Fortsätter där jag slutade i förra dagboksinlägget.
Vi steg som sagt upp tidigt och gav oss ut i morgondiset och den bitande kylan i staden Mary. Vi fotade alla spektakulära byggnader och fick se att längre bort släapptes tusentals ballonger. Kom på att det var Turkmenistans nationaldag idag och vi gick bort till den platsen. Där var det någon form av parad och flaggviftning pågick. När jag tog några foton hörde jag en polis skrika till och han kom sen springande mot mig. Jag gömde snabbt kameran och han bad mig och Johan att stanna. Polisen ropade på sin kollega i kom-radion och denne anlände. Trodde att det nu var kört. Poliserna ville se passen, men de var på hotellet och de frågade efter vara kameror, men vi spelade dumma. Tillslut chansade vi på att säga hej då och började röra oss mot hotellet och de låt oss gå. Plockades snart därefter upp av guiden och vi for några mil till grannstaden Merv. Där finns lämningar efter flera dynastier bla grekerna som hade blomstrande städer där. Det mesta förstördes dock av Djingis Khan. Kvar finns idag en hel del byggnader utspridda över ett stort ökenområde. Sevärdheten finns med på världsarvslistan. Vi besökte bla en byggnad från 1100-talet som byggdes så hög att den skulle kunna synas en dagsritt därifrån. Staden låg efter sidenvägen och har haft stor betydelse i flera tusen år. Turkmenerna ar tydligen väldigt vidskepliga och gjorde man si och så, så skulle man få evig lycka. Exempel på detta var att lyfta en tung sten (vilket jag lyckades göra) och gå sju varv runt ett torn.
Vi kördes därefter till flygplatsen för att flyga till huvudstaden. Vi hade inte behövt vara oroliga for säkerheten då planet visade sig vara en sprillans ny Boeing 373:a. Det enda anmärkningsvärda var att vi utan vidare kunde ta med oss totalt 2 liter vatten i handbagaget.
Framme i Asgabat möttes vi av vår nya guide Nadine. Vi hade även en egen chaufför och ett digert program att följa. Precis som i Mary blev vi här häpna över all överdådighet och all vit marmor. Denna nation som nyligen var ett litet fattigt nomadland har nu fått fatt i otaliga oljemiljarder som bla spenderats på skrytbyggen med nästan vulgär arkitektur. Enligt mig liknar staden en blandning mellan Moskva och Dubai. Överallt finns presidentens bild och texter om att Turkmenistan är världens främsta land.
De har tex en enorm staty i guld av den forne presidenten som snurrar för att alltid vara vänd mot solen…
Vi kördes till ett fint hotell och lämnades av guiden. Vi kände oss sen som om vi var på klassresa och smet ut utan frökens vetskap när vi tog oss en kvällspromenad. Överallt firades nationaldagen och folket var klädda i folkdräkter. Det var kallt, men inte under nollan. Detta såg vi då alla blommor i rabatterna fortfarande var mycket fräscha.
Eftersom det hela tiden kändes som om KGB var efter oss försökte vi vara lite diskreta. Blev dock tillsagda igen att inte fota.
Nästa dag hämtades vi upp av guiden och vi for runt för att besöka diverse byggnader, den ena knasigare än den andra. Arkitekturen är som sagts skum, tex ”House of happyness” som bestod av en 50 meter hög snurrande kula i en kub, allt i guld och marmor. Man mådde nästan lite illa över allt slöseri av pengar.
Besökte också ett spännande fort, Old Nica (med på världsarvslistan).
Dagen därpå transporterades vi till gränsstationen Bajgirang. Vi åkte över vackra kala berg och såg en flock med någon form av bergsrådjur. Mäktig upplevelse. Det visade sig, till skillnad mot att ta sig in i landet, vara riktigt lätt att ta sig ut och snart därefter var vi tillbaka i Iran. Vi tog sen taxi till närmaste stad och buss vidare till Mashad. Där väntade nattåget till Teheran.
Efter en dag med sightseeing i huvudstaden for vi vidare till Istanbul för en åtta timmars sväng på stan innan transport till slutdestinationen Stockholm.
Vi ser tillbaka på en mycket spännande resa med saffransplockningen och Turkmenistanbesöket som höjdpunkter.
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.