Ankommen till Armenien

Ett dygn har nu förflutit sedan jag och min reskamrat Johan steg ombord på flyget på Arlanda. Det har varit 24 innehållsrika timmar med många upplevelser och med mycket lite sömn.

Vi flög med det polska bolaget LOT (kallat Lots Of Trouble!), med mellanlandning i Warszawa.
Planet anlände till ett morgontrött Jerevan vid 04.00 lokal tid. Det tog sin lilla stund att fylla i visumansökan och att växla pengar, vilket bara var bra så att det hann ljusna innan det bar av med taxi in till huvudstaden. Vi spenderade ett par timmar vid den pampiga tågstationen i den ljumma morgonluften. Det var fint att se staden vakna alltmer samtidigt som vi mumsade på rykande färskt bröd och yoghurt.
Då vi var för trötta för att turista och det var för tidigt/sent att checka in på något boende tog vi istället ett tåg norrut (vi kommer att göra Jerevan på vägen tillbaka istället).

Trots att tåget hade sett sina bästa dagar redan för många decennier sedan och att det endast fanns träbankar, kunde vi få några timmars välbehövd sömn.
Tåget stannade vid varje mjölkpall och kupén fylldes och tömdes gång på gång av frukt & grönt. Vi for längs med den stängda gränsen till Turkiet.

Vi åkte genom ett glesbefolkat slättland. Det var inte mycket variation i landskapet förrän det plötsligt dök upp något i blickfånget. Det var det 5165 m höga snöbeklädda berget Ararat som tornade upp sig majestetiskt utanför tågfönstret. Enligt legenden var det där som arken strandade.

Vi kom fram till staden Gyumri vid middagstid och sökte upp ett bed and breakfast. Där bjöds vi på kaffe och rulltårta och installerade oss i ett rum med knöliga ullstoppade tunna madrasser i sängarna.

Därefter var det ryggläge som gällde ett par timmar. Staden som vi kommit till var 1988 med om en mycket förödande jordbävning då ca 50 000 människor dödades och det mesta av staden raserades. Nu är mycket uppbyggt, men här och var står halvt nedrasade byggnader kvar som ett sorgligt minne.

Vädret här är skönt med ca 25 grader. Nu på kvällen har det dock kommit lite regn.

Vi sökte nyss upp en restaurang med traditionell armenisk mat. Vi serverade mängder av små fat med grönsaker, röror, patéer och kötträtter. Det bästa var nästan grönsakerna som är en helt annan sak an de som köpas därhemma. T.ex. så var tomaterna fantastiskt goda och hade en vacker knallröd färg.

Vi fick på restaurangen sällskap vid bordet av en amerikan som jobbade i staden. Han berättade i flera timmar om Armenien, armenierna, dess historia och kultur. Han berättade bland annat att det armeniska samhället är väldigt traditionellt och därmed är familjen mycket viktig. Det finns ingen som bor ensam och kvinnorna jobbar inte efter att de har fött barn. När sonen i huset gifter sig flyttar bruden in hos svärföräldrarna och det är generationsboende som gäller i nästan varje familj.

Jag skriver mer om Armenien vid senare tillfälle, men kan berätta att landet har 3,3 miljoner invånare och 7 miljoner som bor utomlands!

Imorgon tar vi en buss till Georgiens huvudstad Tblisi.