig tidigare smakat så gott. Från Singapore flög vi till Bangkok för en billig penning och anlände till den thailändska huvudstaden klockan 2 på natten. Man skulle kunna tro att det skulle vara svårt att hitta hotellrum så dags, men inte alls. Allt ordnar sig alltid i Thailand. I Bangkok sökte vi visum till Vietnam och medan vi väntade på att det skulle bli klart tog vi det mest lugnt och gick pa bio, shoppade mm.

Därefter bar det av norrut då vi hoppade på en buss till staden Phitsanulok. Resan tog 6 timmar, men tiden gick ganska fort ändå. Då vi anlände till Phitsanulok stod vi lite rådvilla vid busstationen och funderade på var vi skulle bo under natten. Plötsligt dök en liten gammal gubbe upp och tecknade ett hus med händerna och pekade. Det var bara att följa med honom och vi kom till ett trevligt litet guesthouse. Gubben som var stum, tecknade rummens pris, utcheckningstid, stadens sevärdheter mm. Det såg väldigt skoj ut. På kvällen gick vi ut och åt på en restaurang som flöt på floden innan vi besökte nattmarknaden. Dagen därpa tog vi en buss till Chiang Mai. Resan skulle ta 5-6 timmar med tog drygt sju. Bussen var riktigt gammal och skraltig och det var nästan så man behovde gå ut och putta på den i uppförsbackarna. Som tur var kunde jag ligga längst bak och sova på sätena, vilket gjorde resan uthärdlig.

Väl framme i Chiang Mai besökte vi dagen därpa flera buddisttempel. Tyvärr var det lite svårt att uppskatta alla gyllene buddhor då solen stekte. Dessutom var vi lite dagen efter då natten hade spenderats på ett lokalt disko, vilket hade varit riktigt trevligt med alla glada thailändare.

Igår morse åkte vi iväg på en tvådagars trekkingtur i bergen. Vi sällskapade bl.a.med ett gäng fransmän i 50-60-årsåldern. De kunde, föga forvånande, inte någon engelska men de var riktigt trevliga ändå.

Efter några timmars vandring i en extremt fuktig skog anlände vi till en liten by där ett stamfolk var bosatta. Det var intressant att gå runt och titta hur de levde där långt upp i bergen i sina hyddor utan elektricitet och rinnande vatten. Dock kände man sig lite dum när man fotade små barn i trasiga och smutsiga klader. Vi övernattade i en hydda på madrasser. Pa kvällen kom byns barn uppklädda i färgglada kläder och underhöll oss med sina speciella sånger och danser. Vi svenska sjöng sen ”Vem kan segla forutan vind” för dem och fransmannen en fransk visa. Det var en mycket fin kväll. Imorse gick vi upp tidigt och vandrade i två timmar till ett vattenfall. Detta var flera gånger större och finare en de vi tidigare beskådat och det var efter den svettiga vandringen skönt att doppa sig i det iskalla vattnet. Fallet var så högt att det var omöjligt att stå i det då det gjorde för ont att få vattnet över sig. Därefter gick vi längs med forsen, ibland vadandes över den, ibland klättrandes över stenar och stockar. Detta var det kanske det roligaste vi gjort hittills på resan. Mindre kul var det för Christina då hennes kamera föll i vattnet. Vår guide kunde dock sen fiska upp den, men lite för sent…

Då vi började känna lukten av elefant var det bara en kilometer kvar till elefantlägret. Att rida på elefant var riktigt häftigt. Att sitta på elefantens huvud var dock inte så bekvämt då elefantens små hårstrån stack på benen. Elefanten som jag red på var inte speciellt lydig utan stannade och åt lite bambu då och då när den behagade, vilket gjorde att jag fick kämpa för att hålla mig kvar. Dessutom följde två små (?) elefantungar med oss som drog ned tempot.

Dagen fortsatte sen i raskt tempo. Efter att ha kastat i oss lunch var det bara att ta på sig hjälm och flytväst och hoppa i en gummibåt. Forsränningskillen sa bara: ”paddla när jag sager paddla” och ”håll i repet när jag säger håll i repet”. Med en gång kom första starka forsen och då man inte var riktigt beredd ramlade vi bakåt i båten. Forsränningen var riktigt kul, men vi hade gärna haft lite mer svåra partier. Efter en halvtimme bytte vi flytetetyg och klev på en bambuflotte. Då det inte var lika strömt hoppade jag i vattnet och flöt med bakom flotten. I Laos blir det utan tvekan mer forsränning!